Hightech´s

Behöver väl inte säga det...men måste nog ändå få det ur mig ...NU VILL JAG HA BARMARK ...Så nu fick jag det sagt...kände att jag måste få det ur mig. Även om jag tycker att vintern har varit helt underbart vacker med sin gnistrande snö å kalla, knarrande dagar, så får man väl säga att nu räcker det. Åh visst märker man att nu är vi på gång å på väg mot vår ,Jag vill desperat ha tillgång till skogen å alla stigar som så länge varit snötäckta å svårframkomliga, ska säga att jag kämpade länge med att pulsa i snön men fick till slut ge efter för det blev helt enkelt för mycket både för hundar å mig .
I morse åkte jag till skogen med min mamma å hennes lilla dvägpudel "Myran", vi hittde en liten stig som inte hästarna ridit sönder, stigen tog oss ner till mälaren där vi kunde ta oss en härlig isprommenad, men även isarna börjar bli farliga bara en tidsfråga, så nu vill jag verkligen ha vår och BARMARK . men vad är det man säger den som väntar på något gott....*suck*
Vi hörs/Åsa
Vårat hus i vinterskrud...

Tänk att slippa ha alla dessa kläder på sig...när kortet togs var det minus 20 grader, så Saitho fick ha tosser på sig för att slippa köldkramp...Sen var det en lyckträff att Sara åh Saitho matchade varann så bra.

I dag ringde klockan tidigt , hade stämt träff med två hundkompisar, en Ossitjej och en snygg dalmatiner . Vi skulle lägga spår i olika terräng, sagt och gjort klockan var nio när vi intog parkeringen vid pendeltågstationen vid Bro station. Vi spred ut oss, jag tog den lilla parkeringen, så långt bort från dalmatiner tjejens spår, eftersom hon var i sluttampen på sitt löp , tyckte att det var överkurs som vi inte behövde med tanke på att det var ett tag sen vi la spår, vi har heller inte tränat så mycket med terräng-övergångar. I dag skulle vi alltså först börja spåret på parkering (asfalt) för att sedan övergå till fält och avslut skulle vara i skog.
Vi gick vårat spår, eller rättare sagt pulsade i djupsnö, fy fasen va jobbigt det var, jag som ändå tycker att jag har hyfsat flås...var fullständigt slut , när jag äntligen kom tillbaka till parkeringen.
Nixon gick spåret klockrent och tog alla apporter, han blev dock lite störd av Ossin med matte då vi hade hamnat lite nära varann när vi la spåret, med det var nyttig störning och han hade inga problem att plocka upp spåret igen och kunna koncentrera sig...jag var förvånad att det gick så bra för honom, han är sååå duktig min "lilla dobbispojke" .
Vi passade på att träna lite lydnad på parkeringen också, det funkade också jättebra, fotgåendet börjar falla på plats, nu gäller det att få gossen att hålla kontakten även på dom lite längre transportsträckorna...bara att nöta på . Apportering funkar bra, inkallning okej, han tjuvade första gången, men korrekt sen, ville inte nöta för mycket med tanke på att det var -8 grader, och vi vill vara rädd om dom vitala delarna . Läggandet gick klockrent, likaså ställandet, provade även att sända ut honom i rutan, det gick också bra, så jag kan bara säga att jag var supernöjd med dagens övnningar.
Som kronan på verket har vi också lyckats prova våran fina segebadenpulka som jag tänkt att göra sen snön kom, men det har hela tiden kommit annat i vägen. Att dra pukan var inga problem, han är ju van vid skakeln sen tidigare från vår barmarks-träning, det han reagerade på var det nya ljudet som blir när pulkan dras på snöiga vägar som är lite sandade, men det gick snabbt över...Behöver jag säga att nu efter dagens alla övningar är min dobbis trött .
Vi hörs/Åsa

Tänkte att ni kanske vill veta hur vår barmarksträning går . Då kan jag informera om att min "lilla" Dobbis har gjort stora framsteg, han börjar tom. tycka att det är okej att få skacklarna över ryggen och bli fastspänd, med andra ord han litar på att matte har nog ganska bra koll på läget. När han väl är fastspänd och klar för start kan han knappt bärga sig.
Det känns jätteroligt och jag tror att det var väl värt pengarna för vagnen . I dag packade vi vår ärvda cykelväska, som gick att sätta fast på ryggstödet på min stol och så tog vi våran första lite längre tur i dagens underbara väder. Vi stötte naturligtvis på lite hinder på vägen som tex. en tjej som gick och läste sin post med lös hund (dvärgschnauzer) lyckligt ovetande om att vi kom närmare i rasande fart , hennes hund hade för länge sen upptäckt oss och såg helt förskräckt ut, precis som om han unndrade vad i hela friden vad det där som kutande mot honom och matte. Kom på att en ringklocka kanske inte skulle vara så dumt...men TUT TUT fick duga...Kan tilläggas att matten var vansinnigt snabb att hiva upp sin hund i famnen och hoppa åt sidan...Vi blev tvungna att nästan stanna helt innan hon vaknade till liv och såg oss. Nixon lixom "glömde" bort att han satt fast och ville fram å hälsa...tur att man kan styra hela ekipaget . Våran färd gick mot Bro Hof Golfbana, med en alldeles hänförande utsikt över ett vackert höstlandskap i sprakande höstfärger och utsikt över mälaren. Vi tog ern paus nere vid vattnet, kissade lite(Nixon kissade) och drack vatten och njöt av utsikten. Det fick bli samma väg tillbaka...hemfärden gick utan problem förutom att vi mötte en cyklist som var väldigt intressant, kan nog påstå att det var mer dragning på cyklisten än den lilla hunden med matte...detta måste vi träna på, det är strikt förbjudet att "gå och hälsa" när man drar vagn . Nixon var ganska trött mot slutet och jag sprang vid sidan i backarna . Väl hemma blev det massage och strechting.
Sen sov min "Lilla Dobermann" gott
Matte var jättestolt och glad att det funkade så bra.

Skrev ju tidigare att jag hade provat att cykla med Nixon...å det gick ju bra, men jag insåg att jag är alltför rädd för att ramla, så jag började att se mig om efter en hundsulky, kollade runt lite på blocket utan större resultat, hittade någon långt ner i landet, men den var för dyr tyckte jag, med tanke på att frakten skulle gå på en hel del, och att jag inte heller skulle kunna åka och titta på den live, kändes lite osäkert, man vill ju inte köpa grisen i säcken. Efter noga övervägande fick det bli en sprillans ny .
Så just nu i håller jag på att köra in Nixon...det går jättebra och är jättekul , å han är skitduktig, vi har haft vagnen nu i drygt en vecka.
I början fick han lite panik, det är klart det är lite läskigt med både tyngden, skrammlet och att känna sig fastlås, hör gäller det att han känner tillit och vågar lita på matte som säger att det är okej...Måste säga att han är superduktig, det som är lite svårt fortfarande är vid startögonblicket och när vi ska svänga runt, men övning ger färdighet .