Dobermann är som chips. Man kan inte bara ha en!

Jag hade ju problem sist när jag skulle lägga spår över gräs och öppen terräng. De spårade ju inte någon av dem. Det verkade som att de inte kände var spåret gick. Jag tänkte att de var ointresserade av spårläggaren. Nämligen jag Så jag bytte spårläggare till barnen. Inte heller det hjälpte. Så då testadet jag att låta min kompis gå ett spår till hundarna i skogen, alltså terräng där de är mer vana att spåra. Det kunde inte ha gått bättre! Jag var jätteglad att de åtminstonne spårade i skogen igen. Så då tänkte jag att om jag lägger ett spår som börjar i terräng och som sedan slutar på öppen yta med gräs så har de ju liksom spåret i näsan och ångan uppe.

Sagt och gjort. I dag fick gubben min lägga ett sådant spår åt Chop-Chop. Det var inte så lång bit på det öppna, vilket jag hade önskat. Jag måste väl säga att jag var nöjd med spåret. Jag klantade till mej i början, föll, tappade hunden precis när jag skulle visa på spåret. Så hon letade. Men jag viste att hon skulle klara det för hon var jättetaggad och det gjorde hon. Spåret gick jättebra och det var riktigt klurigt över en jersgård (hur stavas det) men det redde hon ut riktigt bra! Sedan kom vi fram till det öppna gräset. Som sagt hade hon ångan uppe och det gick bra till en början, men sen tappade hon det. Med mycket hjälp så kom hon i alla fall fram till apporten och fick sin belöning. Det var ju mycket, mycket bättre än dagen innan åtminstonde.

Terro fick ett likadant spår fast jag la det själv. Det gick bra i skogen men han KUNDE INTE spåra i gräset. Det var så himla tydligt. Så fort det höga gräset gick över i kort gräs så förlorade han spåret. Jag kunde se exakt var jag hade gått i gräset men jag kunde inte få hon om att hitta spåret. Det gick bara inte.

Så jag tänkte att jag lägger ett nybörjarspår där jag leker med hunden, binder upp den och går ut med leksaken en kort bit. För att göra det hela extra tydligt så gick jag korta steg och satte ner hälen ordentligt i backen. När jag kom tillbaka till hunden så kunde man alltså se i gräset exakt var jag hade gått. Tror ni han klarade det här? Nä. Sista metern hade jag lagt i högt gräs för att gömma leksaken och då började han spåra. Så han fick ju sin belöning och ett avslut i alla fall.

Så gjorde jag likadant till Chop-Chop. Fast jag gjorde tre eller fyra stycken. Det gick bra precis på påsläppet. Men sedan börjar hon sicksacka över. Jag hade kort lina och stannade varje gång. Hon försökte hitta spåret men det gick inte. Jag visade igen och så fick jag hålla på.
Första gången hade jag gjort en vinkel och den tog hon perfekt och sedan blev det högt gräs igen där jag hade gömt apporten så då gick det ju bra.
Men de klarar alltså inte att spåra i öppen terräng på saftigt gräs! Kan någon förklara det för mej!? De klarar annars öppen terräng bra. Och gräs har de spårat på fast utefter skogsbryn eller så har det varit torrare gräs.

I dag har jag varit hos veterinären. Terro och Chop-Chop fick sin första spruta mot rabies. Andra sprutan ska de ha om fyra veckor.

Jag har också ögonspeglat Chop-Chop. Jag kan tala om att jag var väldigt lycklig när jag kom därifrån! Det var helt utan anmärkning med andra ord.

Hundarna fick som vanligt beröm för att de var så lugna.
Först när vi kom in blev vi överfallna av någon liten sak som skällde tonsillerna ur sej. Mina vovvar bara tittade och undrade hur den där lilla saken hade tagit sej ut som dörrmatta.

Vi kom till ett yttepyttelitet väntrum längst ner i korridoren där vi skulle fylla i våra papper.
Sköterkan kom och gav båda hundarna sina sprutor. De reagerade inte ens. Jo, Terro skulle upp i knät på sköterskan hela tiden så hon fick ta om sprutan på Chop-Chop. Hon var inte alls rädd och hon tyckte inte det gjorde ont. Sköterskan fick ta så många sprutor hon ville tycket Chop-Chop!
Ögondropparna var inte heller några problem. Bara att droppa i! Hon var såååå duktig!


Medans vi väntade på specialisten, som för övrigt hette MATTEson i efternamn , så kom det en spanielhane och skulle sitta ner också. Båda hundarna satt lugnt. Terro som inte gillat andra hanar ställde sej upp och viftade på svansen och var jätteglad åt denna lilla krabat.
Sedan la de sej och somnade, mina små grisar. Givetvis precis utanför en dörr men personalen bara log när de fick kliva över två halvdöa dobermann. De lyfte inte ens på ögonbrynen när det var spanilens tur att gå in.
Kanske är Terro sej själv igen. Alltså inte hanhundsilsk längre.

Vi fick vänta ganska länge. Ca 20 min. Vi kom in till Matteson och Chop-Chop fick hoppa upp på ett höj och sänkbart bord. Veterinären talade om hur hon ville att Chop-Chop skulle sitta och hur jag skulle hålla och så. Inga problem trots att Chop-Chop var så rädd att hon darrade. Hela udnersökningen gick bra och hon var glad igen när hon slapp ner på golvet. Hon gillade inte doktor Matteson.

När jag öppnade dörren och skulle gå så stod det två golden precis utanför dörren. Det var golden Terro blev "överfallen" av och han har INTE gillat golden milt uttryckt. Men han blängde bara på dem och gick lugnt förbi. I kassan stod de lugnt vid min sida också så jag måste väl säga att de uppfört sej exemplariskt från början till slut!

När vi varit hos veterinären så åkte vi till mina föräldrar och åt god mat. På hemvägen så stannade vi vid en hundrastplats och hundarna hade trevligt en stund där.



När vi skulle gå såg jag att det spelades fotboll (Gothia cup) en liten bit bort. Perfekt miljöträning med massa ungar som rusar omkring efter en boll och skriker. Så vi gick dit och tittade på en stund. Sedan åkte vi hem.

Hemma så avreagerade de sej genom ett slagsmål med varandra. Fast det var inte så farligt. Det låter mest. Stackars Terro lyfte lite på sin lilla tass och sen var det bra med det.

Nu har jag lagt två spår med några dagars mellanrumm på öppen mark. Chop-Chop tycks fatta noll. Jag hade ju bekymmer att hon slog över spåret tills gången innan dessa två gånger då det var någon annan som gått spåret åt mej. Då gick hon kanon! Jag börjar nu fundera på om det är MINA spår hon är ointresserad av. Hade det inte varit för apporterna så hade hon inte spårat alls. Hon vill gärna hitta apporterna, det tycker hon är roligt.
Nu har jag ju lyxen att ha en hund till att testa med så att det inte handlar om liggtid, vind och annat. Men Terro går klockrent och de är på samma nivå i spåret!
Jag provade i dag att lägga massor av godis i spårkärnan, men det hjälpte inte. Dock hittade hon alla apporterna, men det handlade mer om sök än spår.

Jag åkte i väg kl 18 för att köpa ett par nya dojor till utställningen i morgon. Kl 20 kommer jag hem. Resten av familjen var hemma så jag lämnade hundarna hemma eftersom bilen var fullastad inför morgondagen. Vad får jag se när jag kommer hem? Jo. Chop-Chop som jag alltså ska ställa i morgon ser ut som en luftballong! Ingen vet vad hon satt i sej. Hon är verkligen rund som ett klot! Vad sjutton ska jag göra? Det är bara att vänta och se vad som händer. Hoppas hon inte blir akut dålig. Och hoppas hon inte får rännesketa under morgondagen!
Till råga på allt så tag jag bort en fästig på ögonlocket i dag. Hon kommer säkert bli irriterad i ögat i morgon. Och under middagen så bet och kliade hon sej i ljumsken. Då hade hon någon konstig prick där. Kommer hon säkert vara irriterad där med i morgon. Hur ska det här gå?