Här på bloggen har det inte hänt mycket den senaste tiden ... Träningen har gått upp och ner, ibland har vi tränat intensivt varje dag och ibland har vi bara hunnit med ett par pass i veckan. Men i helgen gick höstens stora händelse av stapeln! IPO-läger nr två med Ronnie Eng som instruktör

Den här gången fick jag med min käre make också och det var ju bra, för nu förstår han ÄNTLIGEN varför jag lägger ner så mycket tid på vår lilla lakritsfröken Han blev faktiskt taggad på att skaffa en egen hund att träna med, en hane. Men det är en annan historia!

Lägret inleddes med en föreläsning, vilket jag gillade skarpt då förening av teori och praktik är mitt motto här i livet Sedan blev det lydnadsträning med några ekipage åt gången. Några ansikten hade ju fallit bort och några nya hade tillkommit sedan förra lägret. Ett nytt ansikte var Madde med sin Boniface. Jag har aldrig sett en hund gå så fantastiskt snyggt i sin lydnad. Jag fick gåshud när jag kikade på deras lydnadsträning! Tyvärr regnade det, så jag lyckades inte fånga det fantastiska på bild

När det var dags för mig och Flippen att bli detaljgranskade knöt det sig lite i magen på mig ... Min nervfasthet är nog inte den bästa Men jag bet mig i tungan och skärpte till mig och Filippa studsade på riktigt glatt vid min sida Ronnie sade rakt ut att han var riktigt imponerasd och att Filippa var som en annan hund Han tyckte först inte att han hade så mycket han ville peta på, men jag ville ju ha hjälp med inkallningen (där Filippa springer rätt in i mig) och med läggandena. Till saken hör att jag vill använda leksak och inte godis! Inkallningen löste vi med kortare avstånd och så skulle jag hålla leksaken över huvudet och släppa den när hon kom fram. Filippa försökte skälla ett par ggr på leksaken, men sedan förstod hon. Lägandena skulle jag komma ut framför henne och dunka leksaken i backen och inte låta henne ta den förrän hon låg bra. Bra tips som jag kommer att ta med mig!

Jag passade på att titta så mycket som möjligt på alla andra ekipage för att lära mig hur man tränar andra typer av hundar och hur man löser andra typer av problem. Mycket nyttigt och bra! Dessvärre hann vi inte med mer lydnad under helgen, då vi passade på att fokusera på skyddet och lite på spåret.

På lördagseftermiddagen dök en väldigt ovanlig fågel upp en timmes bilväg från lägret, så Bobban drog. Jag var lite sugen också, men prioriterade hundträningen. Man vet ju aldrig när det ges tillfälle att träna för IPO-gurun igen!

Bitövningarna körde vi en och en, vilket gjorde att man hann se alla ekipage utom de som var precis före eller precis efter en själv. Det är så otroligt nyttigt att se olika hundar på lite varierande utbildningsstadier och se hur man jobbar med dem! Ronnie förklarar dessutom efter varje hund vad det är de har gjort och VARFÖR! Mycket viktigt!!!

Alla ekipagen som varit med förut hade utvecklats mycket, vilket var kul att se! Jag orkar inte skriva om allihop, men mest hade Leif (Tamlands Dominique Farrah) utvecklats. Han var som en annan hund! Bara att gratulera Stefan och Maria till ett lyckat arbete med honom. Filippas nya bästis Kinge hade fått mycket mer attityd och det var härligt att höra hans dova skall i en snabbare intensitet än tidigare! Som vanligt bet han fiiiint och gjorde det han skulle! Filippa var inte het på gröten på lördagen. Hon fick bita i "kaninen" (trasan längst ut på fiskespöt) och högg tag i den ordentligt, men spottade ut den så fort den slutade röra på sig ...

På lördagskvällen hade Harry grillat och dem flesta stannade kvar och avnjöt en mycket god middag! Trevligt värre! Mycket hundprat blev det och ännu mer lärdomar snappades upp. Ronnie har ju tränat Filippas pappa Krut en del och tyckte inte att Filippa var ett dugg lik honom ... Krut har ju en hel del kamplust och äganderätt, medan Filippa saknar detta ... Mia, som har Filippas morfar CAYA Dion, tyckte Filippa var lik sin mormor som tydligen inte hade någon vidare stark motor. Det är inte lätt med avel alltså! En liten felande länk räcker för att sabba så mycket! Stor kamplust löser ju så många andra problem ...

Natten tillbringades i klubbstugan och trots den intensiva träningen tyckte Kinge och Filippa att det var dags att börja brottas tidigt på morgonen De har verkligen funnit varandra och de leker sååå fint! Tycker alla utom Gestapo-Tea


Under "photos" finns fler bilder på Filippa från helgen.

Söndagen inleddes med spår och Filippa briljerade stort! Bara att fortsätta som vi har gjort så går det bra! Efter Kinges spår fick Tessan omdömet att hon kunde ta över som spårinstruktör Inte konstigt - hon är grym på att träna hund! Alltid lika kul och stimulerande att träna ihop! Önskar jag bodde närmre ... Bobban blev faktiskt sugen på att flytta söderut i framtiden

Sedan fortsatte vi med två pass bitövningar. Ett före lunch och ett efter. Nästan alla körde med bitkudde, och jag hade ju min med så jag tänkte varför inte. Ronnie är som tur är inte främmande för att testa saker om man frågar, så vi provade och plötsligt visade Filippa att det minsann är en del Krut i henne! Vi fick stående ovationer när vi sprang av planen Hon har fortfarande svårt för att hålla kvar bytet (kudden i det här fallet) så fort det blir stilla och tillkämpandet är väldigt svagt, så det skall vi jobba vidare på. Men vilken skillnad på vår lilla tjej

Nedan är en video på det sista hon gör under lägret. Hon var ruskigt trött här och störs därför lite i sitt arbete, men jag tycker ändå att hon var sååå duktig


Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta vara med på IPO-lägren i Skåne! Tydligen skall lokala ekipage få vara med i första hand så det är definitivt inte givet att vi får vara med. Synd när det är en så otroligt trevlig grupp!

Tusen tack allihopa för en fantastisk helg!

Tre dagars högkvalitativ hundträning för en kanonbra instruktör tillsammans med extremt engagerade och otroligt intresserade och glada träningskamrater. Kan det någonsin bli bättre? Svaret är NEJ!

Ronnie Eng är pedagogisk, exceptionellt bra på att läsa hund och vet precis hur man löser problem.

Upplägget var suveränt! Först en genomgång av vad vi skulle träna och hur vi skulle göra, sedan körde vi individuellt och efter varje hund förklarade Ronnie vad som hänt och vad man bör tänka på med den aktuella hunden. Våra hundar skilde sig åt ganska mycket och det känns verkligen som att jag har fått mycket med mig även när det gäller träningen av hundar som skiljer sig mycket ifrån Filippa, något som är viktigt att ha med sig i framtiden om det blir någon mer hund.


Generellt sätt tyckte Ronnie att vi, som dem flesta andra hundförare, leker alldeles för lite med våra hundar. Han poängterade att inom IPOt är det hundens drift som premieras i första hand och inte precisionen i utförandet. Han tog ut sin hund Winnie flera gånger och visade hur han tränar henne. Hon var helt besatt av sin boll och blev överlycklig varje gång hon fick den. Han körde extremt korta övningar innan hon fick sin belöning och sedan var det igång igen. Så kort övning och många men korta belöningar är det som gäller. Då är det inte något problem att få hunden att hålla uppe sin drift under de långa sträckor fotgående som ingår i IPO-lydnaden. Nu är visserligen Winnie framavlad för att bli en bra IPO-hund, så det är ju inte bara träningen som gör henne så exceptionellt snabb i allt hon gör …



I spåret hade vi gått för fort fram … Det visste jag nästan, men med tanke på att vi inte har haft någon som helst hjälp i spåret är jag ändå nöjd med det vi åstadkommit hittills. Ronnie tyckte att man skulle se till att befästa att hunden nosar i VARJE fotavtryck innan man går vidare. Vid inlärningen skall man gå ganska korta steg och ha en tennisbolls bredd mellan fötterna och lägga en mjuk godisbit i tån på varje fotavtryck. Godis skall även läggas i några fotavtryck innan spårflaggan, så att hunden lär sig att söka sig neråt redan när den ser flaggan. Detta är viktigt på tävling om man skall få till ett perfekt påsläpp! Sedan skall man endast ha en apport och den skall vara i slutet. Där skall hunden lära sig att äta lugnt. Sedan skall man leka med hunden och leken skall alltid börja precis i spårslutet, vid apporten. Först när hunden tar alla gosdisbitar utan hjälp (även i vinklar), ligger lugnt vid apporten och leker aktivt vid slutet är det dags att gå vidare. I spåret finns, till skillnad från lydnaden ingen kravfas, då det enbart handlar om att befästa ett beteende så man kan fortsätta med godis i varje fotavtryck LÄNGE. Enligt Ronnie är hunden med högst poäng i spåret alltid med på prispallen på tävlingarna, så här gäller det att lägga ner mycket möda!

I skyddet anser Ronnie att man skall sträva efter att hunden skall befinna sig i bytesfas och inte i aggressionsfas. Anledningen är att en hund i bytesfas i regel får bra bett och har förmågan att bita om när den inte får bra bett, medan en hund i aggressionsfas tuggar i bettet och blir stressad. När man tävlar får man höga poäng om hunden skäller aktivt i bevakningen oavsett om den skäller för att den är arg eller för att den vill ha armen, så det spelar ju ingen roll.

Filippa var lite loj denna helg. Kanske på grund av den långa tågresan, stressen av att befinna sig bland nya och okända hundar och den intensiva träningen, samt på grund av att hon åter igen har blivit skendräktig. Dessutom har hon ju inte världens största energiförråd … Så det blev mest övningar som stimulerade hennes bytesdrift, d v s fiskedammen där hon fick jaga en trasa. Och det gav effekt!
I lydnaden var hon också loj, så att belöna med kamptrasa eller boll var inte lönt. Det fick bli köttbullar. Ronnies attityd kändes bra: ”Man får ta till det som krävs för att få träningen att fungera.”, sade han. Samtidigt poängterade han för mig att det är viktigt att jag försöker gå över till att belöna med leksak istället, annars kommer vi aldrig att få upp tillräckligt med tempo. Så det får jag träna mycket på hemma när jag inte har så mycket störning.

Alla var som sagt mycket trevliga. Marie, som höll i det hela, såg till att vi fick god mat och tak över huvudet på lunchen, samt mycket god fika sista dagen. Harry fick agera barrista och Anna-Lotta ordnade fika. Jag och Filippa delade husvagn med Tessan, Kinge och Tea. Vi hade det supertrevligt! Så underbart att prata hund om kvällarna med någon som inte tycker att man är tjatig! Filippa och Kinge blev snabbt bästa vänner och lekte glatt både inomhus och utomhus. Allt till stackars Teas förskräckelse. En gång passade hon på att tala om det för Filippa och vem fick ta Filippas irritation över det? Jo, stackars Kinge … Annars flöt allt på superbra och hundarna gick väldigt bra ihop! En kväll hade vi dessutom lite mysparty i vårt förtält. Tack vare Harry, som drog in värmare och lampa, hade vi det riktigt varmt och gott! Ovanpå alltihop visade det sig att Mia, som också var med på lägret, är stolt ägare till Filippas morfar Dion. Dessutom hade hon koll på Filippas mormor. Så det var riktigt kul att få höra lite mer om "släkten"! Tyvärr var inte Dion, som numera är tio år, med på lägret. Men jag hoppas på att få träffa honom en annan gång.



Mamma och min syster, som också heter Thea, kom och hämtade mig i söndags när allt var över. Sedan bar det av till Osby för lite familjemys till på måndagen då jag och Flippen tog tåget hem igen. Jag passade på att rida min systers häst i måndags, som likt Filippa blivit otroligt lydig men tappat gnistan lite. Så jag gav samma råd som jag fått av Ronnie, lek mera! Gör de bara det lär vi snart se dem i de medelsvåra hoppklasserna!

Måndag och tisdag har fått vara välbehövliga vilodagar för Filippa. Men idag spårade vi och Filippa tog alla korvbitar själv (inklusive dem i vinkeln), lade sig perfekt och åt lugnt vid apporten, sedan sprang hon som en besatt efter mitt egenttillverkade fiskespö. Nu ikväll har vi kört lydnad och plötsligt var Filippa sjövild och fullständigt besatt av att få tag i kamptrasan. Ett kort pass med ingångsättningar, lägganden och inkallningar blev det. Snabb belöning i momenten och mycket beröm. Det känns som att det händer saker med vår tjej, eller hur Robert!?!

Jag hoppas verkligen att vi kan åka ner till Skåne och träna för Ronnie i den här trevliga träningsgruppen igen. Det har sannerligen gett oss massor!!! Tack allihopa för en fantastisk helg! Tessan: Jag hoppas vi får till en promenad på Hovdala snart! Alla andra: Jag hoppas på nytt läger snart igen!