Taz och Sara

Jag är ju riktigt dålig på att uppdatera. Jag började på universitetet i augusti och det har varit mycket att göra och mycket nytt.

Nu i kväll släppte jag lös Taz på en fotbollsplan. Medan han stod och luktade på något så gick jag och gömde mig vid en buske bakom fotbollsmålet. Det var mörkt ute, han såg mig inte. Han tittade åt alla håll, sen sprang han fram lite och ställde sig och tittade åt alla håll igen. Han tycker det är läskigt att bli lämnad så jag kände mig lite taskig. Efter en kort stund så såg han mig men han såg inte att det var jag! Han blev rädd och backade. Då kunde jag inte sitta tyst längre utan sa "det är ju jag!". Då kom han fram och blev så glad. Vi var ungefär en meter ifrån varandra och han såg inte att det var jag! När han blir lite stressad så verkar inte nosen fungera alls men ska inte hundar ha ganska bra mörkerseende?

Jag reagerade lite på att han backade undan. Skulle han och jag passera en konstig person i en buske så kanske han skulle backa undan också men det troligaste är att han skulle börja skälla. Kanske inte är lika kaxig när han är själv