Dom kallar mig "Tassen"

Jag har vart inne på det många gånger. Att blogga är inte lätt. Man skall ju ha något meningsfullt att blogga om, det har jag alltid tyckt. För mig och dom övriga i familjen så är det mest rutin varje dag i vår vardag. Ja, inget direkt som är av något intresse eller så att det sticker ut så pass mycket att man kan skriva om det på en blogg. Det skulle nog bli rätt enahanda, för att inte säga trist, att läsa om vår vardag. Men jag har fel. När jag läser andras bloggar, så handlar dom just om den grå trista vardagen och gärna med ett genomgående ämne i grunden. Ju vardagligare desto populärare, skulle man ju kunna säga.

Jag har numer vant mig vid det faktum att jag är en sk periodbloggare. Lustigt egentligen, jag har gått runt och tänkt på vår blogg ett tag nu och känt ett sug efter att få skriva av mig. Har ju inte skrivit något här sen i september förra året. Men det har inte blivit så, då den har fått stå tillbaka för en "sociala" sajt som Facebook.

Apropå Facebook, kan man verkligen kalla det en social sajt. Jag vet nog inget som är mer asocialt än just denna sajt, var är det sociala? Jag, min fru och dom båda killarna kan vara inloggade på Facebook, samtidigt! Nej så vidare socialt är det inte. Men visst, som ett tidsfördriv, kan jag köpa det.

För att återkomma till bloggandet. Har jag något genomgående ämne att blogga om? Ja det har jag, vår hund Tyson. Han kommer alltid att vara den röda tråden i denna blogg. Och vem vet, kanske finns det fler röda trådar att blogga om längre fram i vår.

Och för dom av er som undrar. Tyson mår bara bra, men är ständigt hungrig nu för tiden, väldigt vaktig och otroligt mammig. Han går, som många av er kanske vet, på dietfoder, som för övrigt verkar gå rakt igenom honom, som om inget har hänt. Men vi måste hålla efter honom så att han inte går upp i vikt. Något som annars är väldigt lätt för kastrerade hundar.

Bilden på Tyson är tagen under nyårsafton. Han led alla helvetes kval den kvällen. Vi fick ge honom lugnande för att han inte skulle gå upp i limningen. Igår, 15 dagar efter nyår, var vi ute och gick med Tyson. Då tjöt det till från en raket och strax därefter small det. Svansen åkte ner och öronen flög bakåt i en hast på honom. Sen var det bara bort, bort bort från det farliga som gällde. Jag kan köpa att man vill smälla av raketer på nyårsafton, då hinner man förbereda sina husdjur med lugnande. Men inte 15 dagar efter nyår. Det är rent idiotiskt.