My OperaBrusa högre, lilla å...
Monday, April 17, 2006 6:22:45 PM
Björn J:son Lindh skrev en gång ett stycka som heter just "Brusa högre lilla å". I dessa tider stämmer detta väl överens med verkligeheten, ty minsta lilla vattenansamling på drift (ström) förvandlas till en brusande älv. Om det så är en liten bäck i en skog långt bortom stadens larmande miljö, kan man höra den brusa. OK, man kanske måste koncentrera sig en del, och så får det inte blåsa runtomkring, för då kommer vindens sus i trädkronorna att tävla mot den lilla bäckens brusande. Man får också gå nära för att höra, kanske t o m lägga örat tätt intill... Men då kommer brusandet att slå emot en med kraft och bestämdhet.
Är det inte så i livet också? Visst finns det älvar som alltid brusar, ja nästan öronbedövande? de är mäktiga, de märks och kan också vara farliga. De sväljer mycket, och det forsar en hel del igenom dem. Men så finns det de små bäckarna, som ofta inte märks, och man kanske får ge sig ut och söka efter dem. Trots sin litenhet, sin nästan obetydliga existens, ger även de ifrån sig ett svallande flöde av varande. Lyckligtvis är det inget öronbedövande dån som möter en, utan mer ett stilla flöde som avslöjar deras liv, livet som strömmar trots all sin litenhet. Och så vet vi ju att "många bäckar små"...
I våran värld finns det människor som i mångt och mycket försöker dåna så mycket de kan. Deras ljus, deras ljud och deras varande skall spridas i sådan omfattning att ingen skall missa deras existens. Politiker som syns, hörs och är mest av alla. Stjärnor som syns överallt, uttalar sig om allt och inget. Människor som tar sådan plats att ingen annan märks.
Jo, om man böjer sig fram och lyssnar kan man höra även de tystaste människor brusa. Ett stilla porlande som ännu mer än de stora brusande flödena lockar till uppmärksamhet. Vi måste flytta koncentrationen från de "tomma cymbaler" som ljuder i vårat samhälle, och mer lyssna till alla de brusande små vattenflöden, som erbjuder vett, rim och reson. De som tycker utan att tänka på att de också skall se bra ut i en kamera. De som kanske inte vet allt, men som också heller aldrig utger sig FÖR ATT GÖRA DET. Det är valår i år. Skall vi lyssna till alla dånande vattenfall, som vid torka även de inte mer än porlar? Eller skall vi ta in alla de som porlar hela tiden, som aldrig tystnar eller säger det som andra vill att de skall säga? Varje vår låter de stora älvarna på samma sätt, dock bara för en tid. Varje år låter de små bäckarna på samma sätt, sommar, höst och vinter som vår. Bara vi böjer oss ner och lyssnar.
Är det inte så i livet också? Visst finns det älvar som alltid brusar, ja nästan öronbedövande? de är mäktiga, de märks och kan också vara farliga. De sväljer mycket, och det forsar en hel del igenom dem. Men så finns det de små bäckarna, som ofta inte märks, och man kanske får ge sig ut och söka efter dem. Trots sin litenhet, sin nästan obetydliga existens, ger även de ifrån sig ett svallande flöde av varande. Lyckligtvis är det inget öronbedövande dån som möter en, utan mer ett stilla flöde som avslöjar deras liv, livet som strömmar trots all sin litenhet. Och så vet vi ju att "många bäckar små"...
I våran värld finns det människor som i mångt och mycket försöker dåna så mycket de kan. Deras ljus, deras ljud och deras varande skall spridas i sådan omfattning att ingen skall missa deras existens. Politiker som syns, hörs och är mest av alla. Stjärnor som syns överallt, uttalar sig om allt och inget. Människor som tar sådan plats att ingen annan märks.
Jo, om man böjer sig fram och lyssnar kan man höra även de tystaste människor brusa. Ett stilla porlande som ännu mer än de stora brusande flödena lockar till uppmärksamhet. Vi måste flytta koncentrationen från de "tomma cymbaler" som ljuder i vårat samhälle, och mer lyssna till alla de brusande små vattenflöden, som erbjuder vett, rim och reson. De som tycker utan att tänka på att de också skall se bra ut i en kamera. De som kanske inte vet allt, men som också heller aldrig utger sig FÖR ATT GÖRA DET. Det är valår i år. Skall vi lyssna till alla dånande vattenfall, som vid torka även de inte mer än porlar? Eller skall vi ta in alla de som porlar hela tiden, som aldrig tystnar eller säger det som andra vill att de skall säga? Varje vår låter de stora älvarna på samma sätt, dock bara för en tid. Varje år låter de små bäckarna på samma sätt, sommar, höst och vinter som vår. Bara vi böjer oss ner och lyssnar.
