Saturday, 29. November 2008, 15:12:18
frireligiös, församling, kristna
Jag har tidigare skrivit om ”det frireligiösa dikets folk” och nu har jag upptäckt ett nytt ”folk” – Det församlingslösa folket. Jag har vetat om att det finns människor som menar allvar med sin tro men att de inte är med i någon kyrka eller församling. Men att de var så många hade jag ingen aning om! Dessa är kristna som väljer att inte vara med i någon församling p.g.a. att det är något som inte ”stämmer”. Det kan vara allt från teologiska maximer till mera diffusa saker som man inte riktigt kan ta på. Mörkertalet över dessa församlingslösa är enormt, de utgör en massförsamling i klass med amerikanska och koreanska mått, om man lyckades att organisera dem vill säga. Det jag frågar mig är varför man väljer att vara en ensamvarg istället för att vara ett av ”fåren”? Det finns ju en massa ”flytande” kristna också, som är ”med” i många församlingar. Men det är en annan sak. Nu gäller det en massa kristna som av en eller annan anledning inte vill vara med i någon församling överhuvudtaget. Varför väljer man att vara en församlingslös? Varför väljer man att stå utanför familjen i Kristus? Är det för att man är skygg eller blyg, eller rent av rädd för andra människor? Kan de vara så att dessa människor är så kräsna och att ingenting passar dem? Oavsett skäl så är det ett fenomen. En annan sak är att detta är ett modernt fenomen. Aldrig tidigare i historien har så många kristna valt att stå utanför familjen, vad kan det bero på? När det gäller människor från det ”frireligiösa diket” så är skälen att man tidigare har blivit så bränd att man passar sig, men detta gäller människor som med fri vilja väljer att inte vara med. Dessa människor är fullt fungerande ”normala” män och kvinnor. De är precis som vilka andra kristna som helst, bara att de inte går på möten och de är inte med i någon församling. Skumt va…
Saturday, 29. November 2008, 15:10:37
församling, alienation, kyrkan
Församlingen, som jag ser det, är det dyrbaraste som finns. Men Jesus undrar ju själv om han skall finna någon tro när han kommer tillbaka. De ekumeniska vindarna som blåser idag är inte enbart av godo. Jag tror mycket väl att Gud vill att det skall vara frid i ”familjen”, men inte till vilket pris som helst. Trosrörelsens flört med Katolska Kyrkan är ett sådant exempel. Kanske är det så att den levande församlingen är i koma just nu. När man läser kristna bloggare så kan man se en viss frustration över den förvirring som råder i frikyrkovärlden. Det är just nu ett sökande efter de kristna ”rötterna” som gäller. En vurm och romantik för klosterliv och allsköns myspys. Jag personligen tror inte att detta är av Guds Ande. Religiositeten som smyger sig in bakvägen är en smal och försiktig orm, som tjusar även de durkdrivnaste av ledare. Hade Martin Luther levt idag så hade han hamnat på hisspann. Det är som om man inte fattar att allt är i Kristus, inte bara friden utan även gåvan för att möta vår längtan efter religiositet. Vi är ju i honom som är huvudet för den kropp som skall gestalta honom i denna värld. Vi har inte råd att kasta ut sanningen bara för köttet vill ha lite ikoner, rökelser och korstecken (jag skriver inte detta för att döma någon, utan för att jag av mitt hjärta tror att det är fel väg att gå). Det är som om köttet har jättesvårt med att kunna släppa religiösa attribut. Det är gärningslära av finaste rang. Jag tror att detta är att vilseleda Guds barn från korsets gåva – nåden. Vi är KYRKAN!
När det gäller de ”ensamma” fåren (det hundrade fåret) så är det just ett tecken på församlingarnas kompromiss med evangeliet. De som inte vill eller kan vara med i församling gör det av skälet för att de inte känner sig hemma. Sen om man bor långt ute i skogen och inte kan ta sig till någon församling beror ju på något helt annat. Men detta med de församlingslösa beror på att alienation, syskonen känner inte igen varandra. Detta är mycket skrämmande då vi faktiskt är beroende av varandra. Men problemet tror jag är det ”mänskliga”. Församlingar börjar mera likna föreningar och klubbar, som erbjuder något specialpaket i kristendom. Problemet med det specialpaket som erbjuds är att det är kontaminerat av köttet, vilket också bidrar till noll församlingstillväxt. Den enda organisation/grupp som idag gör sitt jobb är Frälsningsarmén. Det kan låta knäppt men det är det som gäller – på med grovarbetarhandskarna. Vi måste ha en församling som erbjuder Kristus oförfalskat och utan prestige. Så då kommer frågan var skall man hitta en sådan församling?
Jag tror att ”svaret” finns i oss.
WIDGETIZE