Dobermann i vått och torrt

Vi är ute på promenad, har redan mött två enorma harar, några kaniner och en del hundar vilket har gått bra. Vi börjar närma oss hem och möts av en JÄTTEflock kaninbebisar och förmodligen mamman som spejar, ser och oss sedan springer alla iväg fort.

Promenerar förbi smärtfritt och rundar en buske när Expo flyger in i den och jag vrålar NEJ! Han försöker igen och precis när jag ska ryta till igen flyger det ut en brun hög kvistar som landar mitt på gatan bredvid. Vänder oss om och ser att den inte riktigt är en bunt kvistar utan en ihoprullad igelkott!

Mamma får gå ut och rädda stackaren men hon vågar inte ta i klotten så hon får komma tillbaka och hålla i Expo. Jag går ut till igelkotten och precis när jag ska plocka upp och rädda den från gatan väser den så högt att jag inte längre vill ta i taggbollen! Så jag nuddar den lite lätt med foten och rullar in den till trottoarkanten. Folk som går förbi glor som aldrig förr och skrattar åt projektet för så fort jag började rulla igelkotten gick Expo igång.

Han skällde, skällde och skällde lite till medan man hör mamma nej tyst sitt nej tyst sitt om och om igen.

Men Expo skällde inget argt skall utan mer ett lekskällande över att han också ville vara med. För det måste ha snurrat konstigt där i skallen på honom; klott klottboll boll! + att matte rullar denna fantastiska sak en bit ifrån. Två grabbar kommer gåendes och frågar om den lever. Sen tog den ena killen klotten med bara händer samtidigt som aj oh ah hördes och sedan var den i sin buske igen.

Lite dåligt samvete över att jag rullade klotten men bättre det än mos mitt på gatan!