Dom kallar mig "Tassen"

Nu har det gått fjorton dagar sedan Tyson fick sin chipkastrering. Han är fortfarande intresserad av tikarnas bakdelar, uppvaktandet kan tidvis vara väldigt intensivt och nosen kan vara stadigt parkerad i tikarnas intimare bakdelar. Vår Tyson är inte den som ger sig i första taget, även då han fått kalla tassen av tikarna, han försöker givetvis rida dom, både fram och bak. Cassanova metoderna går ofta inte hem, utan möts ofta med ett varggrin och ett dovt morrande. Man kan inte låta bli att undra om detta beteende är djupt nerärvt och inte går att få bort på kemisk väg. Ränderna tycks aldrig gå ur!

Vi har ju trots allt märkt en del förbättringar, han gnyr inte längre innanför dörren och är inte lika rastlös. Men, det finns saker som tyvärr inte har förändrats och det är matintaget. Han äter som en liten Pekingese. Man får hoppas att aptiten kommer snart. Han åt två stycken Bravoburgare ikväll och det får ju anses vara rätt bra för honom just nu.

Igår höll han på att skrämma ett rådjur ur skinnet när han fich syn på det på en väg. Tyson blev så upphetsad att han ställde sig och skällde på bakbenen, det stackars rådjuret frös till is på vägen. Jag fick ta i allt vad jag orkade för att hålla tillbaka honom. Rådjuret såg blekt och vettskrämt ut när det äntligen sprang iväg och med ett skutt hoppade över ett staket och försvann in i en trädgård.





[/FONT][/FONT]