Dom kallar mig "Tassen"

För två veckor sedan gick jag en tredagars kurs i presentationsteknik. Kursen var indelad i två delar, första delen, som var en torsdag och fredag, inleddes med att vi skulle presentera ett valfritt ämne som vi hade fått i läxa via mail. Mitt ämne, som jag valt, var en ren katastrof att framföra och jag var illa förberedd. Inte ens om man var snäll, och det var mina lärare, kunde man få det till något bra framförande. Mina lärare var väldigt diplomatiska, - Vi lyfter fram det som var bra med era presentationer. Jag kom bara ihåg detta, - Vad ville du säga med den här presentationen?

Jag kan villigt erkänna att det inte är lätt att framföra ett ämne, händelse eller sak utan bilder, Power Point eller liknande. Men värst är nog att ta sig mod att gå fram och ställa sig inför människor man inte känner. Att sen stå där, utlämnad, framför alla främmande människor och rakt upp och ner, mumlande, dra sin presentation med fjärilar i magen är på gränsen till olidligt. Men det gick, jag klarade det.

Lustigt egentligen, under pausen, i fikarummet så kunde alla stå i en ring och prata, inför varandra om allt möjligt. Då kände man inga fjärilar i magen eller kallsvettiga händer. Men så fort vi kom in i lektionssalen så hände något. Scenskräck.

Inför del två, nu i fredags, så hade jag bytt presentation och gjort den i Power Point. Vi fick det, men det fanns vissa krav, det skulle vara korta meningar, inga spektakulära animationer av texter eller bilder och den skulle minst vara 8-10 minuter. Naturligtvis så var min kortare, 7 minuter lite drygt och den handlade om Tyson. Men först drog jag hundens utveckling från för ca 38 miljoner år sedan till nutid, det låter säkert avancerat, men det var det inte. Trots inledande strul med latinska uttal, bildspel som gick händelserna i förväg och en total blackout vid ett tillfälle i slutet, förflöt det rätt bra ändå, jag blev ju godkänd.