Sagan om Bobbo och Delta

Och det var helt fantastiskt!!! Delta var superduktig och knatade på som den drottning hon är, inga problem där inte. Matte var det värre med - dunderförkyld, feber och ont i knäna, men det gick bra ändå. Det var nog en av de bästa semestrarna jag har haft tror jag (och Delta håller med!). Delta var hur pigg som helst när vi vandrade, men somnade i en hög när vi kom fram till fjällstugan på kvällarna. Hon reste sig inte ens när hon fick mat, utan åt och drack liggandes. Söt-Deltan! En av stugorna delade vi med tre andra hundar - inga som helst problem! Enda minuset på vandringen var Deltas packväska - dels fick hon skavsår, dels gick den sönder. Så tredje dagen dumpade vi väskan, och vi människor bar hennes mat istället. Kanske lika bra det, eftersom Delta badade i varenda vattendrag/sjö/fors/myr/pöl vi stötte på, så innehållet i väskan blev ganska blött...

Att vandra med hund är något jag absolut rekommenderar! Matte och hund bör dock vara i rätt god form, då det är ganska fysiskt krävande. Men allt man upplever tillsammans, det är som sagt helt fantastiskt!

Det kommer nog ett fotoalbum om vandringen så småningom, bjuder dock på några smakprov:

Idag har jag och Delta varit och provat packväska inför den stundande fjällvandringen. Det var ingen lätt uppgift vill jag lova! Jag hittde en med ok passform, dock får det inte plats så mycket i den. Har provpackat och den räcker iaf till Deltas mat under vandringen. Delta var sådär halvglad över sin nya väska, men som den snälla vovve hon är så protesterade hon inte särskilt mycket.

Promenader-i-skogen-traditionen med Cita (och ibland Mathias) och deras härliga vovvar fortsätter! Det är verkligen toppen med så trevligt sällskap i de Västmanländska skogarna! Liten summering av den senaste tidens promenader:

- Delta badar så fort hon ser vatten. Eller lervälling. Det går tydligen bra vilket som. Häromdagen luktade hon rent ut sagt skit när hon kom hem. Och den förut så svarta och glänsande pälsen var brun. Inte helt trevligt. Orsak: brist på badplats. Men Delta var badsugen. Så hon hoppade glatt i diket och plaskade runt i sörjan istället. Glad hund. Mindre glad matte.

- Delta tar ibland små lovar in i skogen. Hon är inte borta så värst länge, max några minuter. Och när jag ropar på henne så kommer hon oftast. Även om det tar ett tag att vända (därav smeknamnet Silja-båten). När vi var ute i fredags så bestämde sig Delta i vanlig ordning för att undersöka skogen lite närmare. Matte har blivit van nu, så Delta fick springa och undersöka bäst hon ville - då matte tänkte att hundskrället kommer tillbaka inom kort. Men så hörde jag ett högt skrik/vrål/yl/gnäll inne i skogen. Och med ens förvandlades jag från vanlig matte till en moder av hög kaliber. Jag hörde på en gång att det var Delta - mitt barn! Jag blev med ens superfokuserad - uppgift: att hitta mitt barn som var skadat någonstans inne i skogen. Snabbt band jag fast Bobbo i ett träd och bad Cita vakta honom medan jag älgade (...) in i skogen. Under de cirka 30 sekunderna som det tog från skriket tills att Delta kom ut från skogen hann jag måla upp alla upptänkliga scenarier: Delta blivit överkörd? (nej, ingen väg i närheten och inget billjud) Delta träffat älg och blivit sparkad? Delta ormbiten? Delta fastnat? Delta brutit benet? Jag var så rädd, men samtidigt helt coolugn och helt fokuserad på en enda sak - att hitta henne. Delta hann dock före, hon hittade mig innan jag hittade henne. Jag kommenderade henne direkt att ligga ned, då jag var orolig att hon blivit ormbiten. Ingen skada syntes, ingen kroppsdel som svullnade upp. Så hon fick prova att gå lite, och hon verkade inte ens halta. Förmodligen hade hon blivit skrämd av något, för skadad var hon i alla fall inte. Men hela resten av promenaden tillbaka till bilen så gick hon nära sin matte och hon höll superkoll på mig. Så var hon hela kvällen, ville inte släppa mig med blicken. Det gick dock över nästa dag. Suck.

- Cita tränade både Delta och Bobbo idag. Roligast var att se Bobbo - han är sjukt klickerklok och lär sig supersnabbt. Och han tycker ju att det är såååå kul! Han tog till och med apporten (som han egentligen hatar, men vad gör man inte för lite korv?) Båda hundarna fick också leta föremål i skogen. De var superduktiga båda två!

- Iver är, som ju unghundar tenderar att vara, rätt flängig och har inte helt kontroll över sina kroppsdelar. Han kallas numera även ångvälten. Han manglar på och bryr sig inte nämnvärt om det råkar stå en tax, eller en människa, i vägen. Jag har ett antal blåmärken på benen efter dagens promenad. Men det är det lätt värt!

- Bobbo har blivit lite rädd för Iver, på grund av Ivers tendens att springa rakt in i/över Bobbo och det gör ont på en liten tax. Bobbo är dock inte tappad bakom en vagn, så han har utvecklat ett sätt att klara sig undan från Ivers ångvälteri. Han gömmer sig helt sonika - under bilen eller mellan Mathias ben när Iver kommer farande. Klok hund!

- Hundarna är alltid supertrötta när vi kommer hem. Det värmer gott i mattehjärtat!

Oj vad länge sedan det var jag uppdaterade bloggen. Man kan ju undra om vi fortfarande är vid liv och ja det är vi! Matte är bara lite dålig på att skriva om alla våra roliga upptåg. Det är ju verkligen härligt nu när våren har kommit, man vill ju vara ute hela tiden. Vi går fortfarande härliga långpromenader med Cita och Iver. Delta har i princip slutat att skälla på Iver när de ses nu, det är bara när han är för jobbig och vill nafsa henne i ansiktet som hon säger ifrån (med all rätt! ). Igårkväll var vi ute på en lång och härlig promenad där Delta passade på att bada (hm...undrar varför Cita??? ) Delta fick också leta både föremål och korvgubbe (förlåt Mathias) så hon var helt färdig när vi kom hem! Det ska mycket till för att göra Deltan trött, så det värmer lite extra i matte-hjärtat när jag ser att hon är nöjd. I övrigt har vi haft arbetshelg i min bostadsrättsförening så jag har varit ute i solen hela helgen. Hundarna har gjort mig sällskap - Bobbo har legat och solat och Delta har agerat matte-vakt. Mina grannar är helt förundrade över att mina vovvar är så snälla, tysta och lugna. De får väl se när de lärt känna Deltan lite bättre, då kommer ju hon att leka ångvält när hon ser dem. Nu känner hon dem inte så mycket, så då är hon rätt avvaktande. Hehe. Men de är ju snälla och goa - ja världens bästa!!! Är också så lycklig över min lägenhet med altan - perfekt för hundarna som kan gå in och ut som de vill när jag är hemma. Och Delta älskar att ligga och spana på bilar och människor. Det kommer nog att bli många härliga dagar och kvällar på altanen framöver!

Delta fäller och har så gjort sedan i december. Först underullen, nu täckhåren. Dammsugning anbefalles varannan dag för att överhuvudtaget kunna röra sig i lägenheten utan att drukna i hår. Kan inte förstå att det fortfarande finns någon päls kvar på henne. Funderar på att duscha henne för att få bort lite mer hår, men är rädd att det ska bli stopp i hela stans avlopp. Ser framför mig rubrikerna i tidningen... "schäferhår orsakade stopp i avloppssystemet, nu är hela Västerås i uppror och undrar vem som ligger bakom". Kanske ska ta och sticka några schäferkoftor istället.

I övrigt har vi de senaste veckorna njutit av vintervädret och har nog busat i snön minst en gång varje dag. Hundarna fullkomligt älskar snön! Och deras matte gillar att göra snöänglar så vi brukar ha rätt kul tillsammans. Nu börjar ju dock snön töa bort, så nu är det handdukssäsong ett tag igen. Nu längtar vi efter våren!