Med egna ord

Har precis lagt in en registrering hos bloggportalen, tror det var Aftonbladets... Så nu finns det en sådan väg ut också...

Nå, det är sent (eller mycket tidigt, om man nu ser det så). Ens tankar vandrar fritt mellan sömn och vaket tillstånd, det är lite svårt att urskilja vad som är dröm och verklighet. Vad jag vet är att det är måndag (natt), och att man egentligen borde sova, då det är en ny vecka att ta tag i. Men det är en skön känsla, denna sömniga vakenhet. Alla andra sover, bara pappa är vaken. Ens eget jag får chansen att fritt kunna göra sina egna irrfärder hit och dit. Checka mailen (jag vet att jag inte brukar få mail, då jag ganska sällan skickar mail), även om det är tomt. Kolla vilka hus som finns till salu (även om det inte är aktuellt att byta - men här kommer drömmarna in). Planera livet efter SMHI:s prognos för de närmsta dagarna (vi har en utedag på torsdag - snö är ett krav). Smygtitta på filmer ingen tror att man tittar på (men jag tröttnade på Brandvägg på SVT, då det var för liten bild - helskärm gjorde livet oklart - så jag lyssnade på Spanarna på P1 istället)... Man hinner mycket då man får snurra runt fritt och ostört. Fast det är synd att man inte lägger tiden på sömn istället. Även i det tillståndet kan man göra sina irrfärder. Drömde häromnatten något otäckt, lite åt det som hände i Norrahammar... Som förälder blir man livrädd inför dessa tragedier. Hur skall man klara av att skydda sina barn? Kan man göra det? Kan ju bara flika in här att nu blir det seriöst...

Jag möter ibland människor som har ganska groteska uppfattningar om andra människor. Enligt dem skall man införa dödsstraff och kastrering, för världen vore mycket tryggare då. Men är det verkligen så? Skulle världen vara tryggare om vi "skar bort" det som inte är friskt? Ungefär som när man beskär fruktträd... det finns visst någon religiös liknelse om detta också. Men om en del på en bil inte fungerar, då lagar väl vi den? Inte tar vi väl bort den helt? Jag önskar att vi kunde se det så istället. Gång på gång kommer jag tillbaka till Beatles och deras "All we need is love"... För är inte världen rätt kärlekslös, egentligen? OK, det finns folk runtom i världen som verkligen hyser goda tankar om andra. Och dessa kallar man naiva, trolösa, blåögda... de som litar och tror på andra. Jag vet inte vilken åsikt jag har om psykvården idag, för jag har inte varit i kontakt med den mer än att jag råkat passera psykavdelningen i Örebro då jag skulle till BB efter en lunch då vi väntade vårat första barn... Men det man hör är ju skrämmande. Som t ex den läkare som i radio ansåg att de svåra fallen var nödvändiga och "intressanta", och måste finnas kvar ute, för att man som läkare skall ha en chans att lära sig hantera dessa fall. Att det sedan sker dessa vansinnesdåd (vad är motsatsen till vansinne?)... sådant händer, liksom. Ofattbart.

Nå, det finns mycket att tycka där, men det gör jag inte längre. Sömn väntar, och jag kommer även denna natt sända en tanke till de föräldrar och anhöriga, bekanta, skolkamrater etc som lever med minnet av en glad liten 8-åring.

Kan vi inte komma överens om att vi skall se till att inget ont skall hända våra barn igen? Snälla...

Ha det.