Taz och Sara

Jag är ju riktigt dålig på att uppdatera. Jag började på universitetet i augusti och det har varit mycket att göra och mycket nytt.

Nu i kväll släppte jag lös Taz på en fotbollsplan. Medan han stod och luktade på något så gick jag och gömde mig vid en buske bakom fotbollsmålet. Det var mörkt ute, han såg mig inte. Han tittade åt alla håll, sen sprang han fram lite och ställde sig och tittade åt alla håll igen. Han tycker det är läskigt att bli lämnad så jag kände mig lite taskig. Efter en kort stund så såg han mig men han såg inte att det var jag! Han blev rädd och backade. Då kunde jag inte sitta tyst längre utan sa "det är ju jag!". Då kom han fram och blev så glad. Vi var ungefär en meter ifrån varandra och han såg inte att det var jag! När han blir lite stressad så verkar inte nosen fungera alls men ska inte hundar ha ganska bra mörkerseende?

Jag reagerade lite på att han backade undan. Skulle han och jag passera en konstig person i en buske så kanske han skulle backa undan också men det troligaste är att han skulle börja skälla. Kanske inte är lika kaxig när han är själv

Jag kastade pinnen och Taz sprang i väg och då sprang han på en pinne som stack upp från marken. Han landade med bröstkorgen på den och tippade framåt så han nästan stod på huvudet. Han skrek till lite. Jag blev så rädd just då. Jag hann tänka att pinnen gått in i bröstkorgen och jag måste ta mig till veterinär och nu dör han och ja många katastroftankar alltså. Först var han lite skakis och såg ut att halta lite men sen var han snabbt som vanligt igen.

Min pappa var här förut och Taz och jag följde med honom till bussen. Taz blir halvt tokig när man är i närheten av bussar och när någon vi känner ska gå. Man kan inte direkt stå kvar och vinka utan man får börja gå när bussen kommer. Bussen kom och jag började gå och då lyckades Taz ta sig ur halsbandet! Han sprang fram till bussdörren. Han var självklart helt döv då så jag kastade mig fram och fick tag på honom rätt snabbt. Tack och lov var bussdörren stängd. Hade den inte varit det så hade Taz garanterat kutat in och förmodligen sprungit genom hela bussen. Det hade varit jäkligt pinsamt.

Tre gånger har vi joggat senaste veckan. Himla duktigt av mig Första gången försökte Taz dra iväg med mig åt alla möjliga håll men dom senaste gångerna har han sprungit bakom mig. Nu ska jag försöka vara duktig och jogga regelbundet.

Vi har inte haft något hundmöte när vi sprungit men ska bli spännande att se om det går bättre att passera hundar när man har lite högre tempo.