Månsken och mus-attacker
Friday, 4. December 2009, 00:44:00
Igår kväll efter att stallet var fixat så tog jag och Kattis oss en månskensprommenad över ängarna. Hundarna sprang som vettvillingar och försökte desperat komma igenom den frysta jorden så de kom åt lite sork. I sommarhagen hade gräset blivit högt och täcktes nu av stora iskristaller som glittrade i månskenet. När vi gick över ängen så frasade det och klirrade av frosten. Det är just en sån stund som man minns flera år senare, inte att man samma dag kanske städat eller vikt tvätt som en "duktig" flicka.
Varför man vaknar varje dag med en liten prestationsångest som växer sig allt starkare genom dagen trots att man städat, lagat mat, pyntat, tvättat, strukit och gjort mer än vad en vettig människa borde hinna med på en vecka, övergår mitt förstånd..
När mina barn är utflugna så kommer inte jag att ha ett enda minne av om deras kläder haft någon fläck, eller om de varit snoriga utan att jag direkt tagit bort det. Jag kommer att minnas stunder som idag när vi tog oss varsitt djur och kurade ihop oss i sadelkammaren och kelade med dom. Zeb hade sin lilla kanin Truls, Will hade sin kanin Trassel och jag hade min favorithöna Paris Hilton. Hundarna satt med i våran hög och försökte tvätta kaninernas rumpor och ungarna som varit tjurskallar hela dagen satt nu med fridfulla leenden och klappade ömt sina kaniner.. Varför värdesätter inte fler människor mindre saker?
Häromdagen fick jag en av de bästa komplimanger jag någonsin fått. Det var av en äldre man som följde med en kompis hit och lämnade en hästkärra. Mannen är i pensionsåldern och har varit med om mycket i sina dagar. Han är en sån person som man omedelbart tycker om, helt okomplicerad och vänlig. Efter deras besök så berättade min kompis att han sagt: "Sådär ska man ha det! Ungarna far runt som troll och snubblar i lera, hundar, katter, fåglar och kaniner överallt. Lite kaos men ändå hemtrevligt, så ska det vara!"
Det värmde mig mer än en komplimang om mitt rena golv skulle göra tusen gånger om.. Att inte folk fattar det! Jag kommer ALLTID att vara en bohem. Jag kommer ALDRIG att välja "vuxengöra" framför en skogsprommenad. Jag kommer ALLTID att uppskatta att mina vänner sitter ner vid bordet och dricker kaffe med mig istället för att panikstäda för att jag inte ska tro att dom är slarviga. Jag kommer ALDRIG att sluta att gapa och skrika när jag är arg eller gapskratta när jag är glad, det är så jag kommunicerar och suddar jag ut det så suddar jag ut mina känslor. Jag kommer ALLTID att uppskatta en maskros från mitt barn mer än dyra rosor.. Passar inte det så får man gärna sätta näsan i vädret och vänta på regnet, en drunknad översittare mer eller mindre kvittar för mig.
Från det ena till det andra.. I natt hade jag somnat i soffan och vaknade att jag blev daskad av något i pannan. I ljuset från tvn ser jag (alldeles för nära) en lycklig Bosse med en mus i munnen
.. När han vill ha något så brukar han ta det i munnen och tassa runt mig för att fråga om han får ta det. Nu så sov jag ju och han hade antagligen tröttnat på att tassa så han daskade till mig i stället med den döda musen.. Taskig som jag var tyckte jag inte att man behöver äta möss i dethär huset om man inte är katt, så jag slängde ut den. Innan musen landat såg jag att ena katten kom springandes precis i vägen för musen. Den landade på kattens rygg och denne tvärnitade och tittade förskräckt på musliket 
. Han måste ju ha trott att det var någon ond mus-ande som kommit tillbaks för att hämnas på han. I vanliga fall så är just den katten det glupskaste man kan hitta.. om jag glömmer en gurka framme så äter han upp den, han är galen! Men i morse när jag kollade ut på altanen så låg fortfarande musliket kvar där den landat. Katten måste ha kännt att det var nåt lurt med att maten bokstavligt landar på honnom och avstått från att äta upp den.
Detdär var andra musen vi fångat i år, de vill åt hundmaten och vi fattar inte var dom jäklarna kommer in.. Tur att vi har hela huset fullt av "Mouse-killer" då..
Varför man vaknar varje dag med en liten prestationsångest som växer sig allt starkare genom dagen trots att man städat, lagat mat, pyntat, tvättat, strukit och gjort mer än vad en vettig människa borde hinna med på en vecka, övergår mitt förstånd..
När mina barn är utflugna så kommer inte jag att ha ett enda minne av om deras kläder haft någon fläck, eller om de varit snoriga utan att jag direkt tagit bort det. Jag kommer att minnas stunder som idag när vi tog oss varsitt djur och kurade ihop oss i sadelkammaren och kelade med dom. Zeb hade sin lilla kanin Truls, Will hade sin kanin Trassel och jag hade min favorithöna Paris Hilton. Hundarna satt med i våran hög och försökte tvätta kaninernas rumpor och ungarna som varit tjurskallar hela dagen satt nu med fridfulla leenden och klappade ömt sina kaniner.. Varför värdesätter inte fler människor mindre saker?
Häromdagen fick jag en av de bästa komplimanger jag någonsin fått. Det var av en äldre man som följde med en kompis hit och lämnade en hästkärra. Mannen är i pensionsåldern och har varit med om mycket i sina dagar. Han är en sån person som man omedelbart tycker om, helt okomplicerad och vänlig. Efter deras besök så berättade min kompis att han sagt: "Sådär ska man ha det! Ungarna far runt som troll och snubblar i lera, hundar, katter, fåglar och kaniner överallt. Lite kaos men ändå hemtrevligt, så ska det vara!"
Det värmde mig mer än en komplimang om mitt rena golv skulle göra tusen gånger om.. Att inte folk fattar det! Jag kommer ALLTID att vara en bohem. Jag kommer ALDRIG att välja "vuxengöra" framför en skogsprommenad. Jag kommer ALLTID att uppskatta att mina vänner sitter ner vid bordet och dricker kaffe med mig istället för att panikstäda för att jag inte ska tro att dom är slarviga. Jag kommer ALDRIG att sluta att gapa och skrika när jag är arg eller gapskratta när jag är glad, det är så jag kommunicerar och suddar jag ut det så suddar jag ut mina känslor. Jag kommer ALLTID att uppskatta en maskros från mitt barn mer än dyra rosor.. Passar inte det så får man gärna sätta näsan i vädret och vänta på regnet, en drunknad översittare mer eller mindre kvittar för mig.
Från det ena till det andra.. I natt hade jag somnat i soffan och vaknade att jag blev daskad av något i pannan. I ljuset från tvn ser jag (alldeles för nära) en lycklig Bosse med en mus i munnen
.. När han vill ha något så brukar han ta det i munnen och tassa runt mig för att fråga om han får ta det. Nu så sov jag ju och han hade antagligen tröttnat på att tassa så han daskade till mig i stället med den döda musen.. Taskig som jag var tyckte jag inte att man behöver äta möss i dethär huset om man inte är katt, så jag slängde ut den. Innan musen landat såg jag att ena katten kom springandes precis i vägen för musen. Den landade på kattens rygg och denne tvärnitade och tittade förskräckt på musliket . Han måste ju ha trott att det var någon ond mus-ande som kommit tillbaks för att hämnas på han. I vanliga fall så är just den katten det glupskaste man kan hitta.. om jag glömmer en gurka framme så äter han upp den, han är galen! Men i morse när jag kollade ut på altanen så låg fortfarande musliket kvar där den landat. Katten måste ha kännt att det var nåt lurt med att maten bokstavligt landar på honnom och avstått från att äta upp den.Detdär var andra musen vi fångat i år, de vill åt hundmaten och vi fattar inte var dom jäklarna kommer in.. Tur att vi har hela huset fullt av "Mouse-killer" då..
Efter det samtalet så kunde jag inte sommna om, låg bara och skrattade åt paradoxen .. Det var ett uppvaknande som jag vill ha mer av! FRAM FÖR FLER UNDERBARA, GLADA, intressanta OCH ROLIGA MÄNNISKOR! 
Jag är verkligen en värdelös alkoholist!
. Jättetrevlig var han iallafall, och verkligen inte så upplåst av sin egen förträfflighet som man kanske tror.
!
Ylva och jag hittade en guru, och jag ska börja skriva träningsbok! En kanondag alltså!
Hoppet gick bra, trots ett litet snett sättande.. Kontentan blev: 10, 10, 7.5, 0, 10, 6, 7, 9.5, 9. =153p och ett andrapris. 
(Nej, jag har inte plockat några andra svampar än kantareller, Melissa 
WIDGETIZE