Dom kallar mig "Tassen"

När min fru skall gå någonstans här hemma, som till exempel hänga upp tvätten på över våningen, så kommer Tyson lufsande efter i trappan. Skulle min fru gå ner, så kommer han naturligtvis efter. Dit min fru går, dit går Tyson. Det är som följa John. I morse, så gav jag Tyson mat, efter att han vart ute. Min fru var vid tillfället på toaletten. När jag visade att jag höll på med hans mat kom han nyfiket fram och nosade. Han satte sig snällt ner bredvid sin matskål och inväntade signalen för att det var ok att äta, trodde jag. Så jag sa, - Varsågod och pekade samtidigt på maten med handen. Tyson satt kvar och stirrade på min hand. Jag upprepade kommandot, men Tyson satt som fastvuxen i golvet. En tredje gång upprepade jag kommandot, då gick Tyson stilla och lugnt där ifrån och lade sig med ett grymtande tätt intill toadörren. När min fru var klar och satte sig vid bordet, så gick Tyson fram och åt upp sin mat. Snacka om mammig hund!

Tyson har några egenheter som gör honom speciell. En av dessa är att han skall bädda varenda matta han ser. Inte för att han skall ligga skönt, nej då. Han skall ha bort mattan för att han skall kunna ligga direkt på det kalla golvet. Annars har vi oceaner av mattfria liggplatser, som tydligen inte duger för herrn att ligga på. Det har gått så långt med bäddandet, att han har gjort hål i vår linoliummatta i köket. Det roliga i det hela, är att vi aldrig har haft något annat, en just en linoliummatta i köket. En annan egenhet som han ligger inne med, är att han skall sprätta runt med torrfordret så att det ligger i hela köket. Ibland kan han köra iväg med skålen ända ut i vardagsrummet med torrfordret flygande omkring sig.