Dobermann är som chips. Man kan inte bara ha en!

Jag har bokstavligen jobbat dag och natt i åtta dagar. Mitt vanliga jobb på natten och på djurpensionat på dagen. Så har jag ju egna djur att ta hand om. Samt barnen. Kan tillägga att vi inte har barnen på instutition så de är hemma. Fast den stora går i skolan till kl ett. Under tre av dygnen sov jag sammanlagt fem timmar. Jag måste erkänna att jag kände mej rätt förtvivlad till slut. I går åt jag lagad mat för första gången på en vecka. Men nu är det över för den här gången i alla fall. Fast jag är lite ledsen. Jag förlöste två kattungar varav den första var väldigt svag. Jag höll på ett bra tag och fick liv i den till slut. De föddes i torsdags morse och hela fredagen såg bra ut. Även i morse var allt väl. Men på eftermiddagen märkte jag att den inte gått upp i vikt som den skulle och den började bli nerkyld. Det blev värre under kvällen. Nu när jag var där sista gången vid 21 så var den väldigt kall och började stäcka ut ben och huvud. Så den kommer inte klara natten.

Men de här två är pigga!



Hundarna har ju inte fått göra någonting över huvud taget den här veckan. Inte mer än att följa med till hundpanget då. Men de har varit rätt nöjda med att ligga och lapa sol. Amanda gjorde en picknick till Chop-Chop. Men hon blev lite sur när inte Chop-Chop åt upp sitt gräs.



Fast i dag har jag fått koppla av lite. Jag hade nämligen besök av tre riktiga snyggingar. Som vanligt är jag dålig på att ta fram kameran. Snyggingarna var dobbisarna Jamaika och Swea samt staffen Petterson. Mycket trevligt hade vi! Det måste vi göra om!