Dom kallar mig "Tassen"

Idag var en svår dag för Tyson. Svår i den bemärkelsen att det var för mycket hundar som var ute och rastades samtidigt, frestelsen blev för stor. Min fru och jag gick som vanligt ut med Tyson efter middagen. Vi gjorde bara ett snabbt inköp på vägen till vår grönäng, där vi kan släppa honom igen efter en kortare promenad över en trafikerad väg. Där får vi se Wilma med husse, Tyson har naturligtvis redan noterat detta och börjar dra som bara den i kopplet. Vi går över vägen så att Tyson kan träffa Wilma. Dom leker en stund, det ser rätt roligt ut. Som en jämnförelse i storlek kan nämnas, att Tyson har ett uppstoppat djur här hemma som föreställer katten Gustav, han slänger rundor med den överallt. Den är lika stor som Wilma! Ibland är han lite väl brysk mot denna lilla hund, när han, lite klumpigt, lägger sin stora tass över henne. Hon skriker högt när han gör det, men det är nog mest för att hon blir rädd. Men Tyson är ändå jätteduktig när dom leker med varandra.

Lite längre bort på gångvägen som går i anslutning till vår grönäng kommer taxen Asterix och schäfer/labrador tiken Emma gående med sin matte. Tyson fryser till is och sätter sig stirrande ner på gräset, Wilma är inte längre intressant, även om hon försöker att få igång Tyson, han bryr sig inte om henne i detta läge. Efter en stund skall Wilma med husse gå iväg åt sitt håll och vi skall iväg åt vårt håll. Vi går en bit längst gångvägen och släpper sedan Tyson lös. Han vänder sig om och stirrar långt efter Wilma som försvunnit upp över en kulle. Rätt var det är sätter Tyson en sju helsikes fart längst gångvägen, upp för den mindre kullen och över vägen. Han försvinner ur vårt synfält vid krönet av den lilla backen. Det hjälper inte att både jag och min fru ropar och tjoar på honom, han hör oss inte i det läget. Jag springer iväg efter honom upp för den lilla backen, men måste hejda mig för att släppa fram två bilar som kommer körande på vägen. När dom passerat kommer Tyson springande strax efter. Jag greppar tag i det första jag får tag på, nackskinnet, och snabbt bort från vägen med honom. Själv blir man ju rädd att det skall hända något innan man får tag på honom, efteråt är man skärrad för det som kunde hänt honom. Men vi tror att reflexvästen räddade vår lilla rymmare, från att bli påkörd av bilarna. Han var väldigt stressad i detta läget, så vi kopplade honom. Lika bra det, för både Asterix, Emma och Wilma var före oss på gångstigen.