Med egna ord

Sverige klädde av Danmark och tog med sig 3 poäng hem... Fast egentligen var det väl inte så det gick till, för jag såg inte matchen! Kan ni tänka er att man som svensk medborgare inte kunde se matchen mellan Danmark och Sverige i det för Sverige så livsviktiga EM-kvalet!! Det är ju helt oootroligt. OK, har man något specialabonnemang då det gäller TV-tittandet så kunde man få se hur det egentligen gick till. Men det har man ju inte... vad jag vet. Skall göra en kanalsökning i morgon och se om TV9 finns där... Viasat har jag i alla fall.

Nå, det var tydligen en ensam stackars dansk som utdelade en - om inte en skalle, så i alla fall - snyting till domaren, han var tydligen tysk. Först fick en dansk spelare in en pärla på en svensk spelare, och det fick domaren att se rött, samma färg som det kort han visade upp för dansken, som ju är van med rött, då deras korvar är snuskigt röda. Sverige skulle ha fått en straff, men denna straff slogs aldrig, för domaren drog sig undan, la om sina sår och bestämde sig för att Sverige skulle få vinna, utan att behöva slå in straffen. Förmodligen gick det då en lättnadens suck genom hela den svenska publik som såg matchen, för vis av erfarenhet vet man ju att Sverige skulle lägga denna straff UTANFÖR det som utgör det man skall skjuta in bollen i. Prisad vare den tyske domaren.

Nå, den stackars arme pojken som sprang in på planen, fylld med frustration över att en av hans idoler (den danske spelare som drog en näve i magen på en stackars svensk forward) skulle visas av planen och därmed också utsätta HELA Danmark för en näsknäppning utan dess like, ville nog göra det som många andra danskar ville göra, men som de inte hade låg moral nog för att göra... asch, det hänger knappt ihop. Men, OK... Mitt förslag är att man kör det som eleverna kallar "Tysken"... passande nog skulle domaren få börja...

Denna lek utför de med fotboll (helst en mjuk volleyboll, för det är en våldsam sport), och på min tid hette det "Utskjutning", men utan den avslutande, brutala finalen... Man skall dutta med en boll framför mål och skjuta den i mål, men så är det något med att man inte får röra bollen mer än en gång, och man får bara nicka in den, eller hur det nu var... Det slutar med att alla åker ut, utom de två som står kvar sist. Dessa tävlar på något underligt sätt, och tillslut finns det en vinnare. Segerns sötma utgörs av att denne vinnare får skjuta bollen så hårt han vill och kan mot den stackars andrepristagaren, som med rumpan i vädret mot den ärofyllde segraren skall ta emot bollen med just rumpan. Detta skulle ha varit något att ta till mot dessa fårskallar som rusar in på planen, helt utan insikt om att det gäller ett spel, och inte dödligt allvar. Om nu Danmark skulle förlora en match, så rasar inte landets ekonomi, arbetslösheten ökar inte, och gammeldansk tas inte bort från sortimentet. Precis samma mönster ser man i resten av idrottsvärlden. Ens lag förlorar, och världen rasar samman. Tänk om det blev lika stor uppståndelse kring nedläggningar av företag i mindre orter, där en hel ort riskerar att slås ut? Nu förekommer dessa kravaller även under andra omständigheter också. G8 utanför Rostock... 1 miljard i bara säkerhetspådrag... Hur mycket hade inte denna miljard räckt till då det gäller sjukvård och annat i 3:e världen? Detta måste ju dessa demonstranter tänka på innan de ger sig in i ett regelrätt krig med t ex polisen. Jag fattar inte. Nä, ställ upp alla dessa huliganer i ett fotbollsmål, utrusta alla som är trötta och less på all den skit de ställer till med med fotbollar (skulle det vara fysiskt möjligt att sparka medicinbollar, så... hehehe) så får vi se vem som har några bollar kvar efter det... Tysken... Jag tror det kallas så.

Liseberg (eller Gröna Lund) har ju Uppskjutet... Inför Utskjutet på alla fotbollsarenor! 12.000 åskådare på en ordinär allsvensk fotbollsmatch (en siffra tagen ur luften), ett 100-tal som strular... Ställ upp dem och låt dem få smaka på 11.900 bollar i baken. Danmark fick ju 3... *bigsmile*

Satt precis och tittade på en frågestund från Riksdagen... Anders Björck svävade på orden, vävde in en mörk väv av spänning och "vilja-veta-mera"-känsla... Mycken av den trafik som går genom världens nätverk (bl a Internet) passerar faktiskt svenska kablar och fibrer. Är vi som svenskar intresserade av enbart individer? Näe, hävdar Anders Björck. Det finns mer än så att gräva i, det finns intressantare nätverk att nästla sig in och övervaka. Han kan verkligen lägga ut orden, den gode Anders. Det skulle för övrigt ha varit intressant att ha få tagit del av det samtal han förde med urinerande flanörer i Uppsala... "Vet hut!" eller "Ni vet inte vad ni pissar på, era kanaljer!"... Förmodligen något där emellan. Men hursomhelst. Hur kommer Ulrika Messing in i bilden? Vad då "gått över tiden"?

Anders anförande gjorde oss alla nästan andfådda, vi kippade efter andan. Han med sina erfarenheter som försvarsminister, landshövding och ordförande i någon organisation som pysslar med intelligent försvarsspaning (ungefär som Janne Josefsson, men på allvar), han placerade ut alla dessa små skärvor av spår och ledtrådar, han fick oss att vilja läsa sista sidan, för att se vem vi alla jagar och som är den skyldige. Det tyckte nog också Ulrika Messing. Hon var märkbart tagen, hennes annars så rosiga kinder uppvisade en blekhet som matchade hennes gräddgula kavaj... Hon kände sig nödg och tvungen att ge alla en chans att hämta andan. Hon trycker ner knappen som aktiverar hennes mikrofon, tar ett djupt andetag och uttalar "Klockan har dragit över tiden, och det..." Jag skulle ha satt mitt kaffe i halsen, om jag nu haft något att dricka. Men jag var ensam i rummet. Helt ensam. Därför kände jag direkt att detta var en känsla jag måste få dela med resten av världen.

Klockan har dragit över tiden... Vilket påstående. Hur förklarar man det? Jag satte genast igång att analysera det hon sagt. Vad betydde det? Mina förklaringar blev fler, alla möjliga. Först tänkte jag att klockan på egen hand sett till att flytta fram sina visare till den tid som nu visade sig i den andra kammaren, eller på det lilla söta uret runt Ulrikas handled. Men det är ju fysiskt helt omöjligt. Inte ens Uri Geller - som jag för övrigt har att tacka för att jag som barn blev förbannad på alla skedar som inte böjde sig med mindre än att man med våld fick dem att krokna - skulle klara detta. Inte i direktsändning, för Ulrika skulle smälla honom på fingrarna om han började tafsa på sig. Hon har kurage och skinn på näsan. Jag tror att det mer beror på Björcks smått erotiskt laddade anförande om hur viktigt det är med avlyssning på alla plan, att det finns ett djup vi inte förstår, vi som inte är invigda. Vi som lyssnade blev tagna, vi kände hur huden knottrade sig och en känsla av bubbel vaknade i magen. Så också Ulrika. Hennes uttalande talar för detta. Ronny och Ragge skulle ha kallat situationen för "tidspök". Inte tid-spök, utan tids-pök. Ulrikas ord är kanske lite burdusa, enligt mitt tycke. Hon kanske skulle ha sagt att "klockan har givit tiden en sjutusan till resa". Eller kanske sagt att klockan haft en intim herdestund med tiden... Men att klockan dragit över tiden... Nej! Jag accepterar inte detta uttryck, inte av en riksdagskvinna i direktsändning. Det får mig att... det skapar ett bubbel i magen. Hon kan hon, den där Ulrika... fast jag kan inte tänka mig henne i bara messingen (förmodligen ett gammalt skämt, men kul). Dock Anders Björck i halvöppen morgonrock, lite sådär natten efter, utropandes ett "Vet hut, ungj-r! Kasta inte vatten i rabatten!" Såklart att man som glad 20-åring inte vet vad det betyder. Typ.

Jag har inga nyheter att förmedla. Jag har läst igenom kvällstidningarnas nätupplagor, och på DN:s vetenskapsavdelning finns det heller inte så mycket nytt. Jo! En sak kanske var av intresse. På Aftonbladets nätsida uppger man att jorden slocknar ikväll kl 19.55. Häng på! Stäng av all elektronik, alla lampor mm. Det skall bli svart... Men det riktar sig mot privatpersoner, och det är tydligen en rörelse i Frankrike som spridit sitt ljus - även om det släcks under 5 minuter ikväll - över världen. En global manifestation mot det allt tyngre klimathot som breder ut sig. Jag tänker fuska och ha TV:n igång, för Rapport visar vädret då. Det får man ju inte missa.

Hur som helst så är det nog en ganska tandlös manifestation, då den energi som - trots allt - används av privatpersoner till t ex hemelektronik är en mindre del av all den energin som används runt om på jorden. OK, det blir svart i många hem runt 8-tiden, men för många i Sverige är detta vardagsmat numera, då man ju faktiskt kan få vara utan ström i flera dygn, ibland veckovis, detta då det viner runt knutarna. En snabb tanke - kanske lite kul också - är ju att om alla skall kunna delta i denna typ av manifestationer, måste elbolagen se till att det finns elektricitet till alla hushåll först. För att vi skall påminna oss om hur vi slösar med jordens tillgångar, för att vi skall känna av det, måste man istället göra något mer drastiskt. Varför inte under en månad (5 minuters TV-fritt eller avsaknad av dator/ljus.. bah!) se till att man INTE använder bil, inte duschar i onödan, inte värmer på vatten till morgonkaffet (för att sedan glömma det), inte tittar på TV alls, skippar allt vad datoranvändning heter, struntar i att tända all denna mysbelysning som många har i de rum man INTE är i... Skall vi förstå måste det kännas. Skall vi inse hotet och ta det på allvar måste det svida - inte lite, för det går över - mycket. Vår bekvämlighet måste få sig en känga. Ja, ingen hämtpizza på en månad!!!!! Smaka på den, du!

Vidare måste vi få med all industri också, för det är väl här som den mesta energin läggs. Tänk er att man stänger ner alla industrier under en halvtimme... Sedan mäter man hur pass mycket energi som "sparats" - dvs inte brukats - och jämför med hur mycket som sparats i alla de hushåll som gör samma sak. Nu är jag inte intresserad av att sitta och räkna på det här. Någon annan kanske gör det, och ser att jag har fel. Shame on me, i så fall.

Måste vi verkligen producera allt det som produceras? Behöver vi alla de produkter man vill få oss att behöva? En fråga vi alla måste stanna upp inför, fråga oss själva och sedan svara ärligt på är om allt det jag köper verkligen är något jag behöver...

Här sitter jag och gör mig märkvärdig... Hur är det mig mig själv? Är jag verkligen så mycket bättre än alla dessa konsumenter som frossar i onödiga produkter, vars ursprung (tillverkning, transport etc) stärker hotet mot jorden och dess klimat? Ehe... På a svarar jag b, och på c kan jag inte. Men jag lovar ändå att om jag nu klarar 5 minuter ikväll i mörker, skall jag klara av att göra allt det andra som krävs av mig för att jag skall bidra så litet som möjligt med det som gör det värre för mina barn och barnbarn i framtiden.

Och alla snälla ni... Kan vi inte lova varandra att göra allt så bra vi kan för våra barn och barnbarn? De behöver det...

If you ain't got nothing to say, don't say it.

That's something I've learned from a teacher (he's in fact a professor) in maths... Sometime we'd just said things that were so totally wrong, so he had to put us in place... After that comment we knew that our answers must have been going through some kind of mindly operation. And it did follow me in my profession as a teacher... "If you ain't got nothing to say, don't say it..." But I'm not using it on my students. I do want to have them to speak. Even though it's just a slice of truth, it's something. And with some guidience from my side they'll catch the real truth. I guess... and hope.

You can evolve these thought by writing "If you ain't got nothing to say, you can't say it". That's much more true. If I don't have anything I can tell you something about, then I'll rather be quiet. Talking without sence an purpous isn't worth it. So... I'll write some more when I've catched something to tell you about. Perhaps.

Är det inte märkligt? Trots att man har svept ett antal koppar kaffe redan idag (och den är inte slut än), så kan det nog gå ner ett antal till innan det är dags. När det gäller all annan kost finns det inget annat som har den egenskapen att det aldrig kan bli för mycket. Nåja, kost och kost... I vilken tårtbit på kostcirkeln stoppar man in kaffe?

Jag har ibland funderat en del över kaffets vara i mitt liv. Det har t o m gått så långt att jag tänkt att lägga av. Ta den där sista koppen (eller muggen) och sedan inget mer. Jag har haft några vita veckor, fri från det svarta. Lite stolt är jag då jag törs påstå att dessa vita veckor förflutit utan abstinens eller huvudvärk. Månde är det ett tecken på ett icke-beroende. Jag kan vara utan kaffe, vilket är biologiskt bevisat. Men då infinner sig en mer filosofisk fråga... Vill mitt jag vara utan kaffet?

Jag vill inte det. Sällskap, det värmer, smaken... (egentligen smakar kaffe inte gott, eller i alla fall inte gott på samma sätt som t ex vit choklad)... doften är helt OK. Ja, att kliva innanför dörren och inhalera aromen från nybryggt kaffe... Man får ståpäls. Och på min skola i sta'n, där står det en kaffebryggare. När man kliver in efter en lektion, som måhända inte varit värre än andra (om det nu finns några värre lektioner), och möter doften av nybryggt kaffe... Egentligen sker det i lönndom, för vi skall egentligen dricka kaffe (det här är lite löjligt) i det stora personalrummet, då det står en kaffeautomat där som kostar pengar (vilka vi lägger). Vi lägger 3 kr för en kopp (betalas med kort), och skulle jag nu dricka mitt kaffe helt öppet och legalt där, så skulle min lön gå till kaffe, mer eller mindre. 5-6 koppar om dagen, 15-20 kr per dag. 5 dagar i veckan ger en månadskostnad på mellan 300-400 kr. Hur många kaffepaket är det (och då tänker jag på kvalitetskaffe, inget billigt "blaskdricka")... 10-15 paket i månaden... Jämför man detta med rökning, så förstår ni hur allvarligt detta skulle bli. Tänk er en cigarett som kostar 12 kr, och man måste röka den i ett för detta avsett rum (numera finns det inte något rökrum kvar, så det är en utopisk bild). Det skulle bli dyra laster... och eftersom att jag nog kan se kaffedrickandet som en last, så gäller det att hålla denna på en rimlig nivå, och inte låta det konto som kaffet går på inte hamna för mycket på minus.

Förmodligen kanske man kan se mitt kaffedrickande som resultatet av ett klart kraftigt koffeinberoende, men i och med mina biologiska försök på mig själv, som ger vid handen att det inte förligger något beroende, då jag inte får svettningar, yrsel och mår allmänt taskigt vid uppehåll av intag av kaffe... nja, jag är skeptisk mot denna form av beroende. Det är något annat man är beroende av. Social samvaro? Värme? Något att hålla i handen? Jag tror inte att vi kommer att få se koffeinplåster, men får vi se det är det nog inget som jag kommer att gå på. OK, man kan ju i alla fall testa och se om det kan vara ett surrogat för tepåsar... Ett par plåster i en mugg med rykande hett vatten... Hur mycket koffein kan man dra ut?

Nä, det är dags för en påtår. Sedan är det middag. Men varför vänta med kaffet till EFTER maten? Och varför ser vi aldrig någon göra slag i saken och verkligen ta kaffe PÅ maten? En god stek, indränkt i Löfbergs Lila (skulle jag äta det skulle det förvisso vara Zoega)...

Tack för kaffet!