My OperaVarför kaffe?
Monday, February 27, 2006 5:06:48 PM
Är det inte märkligt? Trots att man har svept ett antal koppar kaffe redan idag (och den är inte slut än), så kan det nog gå ner ett antal till innan det är dags. När det gäller all annan kost finns det inget annat som har den egenskapen att det aldrig kan bli för mycket. Nåja, kost och kost... I vilken tårtbit på kostcirkeln stoppar man in kaffe?
Jag har ibland funderat en del över kaffets vara i mitt liv. Det har t o m gått så långt att jag tänkt att lägga av. Ta den där sista koppen (eller muggen) och sedan inget mer. Jag har haft några vita veckor, fri från det svarta. Lite stolt är jag då jag törs påstå att dessa vita veckor förflutit utan abstinens eller huvudvärk. Månde är det ett tecken på ett icke-beroende. Jag kan vara utan kaffe, vilket är biologiskt bevisat. Men då infinner sig en mer filosofisk fråga... Vill mitt jag vara utan kaffet?
Jag vill inte det. Sällskap, det värmer, smaken... (egentligen smakar kaffe inte gott, eller i alla fall inte gott på samma sätt som t ex vit choklad)... doften är helt OK. Ja, att kliva innanför dörren och inhalera aromen från nybryggt kaffe... Man får ståpäls. Och på min skola i sta'n, där står det en kaffebryggare. När man kliver in efter en lektion, som måhända inte varit värre än andra (om det nu finns några värre lektioner), och möter doften av nybryggt kaffe... Egentligen sker det i lönndom, för vi skall egentligen dricka kaffe (det här är lite löjligt) i det stora personalrummet, då det står en kaffeautomat där som kostar pengar (vilka vi lägger). Vi lägger 3 kr för en kopp (betalas med kort), och skulle jag nu dricka mitt kaffe helt öppet och legalt där, så skulle min lön gå till kaffe, mer eller mindre. 5-6 koppar om dagen, 15-20 kr per dag. 5 dagar i veckan ger en månadskostnad på mellan 300-400 kr. Hur många kaffepaket är det (och då tänker jag på kvalitetskaffe, inget billigt "blaskdricka")... 10-15 paket i månaden... Jämför man detta med rökning, så förstår ni hur allvarligt detta skulle bli. Tänk er en cigarett som kostar 12 kr, och man måste röka den i ett för detta avsett rum (numera finns det inte något rökrum kvar, så det är en utopisk bild). Det skulle bli dyra laster... och eftersom att jag nog kan se kaffedrickandet som en last, så gäller det att hålla denna på en rimlig nivå, och inte låta det konto som kaffet går på inte hamna för mycket på minus.
Förmodligen kanske man kan se mitt kaffedrickande som resultatet av ett klart kraftigt koffeinberoende, men i och med mina biologiska försök på mig själv, som ger vid handen att det inte förligger något beroende, då jag inte får svettningar, yrsel och mår allmänt taskigt vid uppehåll av intag av kaffe... nja, jag är skeptisk mot denna form av beroende. Det är något annat man är beroende av. Social samvaro? Värme? Något att hålla i handen? Jag tror inte att vi kommer att få se koffeinplåster, men får vi se det är det nog inget som jag kommer att gå på. OK, man kan ju i alla fall testa och se om det kan vara ett surrogat för tepåsar... Ett par plåster i en mugg med rykande hett vatten... Hur mycket koffein kan man dra ut?
Nä, det är dags för en påtår. Sedan är det middag. Men varför vänta med kaffet till EFTER maten? Och varför ser vi aldrig någon göra slag i saken och verkligen ta kaffe PÅ maten? En god stek, indränkt i Löfbergs Lila (skulle jag äta det skulle det förvisso vara Zoega)...
Tack för kaffet!
Jag har ibland funderat en del över kaffets vara i mitt liv. Det har t o m gått så långt att jag tänkt att lägga av. Ta den där sista koppen (eller muggen) och sedan inget mer. Jag har haft några vita veckor, fri från det svarta. Lite stolt är jag då jag törs påstå att dessa vita veckor förflutit utan abstinens eller huvudvärk. Månde är det ett tecken på ett icke-beroende. Jag kan vara utan kaffe, vilket är biologiskt bevisat. Men då infinner sig en mer filosofisk fråga... Vill mitt jag vara utan kaffet?
Jag vill inte det. Sällskap, det värmer, smaken... (egentligen smakar kaffe inte gott, eller i alla fall inte gott på samma sätt som t ex vit choklad)... doften är helt OK. Ja, att kliva innanför dörren och inhalera aromen från nybryggt kaffe... Man får ståpäls. Och på min skola i sta'n, där står det en kaffebryggare. När man kliver in efter en lektion, som måhända inte varit värre än andra (om det nu finns några värre lektioner), och möter doften av nybryggt kaffe... Egentligen sker det i lönndom, för vi skall egentligen dricka kaffe (det här är lite löjligt) i det stora personalrummet, då det står en kaffeautomat där som kostar pengar (vilka vi lägger). Vi lägger 3 kr för en kopp (betalas med kort), och skulle jag nu dricka mitt kaffe helt öppet och legalt där, så skulle min lön gå till kaffe, mer eller mindre. 5-6 koppar om dagen, 15-20 kr per dag. 5 dagar i veckan ger en månadskostnad på mellan 300-400 kr. Hur många kaffepaket är det (och då tänker jag på kvalitetskaffe, inget billigt "blaskdricka")... 10-15 paket i månaden... Jämför man detta med rökning, så förstår ni hur allvarligt detta skulle bli. Tänk er en cigarett som kostar 12 kr, och man måste röka den i ett för detta avsett rum (numera finns det inte något rökrum kvar, så det är en utopisk bild). Det skulle bli dyra laster... och eftersom att jag nog kan se kaffedrickandet som en last, så gäller det att hålla denna på en rimlig nivå, och inte låta det konto som kaffet går på inte hamna för mycket på minus.
Förmodligen kanske man kan se mitt kaffedrickande som resultatet av ett klart kraftigt koffeinberoende, men i och med mina biologiska försök på mig själv, som ger vid handen att det inte förligger något beroende, då jag inte får svettningar, yrsel och mår allmänt taskigt vid uppehåll av intag av kaffe... nja, jag är skeptisk mot denna form av beroende. Det är något annat man är beroende av. Social samvaro? Värme? Något att hålla i handen? Jag tror inte att vi kommer att få se koffeinplåster, men får vi se det är det nog inget som jag kommer att gå på. OK, man kan ju i alla fall testa och se om det kan vara ett surrogat för tepåsar... Ett par plåster i en mugg med rykande hett vatten... Hur mycket koffein kan man dra ut?
Nä, det är dags för en påtår. Sedan är det middag. Men varför vänta med kaffet till EFTER maten? Och varför ser vi aldrig någon göra slag i saken och verkligen ta kaffe PÅ maten? En god stek, indränkt i Löfbergs Lila (skulle jag äta det skulle det förvisso vara Zoega)...
Tack för kaffet!
