Sagan om Bobbo och Delta

Idag kunde inte mitt vanliga söndags-promenad-sällskap Cita och Mathias följa med, så jag packade in hundarna i bilen och åkte själv ut i skogen. Ville dock ta ett ställe som ligger lite närmre än det vi brukar åka till. Det var ett tag sedan vi var där, så resultatet blev att jag inte hittade. Typiskt mig! Helt lost vad det gäller lokalsinne. Så vi fick åka vidare till ett annat ställe som jag hittade till (jippi!). När vi väl kom fram så var Delta jätteglad och hoppade omkring som hon brukar. Bobbo, den supersociala lilla taxen, tyckte dock att det var trist att det bara var gamla vanliga flocken. Han tycker att det är mycket roligare med sällskap! Så han höll rätt lågt tempo hela promenaden. Sötisgubben, han vill så gärna träffa lite andra människor än trista gamla matten. Nåväl, han traskade på i sitt lilla protest-tempo. Delta lika glad som vanligt, men lite lydigare än när vi är fler som är ute. Hon höll mycket bättre uppsikt på mig och stack inte iväg på egna turer som hon gör ibland när Cita och gänget är med. Tror det beror på att Cita och jag pratar i ett, så Delta hör hela tiden var vi är. Nu var det tyst, så hon var tvungen att hela tiden hålla koll på mig. Passade på att träna lite uppletande av föremål också. Delta brukar ha svårt att sitta kvar och vänta när jag ska gå och gömma föremålet, därför är det mycket lättare när jag har sällskap ut i skogen så någon kan hålla i henne. Idag var hon dock duktig och satt snällt och väntade när jag och Bobbo knatade iväg och gömde kongen. Duktig tjej!

På vägen hem körde jag förbi en biltvätt, eftersom bilen var så smutsig att man inte såg färgen. Hundarna undrade först vad det var för skumt som hände (massa konstiga borstar och ljud) men båda la sig ned och fortsatte sova efter bara någon minut. Duktiga vovvar!

Nu är hela flocken trött efter dagens upptåg, så nu blir det en sista kvällspromenad (täckbyxor på, det är kallt!) och sedan dags att sova!