Dom kallar mig "Tassen"

Ikväll gick jag ut själv med Tyson, min fru klippte den lilla killen. Tyson och jag gick en runda vi kallar "Siggerundan". Det är efter en hund som heter Sigge och som bor där vi brukar vända hemåt på våra rastrundor. Vi hade hunnit ca 100 meter på denna rastrunda, då han tvärnitade och rumpa och svans började gå som en väderkvarn. Öronen flög bakåt och jag förstod nästan genast vad det var som fångade hans intresse, det måste vara Ossi med husse och matte, dom brukar nästan alltid gå sina rastrundor vid denna tiden på kvällarna! Beteendet är alltid det samma när han möter honom. Men denna gången mötte han inte Ossi personligen, utan det var bara en markering i snön som fick Tyson att bli en liten valp. Jag fick nästan släpa bort honom från den intressanta doften i snön. Långt om länge när vi väl kommer iväg, så får jag se att Ossi, med husse och matte, befinner sig ett par 100 meter framför oss. Tyson har inte fått korn på dom än. Långsamt rör vi oss mot varandra, det är mycket att lukta på längst vägen där vi går. Men till sist så märker även Tyson att Ossi, med följe, är på väg mot oss. Han börjar dra som en galning för att snabbt komma fram till Ossi, jag har svårt att hålla honom då det är halt, det har börjat frysa på. Väl framme så kråmar han sig som en galning för Ossi, som inte är ett dugg intresserad av vare sig Tyson eller mig. Min fru är ju inte med, så Ossi sätter sig med ryggen mot mig, som för att visa att han är sur. Jag har ju inget godis med mig. Efter en kort stund så skiljs vi åt, men Tyson har svårt att skiljas från Ossi så han stannar ett par gånger och vänder sig om. Till sist kan vi återuppta vår vandring på rastrundan och jag släpper äntligen lös honom på en äng där han springande kan sträcka ut.