Hightech´s

Tänkte att ni kanske vill veta hur vår barmarksträning går . Då kan jag informera om att min "lilla" Dobbis har gjort stora framsteg, han börjar tom. tycka att det är okej att få skacklarna över ryggen och bli fastspänd, med andra ord han litar på att matte har nog ganska bra koll på läget. När han väl är fastspänd och klar för start kan han knappt bärga sig.
Det känns jätteroligt och jag tror att det var väl värt pengarna för vagnen . I dag packade vi vår ärvda cykelväska, som gick att sätta fast på ryggstödet på min stol och så tog vi våran första lite längre tur i dagens underbara väder. Vi stötte naturligtvis på lite hinder på vägen som tex. en tjej som gick och läste sin post med lös hund (dvärgschnauzer) lyckligt ovetande om att vi kom närmare i rasande fart , hennes hund hade för länge sen upptäckt oss och såg helt förskräckt ut, precis som om han unndrade vad i hela friden vad det där som kutande mot honom och matte. Kom på att en ringklocka kanske inte skulle vara så dumt...men TUT TUT fick duga...Kan tilläggas att matten var vansinnigt snabb att hiva upp sin hund i famnen och hoppa åt sidan...Vi blev tvungna att nästan stanna helt innan hon vaknade till liv och såg oss. Nixon lixom "glömde" bort att han satt fast och ville fram å hälsa...tur att man kan styra hela ekipaget . Våran färd gick mot Bro Hof Golfbana, med en alldeles hänförande utsikt över ett vackert höstlandskap i sprakande höstfärger och utsikt över mälaren. Vi tog ern paus nere vid vattnet, kissade lite(Nixon kissade) och drack vatten och njöt av utsikten. Det fick bli samma väg tillbaka...hemfärden gick utan problem förutom att vi mötte en cyklist som var väldigt intressant, kan nog påstå att det var mer dragning på cyklisten än den lilla hunden med matte...detta måste vi träna på, det är strikt förbjudet att "gå och hälsa" när man drar vagn . Nixon var ganska trött mot slutet och jag sprang vid sidan i backarna . Väl hemma blev det massage och strechting.
Sen sov min "Lilla Dobermann" gott
Matte var jättestolt och glad att det funkade så bra.

Skrev ju tidigare att jag hade provat att cykla med Nixon...å det gick ju bra, men jag insåg att jag är alltför rädd för att ramla, så jag började att se mig om efter en hundsulky, kollade runt lite på blocket utan större resultat, hittade någon långt ner i landet, men den var för dyr tyckte jag, med tanke på att frakten skulle gå på en hel del, och att jag inte heller skulle kunna åka och titta på den live, kändes lite osäkert, man vill ju inte köpa grisen i säcken. Efter noga övervägande fick det bli en sprillans ny .
Så just nu i håller jag på att köra in Nixon...det går jättebra och är jättekul , å han är skitduktig, vi har haft vagnen nu i drygt en vecka.
I början fick han lite panik, det är klart det är lite läskigt med både tyngden, skrammlet och att känna sig fastlås, hör gäller det att han känner tillit och vågar lita på matte som säger att det är okej...Måste säga att han är superduktig, det som är lite svårt fortfarande är vid startögonblicket och när vi ska svänga runt, men övning ger färdighet .

Oj vad tiden går fort, har haft fullt upp och kanske inte direkt prioriterat bloggen, men gör ett nytt försök. Lux operation gick bra, det enda var att jag nog tog bort tratten lite för fort ( det är ju såååå synd om honom), vilket resulterade i att han natuligtvis slickade sig( naturligtvis när inte matte såg...den lilla filuren) detta gjorde att han stimulerade vätska i den numer tomma pungen som efter ett tag såg ut som om han inte var kastrerad, så tratten åkte på igen, och då blev det bättre och är nu helt bra...med andra ord så är pungen tom som ett litet russin, precis som det ska vara. Jag måste säga att jag märkte väldigt fort att det skett en ändring i grabbarnas beteende mot varandra, det har liksom tagit udden av deras konkurrens, precis det som jag har hade hoppats på, sen ska jag inte säga att det bara är det som har hänt, tror även att mitt eget sätt har ändrats, jag slappnar nog av mer, eftersom jag vet att jag numer bara har en "hanhund", tror att det kan nog hjälpa till en hel del, vi påverkar nog våra hundar mycket mer än vad vi tror.

Idag har jag startat blog om mig och mina hundar, mvh åsa
Hej på er allihopa... Jag heter som sagt Åsa Elfstrand och har en liten kennel som går under namnet High Tech´s, vi föder upp storpudel, eller snarare har fött upp...har nog mer eller mindre lagt min uppfödning på hyllan av olika anledningar, en av dom heter Dobguns President... Även kallad Nixon, min underbara, fina, vackra, älskade och hatade Dobermann...För nog kan man säga att det är en mycket speciell känsla man har inför sin unga vackra herre...nämligen Hatkärlek:furious: , det finns nog många som nickar instämmande och förstår vad jag pratar om.
Till vår hundfamilj hör även en Bouvier tik vid namn Bovvegårdens Remona som kallas Lisa, hon blir 12 år och är en mycket bestämd dam som ingen kliver på utan att dom blir rejält utskällda, för det är förenat med livsfara att försöka klampa på den gamla tanten:awww: ...fråga Nixon...även om det är vansinnigt kul att reta henne bara lite grann:whistle: ...
Sen har vi även farbror Saitho eller Top Team´s V-sex Coolmint, en aprikos storpudel herre som blir 10 år, han är en lagom tjock herre i sina bästa år, som man lätt kan säga tycker om livets goda sidor:D , jaga katter och äta mat, och spela lite senil i bland för han tycker att det är alla hundars rätt att komma när det passar honom och inte bara för att matte ropar:doh:...värt att nämnas är att Saitho är svensk och finsk utställnings champion och har barn och barnbarn över större delen av världen, såsom Finland, Ryssland, Danmark, USA, Kina, Australien. Så det är en fin herre,som i sin ungdom var han mycket stilig herre som har gjort sin matte mycket solt många gånger och lämnar efter sig många fina valpar med supertemperament.
Så har vi då min unga svarta storpudelhane som införskaffades för att bli min nästa "fina" avelshanne, han kom till oss när han var 8 veckor, men när tiden gick och Lux som han kallas växte upp, visade det sig att han hade bettfel och att han dessutom var felfärgad (blå), så han har aldrig satt sin tass i en utställningsring. Men han är världens goaste hund han har hur mycket motor som helst och vaktar sin matte och vårat hem med sitt liv han älskar att jobba på lydnadsplanen och är även syverän att spåra, även om han är lite speciell i bland, men det tänker jag inte skriva om just nu, det får jag skriva om nån annan dag. Det här var lite om oss, hoppas du vill följa med mig och mina hundar i vår vardag, jag lovar försöka lära mig allt om detta bloggande, detta är nämligen nytt för mig och det är Tina Strandberg, Kennel Dobguns, Nixons uppfödare som hjälp mig att komma igång, Tack Tina, det hande nog aldrig blivit av annars:yes: