I lördags blev det tidig uppstigning och kosan styrdes mot nordost. Fösta stoppet blev utanför Örebro och syftet var att kolla in en mycket rar ungfågel, som ses på bild här under. Rödhuvad törnskata heter arten och den håller vanligtvis till kring medelhavet, så den var verkligen vilse.

Nästa stopp blev strax söder om Kopparberg i Västmanland. Här var det en blåkråka som lockade. Vi fick springa en del efter den innan vi fick in den i kikargluggarna, men sedan satt den snällt tillräckligt länge för att R skulle kunna föreviga den på bild. Även den en ungfågel som borde flyga runt kring medelhavet ...


När jag sprang som värst efter blåkråkan fick jag sms från Tessan: Hon och Kinge hade fixat BH-provet trots ihållande regn, stormbyar och en höglöpande Tea hemma. Jösses så glad jag blev! Det kom allt några glädjetårar under språngmarschen.

Trots att vi passerade ett antal Brukshundsklubbar blev det inget stopp, vilket var synd för Filippa och jag behöver verkligen träna på olika platser. Hon beter sig inte alls likadant på en ny plats som när vi är hemma eller på en van pplats och tränar ... Vi passade dock på att leka och köra lite fotgående medan R fotade törnskatan. Jag får ju endast låna kameran på nåder numera, så när jag får jobb någon gång i framtiden skall jag definitivt investera i en egen kamera!

Fooooot!

På söndagen var det däremot hundträning för hela slanten. Vi fick mycket och välförtjänt skäll. Jag fick klart för mig att man inte kan gå med armarna stelt hängande längs sidorna, för det ser onaturligt ut. Och belöningen måste ju varieras, annars blir den ju tråkig. Att gå fot i 90 km/h är inte heller så lyckat och så skall man komma ihåg att andas. Kravfas är inte livsarligt, utan livsnödvändigt ... Suck vad mycket att tänka på! Men det är sannerligen bra och nyttigt att få skäll!!!

Dagens härligaste var nog ändå att Filippa bet ordentligt i bitstocken när vi kampade med henne. Och sedan, när vi hade tränat klart och jag tänkte ta henne till bilen så sprang hon och hämtade bitstocken istället och kom springande till mig. Efter en stunds kampande sprang vi till bilen och Filippa hoppade in - MED bitstocken i munnen Första gången hon tar med något in i bilen! Jag blev sååå glad!!!

Det var synd att jag inte fick med mig kameran, för det var mycket hög klass på träningen under dagen! Allra mest impad blev jag nog av Annika och Cobran. Vilket snyggt fotgående! Och lägganden man bara kan drömma om Efter lite justeringar såg alla dock RIKTIGT bra ut!


Vi avslutade med platsliggning, som dock inte gick så bra som den ovan ... Jag behöver jobba mer fokuserat och koncentrera mig på att berömma det som är positivt i platsen istället för att Nejja hela tiden ...

Tack alla för en jättetrevlig träningsdag!!!

På kvällen fick Filippa ett spår och det går ganska bra. Men det känns som om det kommer att ta en hel evighet innan vi kan komma ut och tävla! Jag får väl vara glad om vi fixat BH-provet och kan ta oss ut i en BSL lagom till Filippans femårsdag

Träna på, det gör vi!!!