KORSET - NÅDEN - SANNINGEN - FRIHETEN

”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att alla syndade” ( Rom 5:12)

Det finns någonting som alla andra religioner har utom kristendomen, nämligen en tro byggd på gärningar. Precis alla religioner i världen har gärningslära inbyggda i sina trossystem, att det endast är genom gärningar som jag kan behaga och att bli accepterad av gud eller gudomen. För det ligger i laggärningens natur att sträva efter hundraprocentig renhet, alltså att jag genom strikta gärningar kan nå syndfrihet/rättfärdighet. Problemet kvarstår dock i formen av vårt eget ”kött”. Hur vi en gör så är köttet där. Vi kan späka oss, meditera och självstympa oss, men problemet kvarstår. Vi kan inte befria oss från köttet, eller det som det egentligen handlar om – vårt syndafördärv. Detta syndafördärv genomsyrar hela den mänskliga varelsen, till ande, själ och kropp, att vi kort och gott är förlorade och ingen utväg finns. Ingen andlig teknik i världen kan befria oss från denna syndens förbannelse. Vi är fast och dömda till en mörk framtid och evighet. Det finns inget vi kan göra för att rädda oss själva eller andra ur detta helvete. Detta helvete är konsekvensen av de första människornas val i att försöka avsätta Gud, och att insätta sig själva som tillvarons herrar. Detta kuppförsök misslyckades så fatalt att dess konsekvens ekar genom alla generationer av mänskligheten, från den första människan till den som föddes för en sekund sedan. Vi är alla märkta av denna dödliga förbannelse, och den rusar och florerar överallt där det finns människor. Den letar sig in i sedlighetsläror, religioner, moralkonservatism, filosofier, mm. Den är modern till alla virus och inget botemedel eller vaccin finns att tillgå. Så ser det ut. Shack matt, end of game och tack för kaffet.

Det är som en rejäl örfil när det går upp för en själv hur kört det egentligen är. Detta, mina vänner, är lagens förbannelse i sin oerhörda uppenbarelse och form. Ser ni nu vad patetiska alla försök till självrättfärdighetsgörelse är. Ser ni nu hur obegripligt värdelöst det är att försöka hitta en egen väg till helighet. Ser ni vilken ångest det ligger i att bara försöka?

”Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till en fällande dom för alla människor...”(Rom 5:18)

I skenet av detta faktum är människan förlorad och utan hopp och räddning. Ingen religiös teknik eller vetenskaplig upptäckt kan någonsin förändra detta läge. Men i detta hopplösa tillstånd sträcker sig himlens och jordens Skapare ner och erbjuder oss en väg ut, i en gest av ren nåd. En gest som han egentligen inte behöver göra, men han gör det en då, och han gör det utav kärlek till sin skapelse. Gud väljer att iklädda sig mänskligt kött då han föds in i denna förlorade värld, som vilket litet spädbarn som helst. Gud kommer personligen i Kristus Jesus för att ställa allt till rätta igen. Och i lite mer en trettio år väljer han att vistas ibland oss fördömda och andligt sett döda människor. Han väljer att utsätta sig för sin skapelses värsta sidor i sin kärlek, för att rädda oss från evig skilsmässa från honom. VILKEN GUD!
Under sin vandring på jorden väljer han ut tolv stycken andligt sett obegåvade existenser, som får bli införlivade i hans undervisning och planer. Dessa tolv får tillhöra denna exklusiva klick som får dagligen vara i direkt kontakt med Livets Herre. Det dessa tolv får vara med om kommer att för alltid förändra livet för miljarder människor, och allt detta pga av Guds enorma kärlek och nåd.

”Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga.” ( Rom 5:19)

Och det absoluta nådesoffret är när Livets Herre låter sig spikas fast på ett kors för all orättfärdighet, i historien, nutid och för all framtid. Han lät syndafördärvets kött naglas fast vid korset en gång för oss alla, då han tog förbannelsen i från oss och lade den på sig själv. Korset utgör det mäktigaste av alla gudomliga ingripanden som någonsin har gjorts. Korset är det yttersta tecknet på Guds nåd och kärlek för sin skapelse. Endast genom detta kors kan en förlorad mänsklighet föras tillbaka till en rätt ställning inför Gud. Endast genom detta kors kan vi och Gud ha umgänge med varandra, som en sann familj.

Som en kristen har jag förstått att det är kärleken som är viktigast. Inget är större än kärleken. Bibeln säger att Gud är kärlek och att skapelsen är en akt av denna kärlek. Utan denna kärlek är allting värdelöst. ALLT ÄR VÄRDELÖST!
Herren Jesus uppmanar oss att vara drivna av kärlek, mot allt. Vänner som fiender skall möta denna kärlek. Det som kan vara svårt att förstå är att vi skall också älska oss själva med denna kärlek. På samma sätt som vi förlåter andras övertramp och missgärningar, så skall vi även ha denna nåd med oss själva - att förlåta oss själva.
Vi har så svårt att acceptera vår egen otillräcklighet. Vi har ingen nåd med våra egna begränsningar. Vi kräver det omöjliga av oss själva och när vi gör det så förstår vi inte att vi bryter mot Guds egna ord. Vi förstår inte att vi inte har någon som helst rätt att misshandla oss själva. På samma sätt som vi vill finnas till hands för andra som äts upp av skuldkänslor, dåligt samvete eller någonting annat, så på samma sätt skall vi också möta oss själva.
Bibeln är ganska direkt när det gäller detta - KASTA ALLA DINA BEKYMMER PÅ HERREN!
Vad innebär detta egentligen "att kasta alla dina bekymmer på Herren?" Paulus säger att vi har undfått Kristi sinnelag, och detta sinnelag är den absoluta kärlekens sinnelag. Men hur funkar detta sinnelag? Om jag säger att det funkar tvärtemot vårt mänskliga sinnelag, så kanske man får lite hum om vad det handlar om. Guds tankar är inte människors tankar, och kommer aldrig att bli det heller. Aldrig skulle Gud säga att Han skulle överge mig bara för att jag inte klarade ett slutprov på komvux. Han skulle inte heller ge mig hjärnskador för att jag brister i tålamod. Han skulle definitivt inte skälla på mig eller kalla mig för en massa hemska saker bara för att jag faller, reser mig, faller, reser mig, faller...
Han skulle säga: Det är ingen fara, här är Jag. Låt mig hjälpa dig.
När skall vi våga släppa kontrollen och våga lita på att Han har total kontroll? När skall vi sluta med att göra saker som vi inte kan och våga lita på Han som kan?

"Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd."(Matt22:37)

Låter detta bibelställe som ett krav för dig eller fyller det dig med dåligt samvete? Om det gör det så kan du fråga dig själv varför. För det märkliga är att innan du träffade Herren Jesus så var ditt hjärta av sten, din själ förlorad och ditt förstånd obefintligt. Men när du träffade Honom så flyttade Hans kärlek in i ditt hjärta, fyllde din själ med ljus och glädje och framför allt så gav Han dig förstånd. Så vad har hänt? HAN HAR GETT OSS SIN KÄRLEK, SÅ ATT VI KAN ÄLSKA!
Vi har nu resurser att kunna älska Herren, oss själva, vår nästa och våra fiender. Gud har alltså älskat oss först så vi kan älska Honom. Visst är det fantastiskt! Han har verkligen gett oss allt i och med Kristus. Så jag behöver aldrig mer tvivla på, även när jag är under isen, att Hans kärlek i mitt hjärta ropar efter Honom för min räddning. Så i skenet av detta, blir bibelställen där Gud lovar oss att Han aldrig kommer att överge oss av en helt annan kaliber.

Så min vän, låt oss kasta alla bekymmer på Honom.

Tänk att trolöshet är värre än om den kristne lyckas att leva syndfri. Många av oss, som är kristna, är som "besatta" när det gäller synd. De är snabba med att påpeka och döma all typ av synd, även innan någon har syndat. De är "syndapoliser" ständigt på jakt. Så fort en broder eller syster beter sig annorlunda eller säger något oortodoxt misstänker de dem för att ha syndat eller att de är på väg att synda. De bryr sig inte om att de är respektlösa eller att de gör människor ledsna, för dessa människor är på en "holy quest". Dessa människor ursäktar sig inte för de har ett "kall" - att nosa upp synd och att avslöja den, till varje pris.

Undvik dessa människor om du kan, för de för ingen glädje eller förlossning med sig. De är bara ute efter att nagla fast människor i deras "synd". Dessa människor är nådedödare.

Låt inget stjäla din glädje i Kristus Jesus!

Nådedödare är just ute för att stjäla din glädje. Det dem inte förstår är att glädjen i Kristus är just den gåvan vi operfekta kristna behöver och har fått som en gåva av livets Herre.
Nådedödarna har ingen glädje i Kristus eller i att deras namn finns att finna i livets bok - utan de har sin glädje i att avslöja synd. De livnär sig på det. De får en kick av det. Det sjuka är att de tror sig "hjälpa" Gud.

Hur känner man igen en nådedödare?

Kännetecken är: De ser misstänksamt på dig när du talar med dem. De lyfter gärna ett "varnade" pekfinger. De varnar dig för djävulens listiga angrepp. De är ofta manipulerande och insmickrande för sedan de infångat sitt offer slå ner som en hök. De talar gärna i termer som vit och svart - antingen är du med dem eller så är du emot dem. De tror att de är viktiga agenter i ett osynligt krig mellan två fältherrar - Gud och Satan. Och de tror att Satan vinner mark om inte de gör sitt "jobb". De erbjuder ingen glädje eller förlossning utan fruktan och sorg. HÅLL DIG BORTA FRÅN DESSA!

Så för att ingen missförstår. Dessa människor är inte intresserade av församlingens bästa eller för individens bästa - de är bara intresserade av att ha rätt.
Av frukten känner man trädet heter det ju. Detta handlar om människor som finner sin glädje i andras synder. En andligt mogen och kärleksfull människa kan mycket väl påvisa fel och brister, men de gör med omsorg för individ och grupp. Vilket i sin tur leder till förlossning, upplysning och omvändelse. Det en "nådedödare" gör är att smula sönder och smeta in en individ i hennes övertramp. En nådedödare använder ett religiöst språk för sina egna böjelser i att såra, manipulera, skada, och tillintetgöra andra människor.