Med egna ord

Satt precis och tittade på en frågestund från Riksdagen... Anders Björck svävade på orden, vävde in en mörk väv av spänning och "vilja-veta-mera"-känsla... Mycken av den trafik som går genom världens nätverk (bl a Internet) passerar faktiskt svenska kablar och fibrer. Är vi som svenskar intresserade av enbart individer? Näe, hävdar Anders Björck. Det finns mer än så att gräva i, det finns intressantare nätverk att nästla sig in och övervaka. Han kan verkligen lägga ut orden, den gode Anders. Det skulle för övrigt ha varit intressant att ha få tagit del av det samtal han förde med urinerande flanörer i Uppsala... "Vet hut!" eller "Ni vet inte vad ni pissar på, era kanaljer!"... Förmodligen något där emellan. Men hursomhelst. Hur kommer Ulrika Messing in i bilden? Vad då "gått över tiden"?

Anders anförande gjorde oss alla nästan andfådda, vi kippade efter andan. Han med sina erfarenheter som försvarsminister, landshövding och ordförande i någon organisation som pysslar med intelligent försvarsspaning (ungefär som Janne Josefsson, men på allvar), han placerade ut alla dessa små skärvor av spår och ledtrådar, han fick oss att vilja läsa sista sidan, för att se vem vi alla jagar och som är den skyldige. Det tyckte nog också Ulrika Messing. Hon var märkbart tagen, hennes annars så rosiga kinder uppvisade en blekhet som matchade hennes gräddgula kavaj... Hon kände sig nödg och tvungen att ge alla en chans att hämta andan. Hon trycker ner knappen som aktiverar hennes mikrofon, tar ett djupt andetag och uttalar "Klockan har dragit över tiden, och det..." Jag skulle ha satt mitt kaffe i halsen, om jag nu haft något att dricka. Men jag var ensam i rummet. Helt ensam. Därför kände jag direkt att detta var en känsla jag måste få dela med resten av världen.

Klockan har dragit över tiden... Vilket påstående. Hur förklarar man det? Jag satte genast igång att analysera det hon sagt. Vad betydde det? Mina förklaringar blev fler, alla möjliga. Först tänkte jag att klockan på egen hand sett till att flytta fram sina visare till den tid som nu visade sig i den andra kammaren, eller på det lilla söta uret runt Ulrikas handled. Men det är ju fysiskt helt omöjligt. Inte ens Uri Geller - som jag för övrigt har att tacka för att jag som barn blev förbannad på alla skedar som inte böjde sig med mindre än att man med våld fick dem att krokna - skulle klara detta. Inte i direktsändning, för Ulrika skulle smälla honom på fingrarna om han började tafsa på sig. Hon har kurage och skinn på näsan. Jag tror att det mer beror på Björcks smått erotiskt laddade anförande om hur viktigt det är med avlyssning på alla plan, att det finns ett djup vi inte förstår, vi som inte är invigda. Vi som lyssnade blev tagna, vi kände hur huden knottrade sig och en känsla av bubbel vaknade i magen. Så också Ulrika. Hennes uttalande talar för detta. Ronny och Ragge skulle ha kallat situationen för "tidspök". Inte tid-spök, utan tids-pök. Ulrikas ord är kanske lite burdusa, enligt mitt tycke. Hon kanske skulle ha sagt att "klockan har givit tiden en sjutusan till resa". Eller kanske sagt att klockan haft en intim herdestund med tiden... Men att klockan dragit över tiden... Nej! Jag accepterar inte detta uttryck, inte av en riksdagskvinna i direktsändning. Det får mig att... det skapar ett bubbel i magen. Hon kan hon, den där Ulrika... fast jag kan inte tänka mig henne i bara messingen (förmodligen ett gammalt skämt, men kul). Dock Anders Björck i halvöppen morgonrock, lite sådär natten efter, utropandes ett "Vet hut, ungj-r! Kasta inte vatten i rabatten!" Såklart att man som glad 20-åring inte vet vad det betyder. Typ.