RexMatte

Det har tagit mig ett tag att repa mig efter allt som skett. Först hundattacken sen Bundis bortgång och sist knölen som Rex fick.

Jag har äntligen pratat med hussen till hunden som var en trevlig man. Nu ska vi bara kontakta försäkringsbolagen så dem kan börja jobba med det.

Bundis bortgång känns fortfarande för mycket. Det känns så tomt hemma hos mamma utan honom där.

Knölen kom ju tillbaka efter att vet dränerat den och blev i storlek av ungefär en pingisboll men, nu har den nästan försvunnit helt och hållet!

Det var allt för nu.

Imorgon 09.30 ska jag plocka ut stygnen i handen, 3 dagar senare än jag borde plockat ut dem pga ortopederna nere i stan. Dem har haft fullt upp och därför inte hört av sig till mig överhuvudtaget vilket dem sa att dem skulle göra när det blev dags.

Sen bär det av hem till mamma där Rex & hon väntar och klockan 11.30 ska vi vara ute hos vet i Väckelsång. Knölen har växt men allmän tillståndet är ännu opåverkat och han är fortfarande inte öm.

Jag tror på det värsta med hoppas på det bästa och just nu känns det som jag går sönder inombords och så fort jag ser knölen får jag ångest och börjar gråta.

Informerar er när jag vet mer.
Kram

Igår kväll när jag kröp ner i sängen där Rex låg och snarkade så trodde jag han skulle vakna och sen tjurigt gå ner i korgen. Vad överraskad och glad jag blev istället. Han låg kvar och krängde sig över på rygg istället! Han låg med huvud och hals mot min bröstkorg och somnade om! Och jag bara log. Han började snarka och sen började han rycka och sparkas och jag log bara ännu större.

Min älskade hund, min bästa vän, min Rex. <3











Idag när vi gick ut för morgon kissen var jag inte riktigt med på noterna så när vi kommer runt hörnet så stannar jag upp och tittar rakt på en matte med två hundar, sen tar det en sekund innan jag inser att jag tittar på en matte med två hundar och när jag väl inser det går jag bort till cykelbanan och går tjurigt förbi vårt morgonkiss ställe när jag hör ett klick och sen ett till. Tittar bort på matte med hundarna och ser att hon hade en klicker och fortsatte sedan gå, ångrar mig när jag kom 15 meter bort, vänder, går tillbaka och kallade till mig hennes uppmärksamhet och voila!

Vi gick en härlig lite längre promenad med hundarna och sen satte vi oss där vi först stötte på varandra och pratade. Hennes två var mindre än Rex, den ena i Tollar storlek och den andra i liten tax storlek, supersöta var dem både två och minstingen var väldigt osäker på stora Rex men kunde inte låta bli att skutta fram till honom när Rex la sig på rygg och fick sina morgonspasmer, sen skulle den klättra upp i ansiktet på mig och pussas, så mysig liten jycke!

Nu hade jag tänkt att jag skulle försöka städa och senare idag ska jag ringa vet i Väckelsång och prata med dem om Rex knöl.

För er som missat hela Mathias Sundin historien så kommer här en länk till hans inlägg "Inga kamphundar som sällskapshundar" och en länk till en blogg med mer info om det hela.

Visst är jag för en licens men licensen ska syfta på hundägaren som problemet inte vissa raser. Kategoriseringen av hundraserna är dessutom nästan helt baserad på fördomar och inte kunskap.

Mer om saken orkar jag inte skriver eftersom jag blir lika upprörd varenda gång jag ska försöka diskutera det.