KORSET - NÅDEN - SANNINGEN - FRIHETEN

Enhet och ekumenik i all ära – men till vilket pris? Det är som man har gått ner i det andra diket. Förr var det teologiska olikheter som var problemet och idag är det enhet till varje pris. Man överslätar stora teologiska olikheter utan urskiljning och ansvar. Att Ulf Ekman kapade den förre påvens besök i Uppsala vid knäna för en del år sedan är bortglömt – det är som det aldrig har hänt. Hade man på den tiden vurmat för den Romerska Katolska Kyrkan hade man ansetts som en kättare. I dag är det tvärtom. Nu är Ekman på bibelundervisning med den nye påven och det säljs mariafigurer på Livets Ord. Det är inte längre tal om några religiösa andemakter när man talar om den Romerska Katolska Kyrkan, och Luther har man stoppat i malpåse. Ekman talar om hur viktigt det är med kyrkliga institutioner och att vara en institutionell länk till urkyrkan ( den Romerska Katolska Kyrkan får man förmoda).

Vad är det som händer? Vad är det som är den egentliga orsaken till denna helomvändning från Ulf Ekmans och Trosrörelsens sida och varför det så tyst i de egna leden? Varför är det så tyst från det frikyrkliga Sverige då man tycker att denna oroande fråga borde ligga högt på agendan?

Jag personligen finner det otroligt märkligt att Livets Ord som tidigare talade om kyrkliga institutioner som stela, livlösa och fientliga till fungerade nådegåvor, nu vill vara en del av detta ”stela” etablissemang. Jag frågar mig vad de egentliga motiven är till denna, nästan ivriga, helomvändning. Jag om någon skulle bli otrolig glad om jag kunde få en gjuten och befriande förklaring. Det tror jag hela frikyrkosverige skulle bli också.