Sunday, 6. July 2008, 17:55:07
Det börjar med världens familjebråk. Jag hoppas få åka själv på dobermannträffen men när jag ska åka ja då ska plötsligt alla med.

Ingen annan är ombytt eller någonting så det blir en jävla panik. Jag slänger ner ytterlgare korv och bröd i väskan och gormar åt ungarna.
Jag ställer mej på gasen och anländer asförbannad och ledsen, dock en kvart för tidigt.
Här kommer vi!
Vi anländer till sjön som
Dobbisarna har sett ut. Hon har ordnat med poängpromenad runt sjön. Jättekul idé och verkligen perfekt ordnat!

Precis lagom svåra dobermannfrågor. Jag måste erkänna att jag chansade på en hel del

men jag kammade hem tredjepriset! Och jag som ALDRIG vinner någonting! Den lyckliga vinnaren vann på utslagsfrågan. Hur mycket väger Boris! Rätt svar var 46.9 kg.

Hon vann ett JÄTTESTORT ben
till en väldigt liten hund!

GRATTIS!
Jag vann en hel påse med massor av olika tuggisar i! Jag (och hundarna) ÄLSKAR sådant! De har redan fått smaka.
Så här glad blev jag när jag vann godispåsen!
Och här räknar Annika ihop alla våra fel.
I början av poängpromenaden fastnar Chop-Chop med tårna. Jag får inte loss dem och hon börjar kasta sej hit och dit och skriker av smärta.

Jag ser ju inte exakt hur den sitter fast så jag vet inte åt vilket håll jag ska hålla fast hunden så att hon inte bryter någon. I panik skriker jag att någon får komma och hjälpa mej jag tänker först på gubben som är precis bakom mej och borde reagera då Chop-Chop skriker men icke sa nicke. Antagligen så tar det inte så lång tid som det känns, därför reagerar ingen. Carros kompis kommer springandes och då får jag precis loss tassen!
Som tur var gick det bra.
Jag har minnen efter en hund som bröt en tå och när jag kommer hem från veterinären och hunden ska hoppa ur bilen så fastnar hon med den andra tassen i buren och blir hängande, SKRIKER och vi är två man som INTE får loss henne!

Jag var övertygad om att benet gått av (ytterligare minnen av kompis hund som bröt benet när den fastnade i dragkroken) men förvånande nog så klarade hon sej. Men man får själv panik och det är hemskt.

Och jag är annars alltid den lugna typen som fixar det mesta.
När vi var färdiga med poängpromenaden så grillade vi korv på elden som Annika ordnat medans vi roade oss med poängpromenaden.
Jag var FRUKTANSVÄRT irriterad på mina hundar som inte kunde hålla sej lugna och tysta när de stod uppbundna.

De är normalt sett vana att stå uppbundna men det är klart att mitt humör har smittat av sej på hundarna och de är oroliga. Inte deras fel men så tänker man inte då.
Zeus
Plötsligt är det någon som säger att det kommer en hund som är lös. Ingen reagerar nämnvärt men jag vet att Terro kan bita av kopplet och här finns flera hanar samt valpar och jag vill inte att något händer. Så jag rusar upp och kollar mej omkring, men hur lätt är det att i halvpanik upptäcka en dobermann bland flera likadana.

Jag ser honom inte förrän han står nos mot nos med stackars Boris som står uppbunden mellan mej och Terro (som ju vill komma till mej). Givetvis så kastar sej Terro över Boris i samma ögonblick som jag kastar mej över Terro.

Terro tycker väl det är bra att någon kommer och hjälper honom med denna herre som står i vägen där han ska gå till sin familj.
Boris.
Lyckligtvis så är det mest oväsen men en redan förbannad matte blir ännu mer förbannad på sin hund och han får sej en rejäl omgång i alla fall. Det hade varit värre om ingen sett på kan jag säga. Den (/&/(=)(/&/(= hunden får sitta i bilen resten av dobermannträffen och stackars Boris är jättesur efteråt. Hoppas han inte blir sur på andra hanar i förlängningen. Han fick i alla fall mycket korv av Terros arga matte. Sedan blev matte lite lugnare men skäms fortfarande. Mest över att hon varit så sur och grinig bland massa trevligt folk i och för sej. Skäms. Men, men, mitt humör är en del av mej och det syns i bland. Så är det bara.
Carro. Jag tror vi har 250 foto på denna sötnos! Och då menar jag inte dej Carro!
På hemvägen kör vi förbi där vi bodde förut och får se vårt gamla hus och alla omgivningar. Det var riktigt kul faktisk och jag blir på lite bättre humör.
Så kan man ju tro att allt ska bli bra. Men så är icke fallet. Jag hade skyndat mej hem från dobermannträffen för jag skulle hjälpa till med en kund på grannens hundpensionat. Jag skulle vara snäll för att de skulle slippa stressa hem från Liseberg, i stället fick jag stressa hem...

Jag hade åkt exta i går och handlat vilket jag egentligen hade tänkt göra på hemvägen i dag för att slippa de extra milen i plånboken. Och vad får jag för allt detta extra besvär. Jo, när jag är på väg till pensionatet så ringer mamman från hundpensionatet till hon som har hundpensionatet och säger att kunden lämnat återbud!

Säger att hon försökt ringa hela dan. Men vår telefon kopplas vidare till min mobil och ingen har ringt! Bortsett från min pappa som ville ha hjälp med datorn. Vilken han hade kunnat fått om vi inte skulle ha varit tvungna att åka hem för att hjälpa till på hundpensionatet!

Kunde inte mamman gjort det för det första!
Till råga på allt så har jag försökt att anmäla mej till en utställning. Det fanns ingen internetanmälan utan det var SKK.s tresidiga som gäller. När man ska beställa denna från SKK så får man bara till svar att det är stängt pga världsutställningen. Öppnar den 8:e och det är för sent om de ska skicka hem blanketter som jag ska fylla i för att skicka till arrangerande klubb. Jag tar kontakt med klubben vilket hänvisar till att jag kan dra en kopia från någon jag känner. OK. Hur många känner jag som har en sådan liggandes.

Ja, ja men då gick det bra att skriva för hand och skicka in. Allt detta har jag fått reda på via mail. Men inte fan gick det att lämna någon anmälan via mail inte!!! Närå, det var väl inte krångligt nog!

Hade det varit en inofficilell så hade jag skitit i det men nu är det en officiell som jag gärna vill vara med på då det inte finns så mycket att välja på just nu. Frågan är om jag nu då skickar in det här papperet, om det när det väl kommer till kritan kommer att godtas. Jag behöver dessutom betala snart om jag ska få komma med och de kommer garanterat inte betala tillbaka om det blir problem för att anmälan inte är gjort på rätt sätt.
Sedan upptäckte jag att mina fröer som
Anette hade skickat till mej via post och som hade kommit upp så fint till slut, var UPPGRÄVDA!
Jag önskar bara att den här dagen tar slut någon gång...