Rolling and tumbling

”This land is my land...” sjunger Woody Guthrie. Den släpper inte taget, den går i en sorts evighetsloop i mitt huvud.

Jag föddes och växte upp i Dorotea, en liten by i Lappland. Vi bodde i ”Hyreshuset”, det fanns bara ett. I lägenheten mittemot bodde Erland Sparby, sjukpensionerad bagare från Västerormsjö.

Under oss bodde Walter Quitschke, tandläkare som flytt från Kommunisttyskland.

Tvärs över gatan låg sjukstugan. Doktorn där hette Ott Kerstell och var politisk flykting från kommunistockuperade Estland.

Fred och Pussi Forbat blev mina gudföräldrar, de var judiska flyktingar från det fascistiska Ungern.

Uppe på fjället intill Storjolas rengjärda byggde farsan tillsammans med Lasse Kroijk en kåta, som vi använde när vi fiskade. På somrarna kom knivsliparen, en rom, med sin cykel och slipade knivar för ett år framåt och efteråt satt vi i köket och de vuxna pratade och jag glodde. Och hade vi tur kom Kronhöffer, tattaren och gårdfarihandlaren med sin resväska full av varor. Eller Lasse Koskinen, gymnastikläraren och drack en grogg.

”...This land is your Land” fortsätter Peggy Seeger...

Jag växte och blev förälskad i Asta, tattare från Avaträsk, Sonja en härlig blondin från Svanabyn. Men det var Ingrid, en samejänta från Tärnaby som lärde mig att kyssas.

”from California to the New York Islands..” Joan Baez tar vid...

I början på 60-talet fick Floyd Patterson motorstopp utanför Folkets Hus, så vi smågrabbar fick jämföra knytnävarna och en autograf i blocket. Och sedan började jag jobba. I skogen med avaträskare, finnar och ibland med någon som kom från Sundsvallstrakten till.

På varje nytt jobb en ny nationalitet, aldrig de samma, hela tiden nytt, ja, jag har faktiskt aldrig jobbat på en ”etnisk ren” arbetsplats i hela mitt liv.

”From the Redwood Forest, to the Gulf stream waters.” Pete Seeger fyller i...

Eftersom man är en fattig skit så har jag fått jobba på semestrarna. I Tyskland, Grekland, Libanon, Norge och Danmark, i Spanien, England, Frankrike, Portugal. Alltid lärde man sig något nytt, alltid fick man något bekräftat.

Och idag så sitter jag och väntar på Janne, snickaren som efter några år i Norge flyttat hem till Hamburgsund och startat eget. Medan jag väntar så läser jag några dikter av Shakir al-Samawi från Hjällbo i Göteborg, han flydde fran Saddam Husseins diktatur i slutet på 80-talet och han kommer hem i dagarna från en turné i Marocko. Så då blir det att resa till Göteborg. Men innan dess så drar jag med Samuel, värmlänning från Sunne, ut med båten och vi prövar oss på några makrillar, som snabbgrillas med lite salt, peppar och smör.

”This land was made for you and me.” avslutar Bruce Springsteen med full kraft.

Just det, det här är mitt land.

Välkommen till min värld.