Divah & Aldo

anledningen varför vi inte skrivit på ett tag

, , ,

Anledningen varför vi inte skrvit på ett tag är att vi inte vi inte gjort spec mycket med hundarna mer än lång promenader och lite godis sök. På grund av en komplicerad familjesitation ser det ut som att vi kommer bli fosterfäräldrar åt Kevin Annes lille bror på tolv år. Det har varit mycket kontakt med alla möjliga myndigheter, osv för tillfället väntar vi på på en familjehems utredning så vi får veta om och hur länge kevin kommer stanna hos oss.


Hundarna har tagit det bra dock så är jag själv inte direkt helt trygg i en förälder roll, som sagt va det komm plöstligt, det innebär ju ganska stora förändringar, vi måste flytta så grabben får ett eget rum, tror både hundarna och vi ser det som något posetivit dock att kommma bort fran stan wink.

Divah har dock hittat en kompis i Kevin och hon har överget mig och Anne för att sova med kevin i hans säng. Kevin som levt i en otroligt otrygg miljö säger han känner sig trygg när Divah vaktar honom så det är ju kul att hon kan hjälpa någon wink

Först var Kevin väldigt försikigt och rädd för hundarna, vilket har vart posetvit för allafall Divah som fått lite tid på sig vänja sig vid att ha en unge här hemma. dock har hon svårt att slappna av helt och vill gärna ha koll på vad Kevin har för sig. Kevin behöver mycket stöd och har mycket funderingar om allt som hänt och kommer hända så det tar tid som vi annas lagt på hundarna, hoppas när västa lagt sig kunna åter gå till lite mer normala runtiner.

Idag var vi ute i allfall jag och kevin tänket han och MR A skulle få lite lite godis och springa lite vilket funkade shit bra utom att det kom en lite tjuv i from av en japansk spets och nallade av godiset som Kevin hade gömt i skogen. Aldo skötte sig men var noga med att pissa över den alla piss markeringar den lilla tjuven hade gjort. som tur va så gick tjuven och dess husse i väg efter 5 min och det visade sig att den missat ca 15 godisar Kevin som hade verkligen verkligen GÖMT godisarna på trädgrenar och under mosa osv. så Aldo hade att göra men han hittade alla i allfall. Annas så har det inte hänt spec mycket på hund fronten var och fikade med Jenny och pratade lite om hur man bäst kan hantera när Divah börjar stressa upp sig vilket hon gör i bland forfarande och vi har märkt det blvit mer sen Kevin kom men det är ju förståligt för är ju en ny flockmedlem som helt plöstligt tar all tid och mycket tid som dom fått har nu tvingats lagts på hans behov.

hundarna och kevin har fort gjort massa övingar tillsammas kontakt övningar och kevin får hålla i ben när dom äter dom osv och allt funkar så finns ju en förhoppning om att detta ska funka. Nu är jag mer säker på att jag ALDRIG ska skaffa barn. Dom tar hur mycket tid som helst och aldrig vart så trött som jag är nu barn har en tendens att tjata hål i skallen på en om allt och inget. Tacka vete jag hundar tysta underbara och bråkar inte spec mycket. Dock så känns det bra att kunna finnas där för kevin när han har det jobbigt känt grabben sen han var 5 år.

Dog Brick!nysvenskar del 2

Comments

www.galjar.seGaljar Friday, April 2, 2010 1:28:35 PM

bigeyes Men OJ vilken grej! Då förstår jag att hundarna och bloggen fått vänta och komma längre ner på prioriteringslistan!

Jag tror att kevin har mer nytta och nöje av hundarna än man tror. Att ha ett troget husdjur efter en jobbig dag känner ju jag som inte har särskilt mycket att klaga på i livet också att jag har tröst och finner lycka i liksom. Kan tänka mig att den känslan är större för Kevin när han väl har en bra och ännu tryggare relation till vovvarna.

Stor kram till er och hela flocken, hoppas att allt löser sig på bästa möjliga sätt för Kevin!

DivahPufflan Friday, April 2, 2010 5:05:41 PM

tack, madde för dom värmade orden men som sagt va det tar på tålamodet och orken att ha en 12 åring som aldrig haft regler innan och inte mår bra i sig själv. Sen att Divah och han kommer bra överens är jätte skönt att se för det var något av det vi var mest oroliga över.

När det kommer till Kevin så är det nog så för jävligt att ingen lösning blir rikigt bra, utan vi försöker hitta den som är minst dålig för honom.

Renée PerssonRebeAda Monday, April 5, 2010 12:17:39 PM

Jag tror faktiskt att ni båda kommer att lösa detta mycket bra. Ni har redan löst så många problem tillsammans och det kommer gå vägen även här. Barn pratar ja men när allt lagt sig så kommer hålen i öronen era få chans att läka wink

Jag tror på er i detta!

Vanja Dobblogg Tuesday, April 6, 2010 8:51:28 AM

Fullt upp i era liv! Det kan inte vara lätt att ta över ett såpass "gammalt" barn. Det måste vara en jätteomställning för både er och Kevin!
Men det är underbart att höra att sådanna som ni finns! love
Jag kan bara hålla med Madde, den bästa tröst finns i ett troget djur. Snart stabiliseras säkert hela situationen!