Andreas "Viggo" Viklund

"Minnen från sömnlösa nätter" är en av de mest rosade dikterna i min samling som faktist skapades under en sådan där natt man inte kunde göra något annat än att stirra upp i taket eller hetsa upp sig själv på grund av de demoner man bär på. De har vaknat igen känner jag. Det är en sådan natt i natt. Egentligen hatar jag det som de gör med mig, leker med mina närver och känslor. Jag känner redan nu att har svårt att bestämma mig om jag ska slå handen genom väggen eller skapa mitt eget epelepsi-anfall.

Nyckeln har jag svalt för att glömma det som jag nu inte kommer ihåg

Jag måste finna denna nyckel snart. Så jag får se vad jag tränger bort. Så jag kan förstå varför jag reagerar som jag gör. Jag kan storgråta för en stuntsak. Även om jag har världens bästa vänner till hands kan de inte hjälpa mig med nyckeln.

Kan inte sluta skrika.

Så börjar dikten. Det är så jag ofta börjar mina dikter men tar bort det sen för estetikens skull. Det är inte någon som hör det, desstu färre som jag bekänt det för.
Minnena börjar komma tillbaka. Demonerna håller isg i shack i kväll.
Jag är trött men...

...jag kan inte sluta skrika.