Nu har mina intryck från My Dog börjat smälta och som med allting annat skall jag även kritiskt ifrågasätta hundutställningar

Tanke nr 1: Segregation

Efter att det var slut i dobberingen gick jag runt och kollade in andra ringar, eftersom jag ser det som ett tillfälle att lära känna andra raser. Känslan jag fick var att vid dobberingen hängde dobbefolk (och ev. några grandismänniskor, då de stod på tur efter "min" ras), vid pinneringen hängde pinnefolk, vid bassetringen hängde bassetfolk osv. Snacka om segregation! Vid rasmontrarna möttes jag av öppna och tillmötesgående människor som frågade om jag var intresserad av rasen och lät mig klappa hundar och ställa frågor, men vid ringen sneglade folk lite osäkert på mig och när jag tog fram kameran för att knäppa några bilder på coola raser såg de rent av rädda ut. Ok, man kanske skall fråga först, men det känns lite B att göra det när de springer runt i ringen.

Tanke nr 2: Publikvänlighet?

Som gammal inbiten hästtjej kan jag inte låta bli att jämföra hunderiet med hästeriet ... På My Dog ägnade många av domarna endast ett par ynka minuter åt varje individ (snacka om att jag hade blivit besviken om jag hade ställt själv: 450 spänn för två minuter i rampljuset ). På kvalitetsbedömning (t ex 3-årstest) av hästar ägnas minst tio minuter åt varje individ och då tittar man inte enbart på exteriören, utan även på mentaliteten och användbarheten. På My Dog fick utställaren sin kritiklapp och ett snöre, samt ev. en "lapp" med HP eller CK el. dyl. På kvalitetsbedömning för hästar läses kritik, delpoäng och totalsumma samt information om ev. erhållande av diplom upp. Visst, på vanliga utställningar för hästar görs ingen så grundlig bedömning, men det är ändå bra mycket publikvänligare än en hundutställning.

Några tankar från en aphjärna ... Någon som håller med? Jag lär ju inte kunna påverka, så nästa gång jag åker på utställning sätter jag på mig skygglapparna, springer bort till "min" rasring med katalog och penna i högsta hugg, så kanske jag i alla fall lyckas lista ut vem det är som vinner.

På harjakt med Filippa

Igår, när jag och Filippa gick en sväng på fältet, stack Filippa plötsligt iväg efter en hare Jag vet att hundar inte får jaga vilt ... Visst, hon bröt. Efter att jag hade skrikit "NEJ!" 2 ggr och skrikit hennes namn 2 ggr. Vid det laget hade den stackars haren dessutom hunnit springa ca 200 m. Oacceptabelt, jag vet. Dessutom var jag arg så att det kokade i mig när hon kom springande. Med tanke på att det tog så lång tid innan hon bröt ville jag inte berömma och att "bestraffa" när hon kommer är också fel, så jag tog till något som jag läst om i Eva Bodfäldts Kontaktkontraktet. När Filippa sprang mot mig vände jag ryggen till och gick iväg, från henne. Dessutom bestämde jag mig för att inte vända mig mot henne förrän hon själv tog kontakt med mig. Jag gick nog fram och tillbaka på det där fältet i 40 min och kände mig allt mer missmodig innan Filippa gick upp bredvid mig och puffade på armen. Då fick hon så klart ordentligt med beröm Men bara så pass att hon inte hann börja tänka på att något annat var mer spännande. Tanken är helt enkelt att man genom att tillfälligt utesluta hunden ur flocken får den intresserad av att ta sig tillbaka till flocken.

Jag lusläste boken på jullovet och insåg att jag har missat mycket! Trots att min uppfödare lånade ut en jättebra bok som handlar om valp- och unghundstiden, med allt vad det innebär, och trots att jag gick på valpkurs hos en mycket duktig instruktör, så har jag missat enormt mycket. Det kändes helt enkelt som om jag behövde mer teori och någon som satte ord på saker och ting och som förklarade hur en hund fungerar. Egentligen är det ju ganska självklart ... Varför skall jag tjata mig till kontakt när jag kan få hunden att frivilligt söka den kontakten?! Hoppas nu bara att det kan fungera i praktiken också Kontaktträning känns ju lite lagom avancerat för en trött löptik

Jag och Filippa har nu tagit oss från Skåneland till Göteborg, där vi nattar hos Filippas extrahusse som är iväg på fest med sin respektive ikväll. Resan hit gick otroligt bra - det märks att fröken blivit världsvan Nu var hon lugn både utanför och på tåget! Hon fick flera beundrare som kastade beundrarblickar och kommenterade hennes vackra yttre Bäst var nog ändå konduktören som utbrast: "Åh en sådan vacker hund! Är det en Dobermann Pinscher? Hon är helt fantastisk! Underbart temperament!" Allt medan Filippa kråmade sig och slickade konduktörens händer. Klart jag blir EXTRA stolt över min lilla tjejs förmåga att charma omgivningen!

Filippa var desto mer otålig när vi väl tagit oss från Centralstationen till Majorna med spårvagn. Tur att vi fick hjälp med att hitta en promenadslinga där Filippa kunde springa lös

De senaste dagarna har Filippa varit riktigt trött. Det är bara under våra skogspromenader som hon sprudlat av energi. Dessvärre har detta inneburit mindre träning Men det tar vi igen när hon slutar löpa! Hon är ju rätt okoncentrerad så fort det kommer en hanhund i närheten. Häromdagen blev hon kär i en Nakenhund (som gick utan täcke i -10) och protesterade ljudligt när hon inte fick bekanta sig med honom ...

Nej, nu får vi nog gå ut på en kvällsrunda, sedan är det läggdags Måste rasta Filippa ordentligt på morgonen innan jag tar vagnen till My Dog.

Nu har vi landat ordentligt i den skånska myllan.

Efter att ha kommit fram till Göteborgs Centralstation igår hade vi lite bytestid, så vi traskade runt bland mängderna av människor som hade bråttom åt olika håll. Filippan tyckte det var lite läskigt i Nordstan och kröp ihop som om hon vore en liten dvärghund Men det kanske var lite välbehövlig miljöträning?!

När det började dra ihop sig för avgång gick vi bort mot "vårt" tåg. Plötsligt går en JÄTTEHUND förbi och Filippa började skälla som en bandhund ALLA stirrar på oss och jag försöker få tyst på Filippa ... Lagom tills hon slutar gapa kommer det en AmStaff-valp som också får sig en rejäl utskällning. Jag pustar ut tills jag inser att de båda hundarna skall sitta i samma kupé som oss Hundägarna stirrar oroligt och min hals börjar dra sig samman. Jag börjar fumla efter mobiltelefonen i fickan för att ringa Robert och meddela att det nog blir ett nyår tillsammans trots allt ...

Nåväl, Filippa kastade sig in i tåget och jag lyckades släpa bort henne till "vår" plats där hon glatt hoppar upp på sätet ... Efter en stund får jag ner henne på golvet och sätter mig till rätta. Jag och de andra hundägarna pustar ut när vi konstaterar att hundarna kan vara lugna ihop DÅ kommer en blonderad stockholmsbrud med en Birmakatt i en låda och tittar oroligt på Filippa när hon inser att hon skall sitta bredvid oss "Ni skall väl inte ända till Malmö?!!!", utbrister hon och jag svarar: "Nejdå, vi ska 'bara' till Hässleholm."

Tro det eller, men Filippa lade sig på golvet efter ett tag och sov, tuggade ben och pep lite grand. Jag får väl citera Robert efter kvällens samtal: "Ja, för att vara en hund och efter alla historier jag hört om jobbiga hundar, så måste jag säga att Filippa är en ovanligt snäll och duktig hund."

Dagarna är händelserika, allra mest för Filippa. Idag har hon fått hälsa på hos min farmor, som var minst sagt orolig över att få besök av en stor DOBERMANN. Hon konstaterade i dörren att Filippa blivt bra mycket större sedan sist. Men Flippfloppan skötte sig ... Hon sov, förföljde farmor (hon fattade direkt vem som höll till mest i köket, även om farmor inte bjöd henne på något annat än vatten ), tiggde uppmärksamhet och stoppade en kamel från farmors julkrubba i munnen Både farmor och min plastfarfar var imponerade över hur hon skötte sig. Dessvärre blev det mycket fika , och med tanke på att mamma har "snott" långpromenaderna med Flippan från mig, så blir det till att banta när jag kommer hem ...

Filippa har dessutom skaffat sig en bästis i kvarteret. Ett par av mina föräldrars grannar har en fågelhundskorsning (labbe/flat/golden?) som lekte glatt med Flippan. Det var mamma som gick bort till dem medan jag klädde på mig i morse. Samtidigt som hon och Flippan gick bort till grannarna upptäkte jag blodfläckar i sängen (INTE mina) och grannarnas hund är en hanhund , så jag kastade på mig kläder och sprang ut med andan i halsen för att få reda på att hanhunden var kastrerad

Just det ... Jag lovade ju att rapportera om DogCasino! Filippa älskar det och fattade nästan med en gång hur det fungerar. Jag återkommer med bilder ...