KORSET - NÅDEN - SANNINGEN - FRIHETEN

"Just det, men det där är ingen teologisk utsaga utan något som använts i predikan av Hagin för att förklara det andliga livet. Det där uttalandet ska ses som andlighet/spiritualitet, som att det finns sånt som är från oss själva och behöver rensas ut, sånt som är från mig och inte från Gud. Men om man tar det och gör systematisk teologi av det och sätter in det i gnostiskt mönster så blir det hur tokigt som helst. Om man med det där menar att vi är någon slags supervarelser där bara anden är viktig, då håller jag inte med."

Detta är en kommentar av Ulf Ekman till tidningen DAGEN angående JDS-läran. Jag personligen blir förbryllad över att Ekman tar denna frågas problematik så lätt och att han med en handviftning avfärdar den som det vore en fluga på vindrutan. Jag skulle vilja säga att Livets Ords teologi står och faller med denna fråga plus en hel del andra frågor. Ekman tar inte för en sekund upp frågan om alla människor som farit illa p.g.a. denna undervisning, vilket är sorligt. En annan het potatis i Livets Ords förkunnelse och lära är den om ”andlig krigföring”. Jag är ett barn av den läran. Det tog mig många år att förstå att Djävulen redan var slagen och då inte av människor utan av Herren Jesus.

Läran om andlig krigföring och om ”krigstungor” är inte bara skadlig utan också sagolikt obiblisk. Det är gärningslära i ett mycket snyggt fodral. Sanningen är den att Gud inte segrar över Djävulen för att vi tror fram någon makt över Djävulen. Seger innebär, att vi återförs till trohet genom att hans KÄRLEK segrar över oss. När vi tar Trosrörelsens lära om andlig krigföring för sant och teologiskt korrekt, får vi för oss att det kristna livet är en hårdför kamp mellan ont och gott vilket medför att vi ger Djävulen maktbefogenheter och en upphöjd ställning, som han inte har varken i GT eller i NT – och därför inte i verkligheten heller.

Låt oss se vad aposteln Jakob säger:

”Du tror att det finns en enda Gud? Det gör du rätt i – men det tror också de onda andarna, och de darrar”. (Jak 2:19)

Här sägs det mycket tydligt ifrån, att Djävulen inte har någon makt alls. Vi kan, däremot, ha gett honom ett större eller mindre mått av vår kärlek genom att älska och dyrka det skapade. Men inför Gud har han överhuvudtaget ingen makt, inte det minsta. Hade han makt, skulle han på något sätt ha gudomlig status. Men han har varken det ena eller det andra.

Paulus förtydligar det mycket starkt med följande ord:

”Ty i honom – i hans kropp bor hela gudomens fullhet, och i honom äger ni den fullheten, i honom som är huvudet för alla furstar och väldigheter”. (Kol 2:9-10)

Jesus är Boss med stort B! Han är huvudet för alla furstar och väldigheter, punkt slut. Själva uttrycket ”furstar och väldigheter” används på andra håll (t.ex. Ef 6:12) för att beteckna den onda andevärlden. Vi blir överraskade, men det beror bara på att vi aldrig riktigt har trott Jesus, när han säger att han har fått alla makt i himmel och på jord. För att förtydliga och för att det skall sitta som berg, så låter vi Paulus än en gång tala till oss:

”…samma oemotståndliga kraft, som verkade så mäktigt i Kristus, när han uppväckte honom från det döda och satte honom på sin högra sida, i den himmelska världen, över alla dess furstar och väldigheter och makter och härskare, över allting som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den tillkommande”. (Ef 1:19-21)

Den megapoäng som Paulus visar så kristallklart är att Djävulen inte har någon makt, som kan hävdas mot Jesu allmakt. Men det är heller inte hans eventuella makt som är problemet utan vår trolöshet. Det är därför kampen ännu inte är slut.
Alltså, förkunnelsen om andlig krigföring och krigstungor är skadlig, som all typ av auktoritär förkunnelse, p.g.a. att den skapar fruktan, osjälvständighet och intolerans. Av frukten känner man trädet.