Sagan om Bobbo och Delta

Promenader-i-skogen-traditionen med Cita (och ibland Mathias) och deras härliga vovvar fortsätter! Det är verkligen toppen med så trevligt sällskap i de Västmanländska skogarna! Liten summering av den senaste tidens promenader:

- Delta badar så fort hon ser vatten. Eller lervälling. Det går tydligen bra vilket som. Häromdagen luktade hon rent ut sagt skit när hon kom hem. Och den förut så svarta och glänsande pälsen var brun. Inte helt trevligt. Orsak: brist på badplats. Men Delta var badsugen. Så hon hoppade glatt i diket och plaskade runt i sörjan istället. Glad hund. Mindre glad matte.

- Delta tar ibland små lovar in i skogen. Hon är inte borta så värst länge, max några minuter. Och när jag ropar på henne så kommer hon oftast. Även om det tar ett tag att vända (därav smeknamnet Silja-båten). När vi var ute i fredags så bestämde sig Delta i vanlig ordning för att undersöka skogen lite närmare. Matte har blivit van nu, så Delta fick springa och undersöka bäst hon ville - då matte tänkte att hundskrället kommer tillbaka inom kort. Men så hörde jag ett högt skrik/vrål/yl/gnäll inne i skogen. Och med ens förvandlades jag från vanlig matte till en moder av hög kaliber. Jag hörde på en gång att det var Delta - mitt barn! Jag blev med ens superfokuserad - uppgift: att hitta mitt barn som var skadat någonstans inne i skogen. Snabbt band jag fast Bobbo i ett träd och bad Cita vakta honom medan jag älgade (...) in i skogen. Under de cirka 30 sekunderna som det tog från skriket tills att Delta kom ut från skogen hann jag måla upp alla upptänkliga scenarier: Delta blivit överkörd? (nej, ingen väg i närheten och inget billjud) Delta träffat älg och blivit sparkad? Delta ormbiten? Delta fastnat? Delta brutit benet? Jag var så rädd, men samtidigt helt coolugn och helt fokuserad på en enda sak - att hitta henne. Delta hann dock före, hon hittade mig innan jag hittade henne. Jag kommenderade henne direkt att ligga ned, då jag var orolig att hon blivit ormbiten. Ingen skada syntes, ingen kroppsdel som svullnade upp. Så hon fick prova att gå lite, och hon verkade inte ens halta. Förmodligen hade hon blivit skrämd av något, för skadad var hon i alla fall inte. Men hela resten av promenaden tillbaka till bilen så gick hon nära sin matte och hon höll superkoll på mig. Så var hon hela kvällen, ville inte släppa mig med blicken. Det gick dock över nästa dag. Suck.

- Cita tränade både Delta och Bobbo idag. Roligast var att se Bobbo - han är sjukt klickerklok och lär sig supersnabbt. Och han tycker ju att det är såååå kul! Han tog till och med apporten (som han egentligen hatar, men vad gör man inte för lite korv?) Båda hundarna fick också leta föremål i skogen. De var superduktiga båda två!

- Iver är, som ju unghundar tenderar att vara, rätt flängig och har inte helt kontroll över sina kroppsdelar. Han kallas numera även ångvälten. Han manglar på och bryr sig inte nämnvärt om det råkar stå en tax, eller en människa, i vägen. Jag har ett antal blåmärken på benen efter dagens promenad. Men det är det lätt värt!

- Bobbo har blivit lite rädd för Iver, på grund av Ivers tendens att springa rakt in i/över Bobbo och det gör ont på en liten tax. Bobbo är dock inte tappad bakom en vagn, så han har utvecklat ett sätt att klara sig undan från Ivers ångvälteri. Han gömmer sig helt sonika - under bilen eller mellan Mathias ben när Iver kommer farande. Klok hund!

- Hundarna är alltid supertrötta när vi kommer hem. Det värmer gott i mattehjärtat!

Oj vad länge sedan det var jag uppdaterade bloggen. Man kan ju undra om vi fortfarande är vid liv och ja det är vi! Matte är bara lite dålig på att skriva om alla våra roliga upptåg. Det är ju verkligen härligt nu när våren har kommit, man vill ju vara ute hela tiden. Vi går fortfarande härliga långpromenader med Cita och Iver. Delta har i princip slutat att skälla på Iver när de ses nu, det är bara när han är för jobbig och vill nafsa henne i ansiktet som hon säger ifrån (med all rätt! ). Igårkväll var vi ute på en lång och härlig promenad där Delta passade på att bada (hm...undrar varför Cita??? ) Delta fick också leta både föremål och korvgubbe (förlåt Mathias) så hon var helt färdig när vi kom hem! Det ska mycket till för att göra Deltan trött, så det värmer lite extra i matte-hjärtat när jag ser att hon är nöjd. I övrigt har vi haft arbetshelg i min bostadsrättsförening så jag har varit ute i solen hela helgen. Hundarna har gjort mig sällskap - Bobbo har legat och solat och Delta har agerat matte-vakt. Mina grannar är helt förundrade över att mina vovvar är så snälla, tysta och lugna. De får väl se när de lärt känna Deltan lite bättre, då kommer ju hon att leka ångvält när hon ser dem. Nu känner hon dem inte så mycket, så då är hon rätt avvaktande. Hehe. Men de är ju snälla och goa - ja världens bästa!!! Är också så lycklig över min lägenhet med altan - perfekt för hundarna som kan gå in och ut som de vill när jag är hemma. Och Delta älskar att ligga och spana på bilar och människor. Det kommer nog att bli många härliga dagar och kvällar på altanen framöver!

Delta fäller och har så gjort sedan i december. Först underullen, nu täckhåren. Dammsugning anbefalles varannan dag för att överhuvudtaget kunna röra sig i lägenheten utan att drukna i hår. Kan inte förstå att det fortfarande finns någon päls kvar på henne. Funderar på att duscha henne för att få bort lite mer hår, men är rädd att det ska bli stopp i hela stans avlopp. Ser framför mig rubrikerna i tidningen... "schäferhår orsakade stopp i avloppssystemet, nu är hela Västerås i uppror och undrar vem som ligger bakom". Kanske ska ta och sticka några schäferkoftor istället.

I övrigt har vi de senaste veckorna njutit av vintervädret och har nog busat i snön minst en gång varje dag. Hundarna fullkomligt älskar snön! Och deras matte gillar att göra snöänglar så vi brukar ha rätt kul tillsammans. Nu börjar ju dock snön töa bort, så nu är det handdukssäsong ett tag igen. Nu längtar vi efter våren!

Igår var jag och hundarna ute i skogen i över tre timmar med Cita, Mathias och deras vovvar. En helt fantastisk dag! Först en och en halv timmes promenad med alla hundar tillsammans. Delta var lite surtantig i början och ville trycka ned Iver, men efter att jag talat lite allvar med henne så blev det bättre. Då valde hon att gå undan mestadels och bara skälla till ibland när Iver blev för jobbig. Iver har blivit stora killen och är snart större storleksmässigt än Delta (iaf på höjden). Han har utvecklats till en riktigt go och snäll schäferkille som lyder sin matte riktigt bra. Iver och Delta ville ibland ta små egna turer men så fort Cita ropade så vände Iver på en gång. Delta är också rätt duktig på att komma, men har en betydligt större vändradie (tänk Siljabåt), hon måste tydligen springa tillbaka i en stor båge. Hm...

Iver är heller inte så klängig på Delta längre utan nöjer sig allt som oftast att springa bredvid och tacklas lite. Appropå tacklas: Delta och Iver sprang in i mig sammanlagt fyra gånger. Cirka 55 kg schäfer rakt in i knäna - inte så jätteskönt kan jag säga... Undrar hur det står till med synen på vovvarna...

Efter lite fika så var det dags för hjärnaktivering. Eftersom Delta är med mig och springer rätt mycket så har hon fått väldigt bra kondis - en långpromenad gör inte henne trött på något sätt (tydligen heller inte 10 km terränglöpning, men det är en annan historia). Hjärnaktivering är däremot guld för en galen schäfertoka . Först fick Delta leta efter Cita och Mathias i skogen. Hon är superduktig på att leta människor, arbetar intensivt och fokuserat. Efter bara fyra skick var hon tröttis, men fick köra några gånger till. Efter det körde vi lite minisök, vilket också gick strålande. Slutligen lite budföring, även det gick som en dans. Tidigare har Delta varit väldigt mattebunden och inte velat springa från mig till någon annan, men hon har blivit mycket tryggare nu vilket känns skönt.

Efter timmarna i skogen var det två slutkörda hundar som somnade så fort vi kom innanför dörren - det kändes skönt! Som "ensamstående" till två hundar känns det ibland svårt att hinna/orka med aktivering förutom dagens fyra promenader. När jag skaffade både hund 1 och hund 2 så var jag sambo och även om det var jag som stod för träningen så var vi två om promenaderna. Vi var två som kunde åka ut i skogen med fika och vi var två som delade det, trots allt, stora ansvaret det innebär att ha två levande individer boendes hos sig. Jag har aldrig ångrat att jag skaffat hund - jag skulle kunna dö för dem, de är mitt allt. Men ibland känner jag mig som en dålig matte eftersom jag inte alltid har orken till all träning jag skulle vilja ägna mig åt. Jag har ofta dåligt samvete eftersom jag jobbar heltid och de är ensamma mycket. Jag lägger mycket tid på hundarna, men skulle vilja orka lägga ännu mer. Det är dock inte så kul att åka ut ensam i skogen och för att träna sök så måste man ju vara fler personer så att det finns någon att leta efter. Skogspromenaderna med Cita, Mathias och deras hundar är därför verkligen guld värda för mig! Vi har alltid jättetrevligt och de har ett äkta engagemang inte bara för sina egna hundar utan även för Bobbo och Delta. De hjälper gladeligen till med mental aktivering för Delta oavsett om det gäller leta föremål, leta människa, leta kork (!) eller annat. De hjälper mig att lägga spår både till Bobbo och Delta. De är outtröttliga som figgar. De har alltid med sig godis när mitt är slut. De bjuder på kaffe när jag inte hann fixa eget. Och de är alltid på gott humör. De lyser upp min hundvardag och jag är så otroligt tacksam att jag lärt känna dem. Tack Cita och Mathias för att ni förgyller mitt hundliv och får mig att komma ihåg glädjen med att ha hund! Ni får mig att bli en bättre matte och att orka kämpa vidare. TACK!

Julen var underbar - god mat och bra sällskap Antalet långpromenader dock inte så många som planerat för min del...mammas sambo Nisse stod för det mesta av traskandet med vovvarna. Rätt skönt dock eftersom jag ändå vanligtvis går några timmar per dag. Bobbo blev kvar i hufvudstaden för lite extra semester med pappa och hans fru Christina. Så nu är det tjej-time för mig och Delta här hemma! Tror att det är rätt bra för båda vovvarna att få lite "egen-tid". Jag och Delta går lite längre promenader och det är lättare att aktivt träna koppelgående och hundmöten med bara en hund. Och Bobbo, ja han får en vecka med massor av mys!

På nyår drar vi till goda vänner på landet. Delta ser fram emot att få springa omkring lös och busa. Till trettonhelgen kommer Bobbis hem igen. Vi saknar honom massor men tror att han har det super med 100% uppmärksamhet hela tiden!

Har också hittat det ultimata träningsgodiset för Delta - julskinka (!). Hon är vanligtvis inte så jättematgalen, men så fort det skulle skäras upp julskinka kom hon kutandes med nosen i vädret. Fick med mig lite julskinka hem att ha på promenaderna inför hundmötena. Matte är själv inte så förtjust i julskinkan dock, så den får gärna gå till Deltan.

Vill passa på att önska Gott Nytt år från oss!