Nikki´s blogg

, och nu är kursen över. Vi har lärt oss mycket nyttigt. Sitt, sitt kvar. Ligg, ligg kvar. Gå fint och vi har spårat i skogen. Hundmöten och lekar. Allt gör Nikki med varierat resultat. Är vi ensamma fungerar det mesta, finns det andra hundkompisar eller okända hundar är resultatet mer varierat. Men vi fortsätter att öva varje gång vi är ute.
Nu har vi börjat en fortsättningskurs i lydnad på ett annat ställe. Upplägget är lite annorlunda och vi är inomhus och tränar. Med tanke på årstiden så välkomnar jag att få slippa stå ute i regn och rusk.
Den här gången går vi ensamma jag och nikki. Förut har nikki haft stöd av sin syster eller bästa kompis men den här gången är hon hänvisad bara till mig. Vi har än så länge bara varit där en gång men skillnaden på hennes sätt att uppföra sig märktes med en gång. Hon var mycket mer uppmärksam och framförallt mer följsam. Det här blir nyttigt för både mig och henne tror jag. Nikki är en duktig tjej, det är jag som är mindre duktig som hundförare tror jag. Jag är nog inte tillräckligt tydlig och bestämd men jag jobbar på det.
På de senaste månaderna har nikki ändrat sitt utseende. Hon har blivit större men inte bara på höjden utan också kraftigare. Pälsen har blivit tjock och längre. Även hennes sätt har ändrat sig. Hon har blivit lugnare. (Nu sitter nog Tysons husse och matte och slår sig för knäna av skratt för kommer vi hem till dem så är nikki allt annat än lugn. Hon far runt som en tornado och letar efter tysons hundben, äter upp hans mat och sölar vatten i hela deras kök.)Vad jag menar är lugnare hemma med oss, hon pockar inte på uppmärksamhet hela tiden utan kan lägga sig och ta det lugnt en stund medan vi gör annat eller sitter vid datorn så att jag kan få skriva lite om oss.
Jag har lagt in lite nya sommarbilder ifall det är någon som vill se...

Idag har Nikki mött en verkligt farlig hund. Hon reste ragg från öronen och ner till svanstippen. Han betedde sig skumt åt också, liksom rullade fram. Dottern och jag skrattar så vi knappt kan hålla henne. Nikki är verkligen på sin vakt mot denna underliga hund och inte bryr han sig heller utan bara rullar efter sin matte. Hundens matte ser en aning förvånd ut men hennes mamma bara skrattar.

Så kan det gå.

Vi fortsätter vår promenad. Kossorna är ute och Nikki ligger länge intill staketet och bara tittar på dem. Vi passar på att njuta av det fina vädret medans hon sucktar efter att få springa in i hagen.

Nikki brukar vara rätt trött efter promenaden runt crossbanan och så här ser det ut två minuter efter att vi kommit hem.

Igår tog vi med oss kameran när vi skulle gå vår vanliga runda runt crossbanan. Vi tänkte ta kort på Nikki när hon plaskar runt i sin älskade bäck. Det var inte så djupt som dagen innan men tillräckligt för att hon skulle ha roligt ändå. Hon kämpade länge och väl med en stor gren som skulle upp ur bäcken enligt henne och dottern passade på att ta kort.
Nåväl vi fortsätter vår runda. Vi försöker lära henne att hon ska gå bakom den som går först på stigen om hon ska gå lös ifall vi möter andra människor och djur så vi möjlighet att ta tag i henne om det kommer någon. Det gick riktigt bra tills vår älskade hund får upp lukten av kor!! I full fart rusar hon iväg till kohagen. Här hjälper inga STOPP eller STANNA. Rakt in till korna bär det av som står ganska långt in i sin hage och betar förnöjt. Väl inne i hagen står hon där och tittar på dem och viftar med svansen. De tar ingen större notis om henne förrän hon börjar gå runt dem som för att valla dem. Det är nu 3 kor bestämmer sig för att hon inte har där att göra och alla tre börjar springa mot henne. Känner ni en som fick bråttom ut ur hagen?? Jag och dottern som står utanför förstärker viljan att springa genom att också springa därifrån och så får vi tag i henne. När vi får kopplat henne så står vi kvar en stund och tittar på kossorna. De är så fina. Speciellt en av korna var intresserad av Nikki. De nosade på varandra och Nikki gjorde sina försök att få komma in i hagen igen. Vi tog några kort och sedan tröttnade nog kossorna på oss för de återgick till sitt betande.
Återigen en lycklig hund. Först bäcken och sedan korna. Ägaren till korna är säkert inte lika lycklig över våra dumheter och om jag sett honom hade jag bett om ursäkt. Hon var i alla fall snäll mot dem och den enda gång hon skällde var när vi nekade henne att gå in igen.

Om det är något Nikki inte gillar så är det när jag sitter vid datorn. Hon smyger upp bakom min rygg och när hon är nära ger hon skall. Jag som är helt försjunken i egna tankar hoppar naturligtvis halvägs ur stolen.
Nåväl, nu ligger hon helt utslagen i hallen och försöker torka upp efter dagens regn. I torkskåpet hänger ett antal ombyten kläder + koppel och sele som vägrar att torka. Inför sista rundan kom vinterjackan och kängorna fram och dottern sa hurtigt när vi gick ut att vi är ju varma och torra så vi kan ta en långpromenad. Vi var det i ungefär 2 minuter. Vi kortade ner långpromenaden till kortpromenad och och halvvägs satt kläderna som klistrat utefter kroppen, håret blåste blött i ansiktet och Nikki skakade ur pälsen var femte meter och drog i väg hemåt. Jag tänkte i mitt stilla sinne, eftersom jag precis hade sett ett par avsnitt av Mannen som talar med hundar, att inte kände jag mig som någon flockledare som går först och visar vägen utan den sista biten av promenaden var mer en tävling om vem som kunde komma hem först. Vi hoppas på att morgondagens väder blir bättre.