Jag som trodde att Donna skulle dra igång sitt löp först fick heeeeeelt fel.
Mica ville väl inte låta den "nya" få löpa före henne. Så hon satte igång igår. Vi har haft det på känn i ett par dagar...men hon har lurats förut. Förra löpet drog hon igång nästan 2 månader tidigare än beräknat.

Men det är väl det som är spänningen med det hela!
Att man måste vara med i svängarna och kan aldrig vara säker på något förens det är ett faktum!

Uppdaterar er ang. hennes kavaljer så snart jag har allt färdigt.

Det började för oss redan på lördagen då vi skulle ställa ut Mini och Anis. Vivi och J skulle ställa ut Shiwa på lördagen så som tur var kunde vi ha sällskap.

Jag hade redan på fredagen börjat känna av en förkylning men när jag klev upp på lördagen hade den slagit till riktigt ordetligt. Så det var bara proppa i sig treo och hoppas på det bästa.

Det gick mycket bra för Anis.. Han brukar ju i och för sig göra bra ifrån sig. Men jag har medvetet låtit bli att ställa honom under detta året då han har börjat tröttna rejält på att springa vänstervarv. Jag kunde se att han hade mer energi denna gång och var mycket gladare och piggare i ringen. Så det var nog bra att låta bli att traggla med honom. Han fick BIR, CACIB, Ck, 1:a pris och med kommentaren "Excellent" så det var bara att stanna tills det var dags för finalerna. Mini var inte riktigt i form rent fysiskt men jag ansåg att det var enormt bra träning för henne så jag ställde henne iallafall. Hon fick ett 2:a pris. Tyckte dock att hon sprang riktigt bra för dagen och är mycket nöjd med den biten. Jag kan dock inte skriva ut kritiken...för den är på TYSKA och dessutom enormt haffsigt skriven på skrivstil. Lite trist att dom inte kan ha kritiken på engelska i allafall... Så att man har en chans att förstå den!?
Anis åkte som vanligt ut i gruppfinalen... men men som jag säger skam den som ger sig .. NÅGON GÅNG SKALL det väl ändå gå att minst placera sig i gruppfinalen med en MT.

Sedan kom söndagen och då var jag verkligen inte i form med hög feber (+39 grader) och treo preppad med ond hals och ont i kroppen av hostandet och av dagen innan (hatar att ha en rörelsenedsättning och man inser kanske inte alltid att man faktiskt ÄR handikappad och det är inget som läkarna bara säger). Det var dessutom dags för dom riktiga SPRING hundarna att ställas.

Abbey, Simpson och Donna. Abbey som vi hämtade hem på torsdagen...hade gått ner ganska mycket i vikt och var för smal för dagen. Det började med att jag och Vivi kom överens om att ställa ut varandras hundar för att försöka få ut det bästa av dom. Så jag ställde "Älgen" Simpson som anser att hela världen är en underbar plats och är till för bara honom att leka på . Han "älgade" på i ringen och svansen den gick hela tiden. Det gick sisådär (kritiken var bra så den klagas det INTE på) Domaren gillade verkligen hans huvud men för dagen väääldigt valpig. Men det vet vi ju redan *L* Han fick ett 2:a pris. Vilket vi senare blev ännu mer glada för då vi insåg att domaren delade ut mer 3:e pris än 1:a och 2:a pris.

Sedan bar det iväg till den andra ringen med Donna. Jag var helt färdig redan innan. Jag kände verkligen av febern och undrade verkligen hur detta skulle gå då man måste springa riktigt fort för att Donna skall visa sig bäst. Men det vara bara att hoppa in och göra trots andnöd och feber. Det gick bra i mina mått mätt och vi gick glada ur ringen med ett 1:a pris och kritiken:

"Fint elegant huvud, bra uttryck. Korrekt bett. Tillräcklig hals. Knappt markerat förbröst. Står bra. Rör sig kort från sidan. Trångt fram o bak. Bra siluett"

Att hon är lite trång det vet vi och hon har breddat sig lite med träningen som vi hållit på med. Så vi skall fortsätta att dra däck och sätta lite muskler på henne.

Sist och minst av hundarna vi ställde för dagen var Abbey. Som pga av dagens form fick med sig bara en 3:e pris. Bara hem och jobba på. Med samtliga hundar..

Men det var en trevlig uttställning där vi träffade många trevliga människor unga som gamla så jag är hur nöjd som helst. Mest nöjd är jag att jag orkade ta mig igenom den trots värk, feber och förkylning.

Sitter i köket och känner mig helt färdig... Likaså är både Donna och Mica trötta. Båda på sitt sätt och av varsin orsak.

Vi var ett trevligt och glatt gäng som samlades hos oss vid 9 tiden i morse. Jan hade hämtat en av Mica´s valpar vars matte inte kunde vara med själv men som fick vara med och träna ändå. Vi hade 7 hundar på plats varav några som var under året och andra lite äldre *L*

Alltid roligt att det är spritt i åldrarna.

Dagen började med en timmes lydnads träning där samtliga hundar skötte sig mycket bra. Sedan bar det iväg till skogen för att ta blodspår som också sköttes bra trots att det var några av hundarna som gick sitt första blodspår. Samtliga hundar bärjade stolt sin älgklöv tillbaka till matte/husse. På eftersöket fungerade även dom minsta som små klockor och tog med sig sin hare hela vägen hem igen. Man blir så glad av att se deras glädje och stolthet i att ha hittat en smarrig hare att hämta.
Ingen av dem tvekade i att greppa och plocka upp vare sig hare eller älgklöv.

På eftersöket passade jag på att fortsatt träna/utreda Donna på skottet. Vilket kommer att fortsätta att tränas. Hon reagerade inte nämnvärt och man kunde lugnt kommendera "sitt", "ligg" och "tass" utan problem. Visst tittar hon mycket åt skott hållet men inte mer än att man kan fortsatt jobba med henne och ha kontakten. Så det skall nog kunna gå bort relativt snart bara man fortsätter jobba på det.

Vi avslutade dagen efter 6 timmars hundträning och utomhus aktiviteter och då var både förare och hundar rätt möra i både skallen och kroppen.

Kan dock INTE sluta att tänka på den "lilla incident" med crossföraren som i ren provokation både styr RAKT mot mig och Donna samt gasar på medans han styr mot oss för att vi stod ivägen för honom. Kunde inte låta bli att skrika "IDIOT" rakt ut när han precis med bara någon cm brände förbi min högra arm. Jag blir såååååååå arg på folk som inte tar hänsyn. Han hade åkt förbi oss åt andra hållet för bara en liten stund sedan så han visste mer än väl att vi var där och tränade. Det är inte första gången som han +några till kommer och leker på grusvägarna vid och en bit från vårt hus. Jag kan inte göra så mycket åt dom heller då dom inte har några plåtar på hojarna så att man kan ringa in och anmäla deras framfart och oaktsamhet heller för hur lätt är det att hitta "en kille (eller kanske tjej) på en orange cross"???? Hur många sådana finns det inte i Eskilstuna?!?!?!..

Att till och med ta sikte mot mig och gasa på mot mig är dessutom farligt. Vad säger att inte hunden råkar väja ut med rumpan lite och han kör på den!??? Usch och fy för respektlösa cross förare!.

Jan är iväg och skjutsar tillbaka duktiga Aventino till sin matte så nu skall jag ta min kopp och vila lite i soffan då min ständigt trasiga rygg gör sig ENORMT påmind just nu. Inte roligt att alltid ha/få ont så fort man tänkter på att vara ute och göra något.