Livet med vår Leya

En frostig morgontur

Leya i sitt röda juletäcke.

Vi passarerar hästarna. Leya tycker alltid det är lite extra roligt om de rör på sig

Hela familjen har varit ut i skogen och spårat. Här husse + Leya, Superfin dag!


Väl hemma gjorde vi kransar till ytterdörrarna Leya ville helst jag skulle busa med henne och pipen!

Pappa fick en tomte i sin krans.

Våran krans

Detta var ett litet fotomaraton
Nu på fm så har jag, Leya och Alice varit ut på en riktig lerig morgontur. Mysigt! Leya har ju inte så jättestort tålamod med unge fröken Alice utan Leya vill gärna säga till på skarpen när hon tycker Alice är lite väl på (att hon varit precis likadan är inget hon har i åtanke dock! ), allafall idag hade Leya mkt tålamod. Det var roligt. Tack Ina & Alice för en skön tur och Tack för att vi fick låna spolboxen innan vi åkte hem! Leriga var namnet! Hejhej

Så skönt att vara ledig, me love På fm så träffade vi kusinen och boxern Alice för en lång morgonpromenad, när vi kom hem så jag att vi varit ute i nästan 2 timmar! Den rundan tar i vanliga fall 1 tim och 2o min så jag undrar vad vi gjorde? Det var en ren koppelpromenad, så Leya tyckte nog det var ganska tråkigt. Själv var det en ryckig promenad då Leya gick och smådrog hela rundan
På em så åkte vi och träffade Marlene & Co. Vi började med att gå och lägga varsitt spår till Leya och Gibson, sedan tog vi en uppvärmningspromend. Vi bytte hund, Marlene tog dragLeya och jag snällGibson, ett bra byte Lilla Griffin sprang kors och tvärs och överallt!
På agilityplan så hade jag först inte tänkt släppa Leya efter allt som hänt, det går ju och träna med koppel. Men det är inte lika kul så efter ett tag så släppte jag henne med överänskommelsen att om jag kände ett endaste litet tecken att hon var "på väg" skulle jag koppla upp henne. Hela träningsstunden höll hon sig hos oss, hon gillar att träna och att det är lite fart i träningen. Efteråt så fika vi med mina bullar, mysigt. Mörkret kom fort och vi kände att nu lär vi gå våra spår innan det blir mörkergående, men det blev det ändå. Tur vi har duktiga spårhundar som får leda oss Leya var supersäker, dock väldigt snabb och ville helst bara rusa iväg, stannade till ibland för att hon skulle lugna ner sig lite, men hon var duktig. Så duktig att när vi var klara så var hundarna värda lite bus. Vi sa det att vi släpper dem endast en kort stund så inte Leya hinner "få för sig något" - på den stunden hann hon sticka Jag har just nu noll känslor !!! I ca 5-10 min var hon borta, när hon kom koppla jag upp henne och gick direkt till bilen. Jag kan inte släppa henne helt enkelt. Punkt.
I det stora hela var det ändå en riktigt mysig och rolig hundeftermiddag med Marlene Önskar min tid räckte till fler sådana

Vi har sen i onsdags haft besök av herren Tyson, en 9-årig gammal rottweiler. Hans familj har varit neråt landet så då passade Tyson på att våldgästa oss här ute på landet. Det har gått jättebra, Tyson och Leya går så bra ihop så det är lugnt när det ska vara lugnt och lite lagom bus ute. Den gammle herrn är ju inte så snabb i vändningarna, Leya tycker nog det är lite tråkigt Fast det är nog också tryggt att ha en stor gammal bamse i närheten också I morgonbitti ska vi skjussa hem gammle mannen och det kommer bli lite tomt. Nedan lite bilder från dagarna:

- Åh är han aldrig klar med benet!!! Det är ju det jag vill ha...


Ted och Tyson vilar lite, inte ofta man ser två grabbar ligga sked?




"Det har hänt igen" - Ja, det har hänt igen. I början av året så stack Leya hemifrån på viltspår och hon fastnade i en gammal dams staket och vi kunde hämta henne där. Det var bland det värsta fyra timmarna jag har varit med om.
I torsdags så gick min far, jag, Tyson och Leya ut i skogen på en vanlig promenad (trodde jag ja!). Tyson gick lös och lunkade med, när vi kom upp i skogen så släppte jag även Leya så de fick lattja lite i mossan... ja det tog 30sek och hon fick upp ett spår och hon hörde ingenting så -heejdå! Jag trodde det var ett kort språng, vilket händer ibland, då hon är tillbaka på 10 röda igen, vi gömde oss... efter ngr minuter förstod både jag och pappa att detta inte var något vanligt "språng". Pappa blev lite rastlös och tog Tyson och började trava hemåt, jag väntade kvar på stället. Efter en timme så ringde jag polisen ifall någon skulle ringa och tipsa att de sett en lös hund, jag lämnade min halsduk och gick hem. Denna gång kände jag mig mera tom, besviken och arg på mig själv att jag släppte henne. När Ted kom hem så åkte han runt och letade, i mörkret utan lycka. Svårt när man liksom inte riktigt kan göra något, hon kommer när hon kommer, för hem kommer hon OM det inte har hänt något. Tidigare i veckan talades det om vargen som ätit upp en jakthund!!! Och så förstås vägen där bilarna åker ganska fort, en olycka sker snabbt.
När sex timmar hade gått och klockan var ca 21 så hade vi suttit i soffan i tystnad ganska länge och söta Tyson gjorde allt för att vara nära. Då hör jag något som gnyr på altan, öppnar altandörren och in springer hon Direkt slänger hon sig på golvet och jag ser på henne att hon skämms lite, ryggläge. Hon fick mat och så bäddade vi in henne i filten och sen sov hon. Slutade bra denna gången också, men fan vad jag är trött på det här. Hennes vilt och jaktlust är störst av allt

I fredags började jag lite senare så jag och Leya passade på att ta en lång morgonpromenad. Det var säkert 3-4 minusgrader ute, uppfriskande Bra start på dagen!


Idag söndag så var det mer regnpromenader fast det var ganska friskt det också, dock så gillade inte Leya det idag. Hon gick det fortaste hon kunde när regnet var som värst Stackarn!
Vårat höstväder är här!

I lördags var vi som sagt till Örebro och gjorde mentalbeskrivning på Leya. Det var rejält nervöst, ens hund ska bli bedömd. Shit kan ju bli hur som helst! Fast visst hade Ted och jag våra aningar om hur hon skulle reagera i vissa moment, but you never know! Jag själv var fortfarande förkyld och kände mig inte helt kry och Ted var intresserad att göra detta med Leya. Jag var väldigt spänd och nervös över vad som skulle komma och Ted var inte det, han är ju man!!! Så han gick rundan med Leya, vilket var väldigt bra. De var jätteduktiga och då kunde jag stå på sidan och iakta och vara nervös

Före oss så gick Marlene med Gibson och då gick vi med som publik, det var väldigt intressant och se samt skönt att veta vad som komma skall när Leya skulle köra. Testledare var Soie Åkerberg hon berättade hur och vad Ted skulle göra. Beskrivare var Sven-Einar Holmsten. MH består av 10 olika moment för att se hur hunden reagerar i olika (extrema) situationer - hot, aggressison, rädsla, leklust, föremålsintresse mm. Allt bedöms i en skala från 1 till 5.(Har här citerat Marlenes blogg)

Se här bilder från dagen.

Svårt att visa med kort hur allt gick, bättre med video. Marlene tror jag filmade Leya och Ted lite grann, ska bli skoj att se. I slutet så satt vi och pratade och beskrivaren berättade hur de hade uppfattat Leya. De skojade och sa att hon var ett polishundsämne! Husse gillade det, vet inte faktiskt vad jag tyckte om den egenskapen. Det var väldigt skoj att se olikheterna mellan Gibson och Leya, natt och dag! Det var lite som jag och Marlene tidigare har diskuterat, så mkt fick vi mest bekräftat.

En mentalt jobbig dag, men otroligt intressant. Vi är glada att vi gjorde detta med Leya