Eftersom ingen av Tilas inbjudna hundvänner kunde komma på Tilas fördelsedagskalas så blev hon den enda hunden på festen. Men inte led Tila av det inte! Då fick hon ju ha både tårta och presenterna för sig själv (annars hade nog ego Busther roffat åt sig alla hennes nya leksaker).
Vid den inbokade tiden för partyt (nu var ju det nästan ett halvår sen så minns inte vilken tid) så gick vi hem till min mamma så hon och mormor kunde vara med på kalaset.


Jag och Jukka började göra en tårta till henne, och Tila hälsar att det var det godaste hon nånsin ätit(!), en perfekt blandning av leverpastej, ost, skinka och torkad lever. Sen var hela tårtan toppad av hjärtgodisar som hon fick i present också.


Och sen efter tårtätande och sjungandet var färdigt (visst är vi töntiga!! XD) så kom jag på att Tila inte hade fått någon partymössa på sig, och det är ett måste när man fyller år. Eftersom vi inte heller kommit ihåg att köpa nån så fick det bli en egentillverkad mössa av en av partymuggarna vi införskaffat.

Efter lite photoshoot var det dags för presenter, Tila fick det tjusiga halsbandet på bilden, 2 leksaker och 3 ben. När hon öppnade dem första 2 benen (ett hårdpressad läderben och ett smaksatt läderben) så sprang hon på en gång och gömde dem i mammas soffa men när hon fick sitt sista ben, ett stort oxben, (som var nästan lika stort som Tila) så började hon tugga på en gång. Det var ju bara för gott för att inte låta bli.
Sen blev det massor av födelsedagslek på eftermiddagen. Tila tyckte att det var en riktigt bra födelsedag!

Usch vad jobbigt det är att sitta och kolla på gamla bilder/ filmer på när plutt var en liten snorvalp. Man blir såå valpsjuk så det är inte sant!

Gör vi ingenting annat än åker på läger?? Nu är vi ute på det tredje (och sista för sommaren) lägret.
I måndags kom vi hit (Järvsö) på läger med Canis. Lägret är ett tävlingslydnads inriktat läger. Vi plockar isär momentena och jobbar med dem ett i taget. Hittills så har vi hunnit med fritt följd, stå/sättande/läggande under gång, apportering, budföring och inkallning.
Vi har ju inte kommit långt med nåt moment sen innan, så det har varit riktigt roligt att se hur Tila har utvecklats.

Fria följet hade vi inte kommit längre än att Tila sitter bredvid mig och vid "fot" håller ögonkontakt. Nu kan hon följa med i 2 steg med bibehållen ögonkontakt. Och nu har äntligen (efter ett halvårs träning) polletten om att bakdelsvändning går faktiskt utan låda fallit ner. Så nu har vi grymma vänstersvängar!

Stå har vi inte kommit mycket längre än sist vi tränade det. Men eftersom det var ca 4 månader sen så förstod jag att det skulle bara bli mycket upprepning av det momentet.

Apporteringen har vi inte jobbat mycket med tidigare, men nu sitter hon med apportbocken i munnen i 3-4 sekunder. Men Tila tycker att den är superrolig att tugga på. Så fort matte tittar bort så ligger det en Tila och gnager på den roliga träapporten, så att ta bort den när Ulrika pratar måste jag bli bättre på.

Budföring hade vi aldrig testat på förut, men när vi tränade var det som att hon inte gjort nåt annat i hela hennes liv...haha, okej nu överdriver jag, men ni förstår poängen. Rapport känns verkligen som en gren för oss att testa på på riktigt.

Inkallning har jag ju tränat supermycket, men inte tävlingsmässigt. Och den gick som förväntat bra med HÖG fart och lite problem i att bromsa ner. Så där blir det ingångar, ingångar, ingångar! Och mer stadga i "sitt kvar".

Men faan vilket väder det är här i Järvsö, natten som var hade det tydligen åskat och blixtrat. Fast jag och Tila var så trötta att vi märkte ingenting. Och nu idag åskade det halva eftermiddagen. Och precis när jag och Tila skulle köra sist så hade vinden och regnet sparat på sig och släppte loss efter halva våran tid. Och Tila som är gjord av socker (vilken dobbis är inte det?!) blev jätteokoncentrerad och ville inte jobba mer.

Jag har tyvärr inte tagit en enda bild än, då jag bara har mobilkamera. Men jag ska försöka få med nån bild/film nån annan dag. Och jag håller tummarna att nån av de andra på lägret tar bilder och är gulliga och skickar till mig, även fast jag fasar för hur jag ser ut på dem...det är fan aldrig kul att se sig själv på kort när man är omedveten om att folk tar, särskilt när man tränar hund (se IPO-album)!!

Förra helgen var vi på Ipo läger hos Ronnie Eng. Första dagen på lägret var en av dem jobbigaste dagarna i hela mitt liv...

Jag hade lånat min pappas bil och hade därför ingen hundbur/galler i bilen. Vi skulle ha hundarna i bilen ett tag, och med mina 15 cm nervevade rutor så trodde jag aldrig att Tila skulle lyckas smita ut...men så fel man kan ha! Efter 2 minuter så kommer det en galen Tila springandes. Och jag tänker "jaha, 15 cm var tydligen för stort för att hålla in en dobermann(??!)". Så jag går tillbaka med Tila till bilen (som springer lös bredvid och då lyckas springa rakt in ett elstängsel!).
Den här gången så låter jag fönstrena vara nere bara 10 cm, DET måste fungera för att hålla inne en dobermann. Jag menar hur stor bröstkorg har de inte??

Efter att jag har haft henne i bilen i ca 10 minuter så pratade jag med en av lägerdeltagarna, Ronny som hade en dubbelbur som var tom på ena sidan, och sa att jag kunde ha Tila i den om jag ville. Så jag gick till bilen för att hämta henne. När jag kommer till bilen så ser jag att passagerarrutan är helt krossad, det ligger glas ÖVERALLT och Tila är försvunnen! Paniken börjar komma och jag springer mot skogen för att leta/ropa efter henne. Hon har ALDRIG stuckit längre än att hon kan se mig förut (ärevarv runt huset med Busther och Midde kanske, men inte mer än så).

Efter det så är mitt minne lite luddigt men jag minns en LÅNG väntetid i kö hos 114 14 (polisen), att jag gick i skogen länge och letade och ropade, att jag lyckades tappa bort bilnycklarna mitt i all panik (dem hittade jag sen, i all panik så hade jag slängt in dem i bagageluckan??), att Madde försökte tvinga i mig mat som smakade som grus i munnen och att några av lägerdeltagarna var gulliga och hjälpte mig leta (tusen tackack allihopa, det betydde mycket!).

En av tjejerna hade en hund som har hållit på mycket med spårning, så efter kanske 2 och en halv timme så tänkte vi att det var värt ett försök. Så jag, Jill och hennes boxer går ut i skogen för att försöka spåra upp henne.
Hon fick lukta på Tilas halsband och vi satte av mot skogen. Boxern var jätteduktig och verkade följa hennes spår klockrent tills vi hörde nåt ljud och jag gick för att titta vad det var. Då blev hon distraherad av att vi splittrade på oss och ville kolla vad jag hade hittat för spännande.

Strax efter det så ringer det en tjej till mig som säger att hon har hittat en lös hund och fått mitt nummer av polisen. Jag och Jill kastar oss in i hennes bil och åker dit hon sa att hon bodde.
Lyckan var enorm när jag såg att det var Tila i andra änden på tjejens koppel, och paniktårarna byttes mot glädjetårar som sprutade ner för mitt ansikte.

När vi kom tillbaka till lägret så var Tila jätterädd för allt. Och det var kanske inte så konstigt med allt trauma som hade hänt redan.
Men som att det inte var synd om henne nog så blåste en parasoll omkull så ett bord vältes och hon blev ännu mer skärrad, och när hon hörde pisksnärten (annars skottoberörd) så blev hon så rädd att hon kissade på sig under bordet där hon låg.

Innan vi åkte därifrån så lyckades jag och Madde få henne lite glad när vi lekte med en boll, men svansen var fortfarande ganska djupt in under magen...

Tillbaka på vandrarhemmet så sov hon HELA eftermiddagen, kvällen och natten med bara en pink därimellan.

Andra dagen gick ju betydligt mycket bättre (som att det hade kunnat gått sämre än dag 1??). I början var allting jätteläskigt. Men när Tila märkte hur många roliga människor det fanns att heja på så blev hon lite gladare.
Vi började med att spåra, vilket Tila tyckte var väldigt roligt. Hon har blivit RIKTIGT duktig på det när vi har tränat nu i veckan som varit.



Bilden stulen av Madde
Sen så kampade vi med Ronnie vilket gick bättre och bättre under dagen, men hon var fortfarande inte samma galenpanna som hon brukar vara...men det är inte så förvånade när gårdagen lördagen var som den var.

När vi kom hem efter lägret så var vi båda helt slut. Tila däckade innanför dörren, men jag var tvungen att ta pappas bil till glasmästarn för att få den fixad på måndagsmorgon. Tur att karln har kontakter så han slapp vänta på att få tillbaka bilen!!

Så var läger nr 1 för oss (förutom en solbränna som hade kunnat fått mig att gråta för det gjorde så ont, solkräm nästa!)...inte det roligaste jag varit med om i mitt liv, så tur att vi redan var inbokade på IPO-läger nr 2 så Tila får bättre minnesbilder av IPO!!

Tila har liksom många andra vovvar här på bloggen fått ett halsband från minxdesign.se.