Taz och Sara

Min pappa var här förut och Taz och jag följde med honom till bussen. Taz blir halvt tokig när man är i närheten av bussar och när någon vi känner ska gå. Man kan inte direkt stå kvar och vinka utan man får börja gå när bussen kommer. Bussen kom och jag började gå och då lyckades Taz ta sig ur halsbandet! Han sprang fram till bussdörren. Han var självklart helt döv då så jag kastade mig fram och fick tag på honom rätt snabbt. Tack och lov var bussdörren stängd. Hade den inte varit det så hade Taz garanterat kutat in och förmodligen sprungit genom hela bussen. Det hade varit jäkligt pinsamt.