Dom kallar mig "Tassen"

Det är svårt att gå ut med Tyson i dessa löpningstider. Han är inte alls lika följsam och lydig just nu, han har helt enkelt slutat att höra. Det är som att prata med en tonåring. Ingen respons alls, öronen har slutat fungera. Men det finns en sak som verkligen är påkopplad till 100 procent och det är nosen. Han skall bara fram till alla dessa härliga lukter, som andra hundar markerar. Problemet är att han är stark som en oxe, man får verkligen ta i för att hålla honom.

Idag när jag var ute med honom så hade vi motvind och vi var ungefär 300 meter ifrån bästa kompisen Nikie, som är mitt i sin löpperiod, då Tyson satte näsan i vädret och började bli märkbart orolig. Han satte av hit och dit över gångvägen, ibland tvärstannade han och satte nosen i luften och vädrade. Jag såg naturligtvis inget, men jag anade desto mer, han måste känna av Nikie. Det såg verkligen lustigt ut när han hittade en underbar doftmarkering, säkert som amen i kyrkan att det var från Nikie, han luktade länge, länge på denna fläck och därefter slickade han på den. Efter ett tag reste han på huvudet och tungspetsen vibrerade strax utanför munnen på honom. I detta läge var han riktigt upphetsad.

När vi närmade oss källan till lukten såg jag, vad jag så riktigt hade anat, att Nikie var ute i trädgården. Både hon och Tyson satte sig och stirrade på varandra på ungefär 50 meters avstånd. Efter ca 30 sekunder blev båda hundarna som galna, Tyson drog som en galning och skällde för att komma till sin drömtjej. Nikie försökte klättra över staketet samtidigt som hon skällde som en galning för att komma till sin drömkille. Under några minuter var det lite skällande och dragande innan Tyson helt kom av sig, då Ester dök upp, hon och hennes matte skulle hälsa på Nikies lillmatte. Ester har en underbart lugnande inverkan på vår hm, hm bock till hund. Det skall bli skönt när alla tikar har löpt färdigt och det kan återgå till det normala igen.





[/FONT][/FONT]