Rolling and tumbling

Trots opinionsundersökningar som hela tiden visat att oppositionens försprång minskar så tror socialdemokraterna att regeringens egna misstag skall fixa det! Enligt partisekreterare Baylan skall han diskutera jobben och han tänker vinna de debatterna, lovar han. Arbetslösheten påstås vara är ett resultat av regeringens politik och det är den som skall grillas! Man lovar till och med att rädda svensk bilindustri!

Och som utgångspunkt har han en analys som lyser med en total frånvaro av en internationell strukturell och finansiell kris!

Men är detta möjligt? Jag tror det inte. Om socialdemokratin inte inser att krisen är internationell, att det handlar om en gigantisk, global strukturomvandling där segrarna heter Kina och Indien och i viss mån Brasilien. Kina sitter idag med en valutareserv på 16 biljoner kronor (16 000 000 000 000 kr) och en tillväxt på 6,5 % samtidigt som västvärlden befinner sig i recession. Är det inte dags för det socialdemokratiska ledarskapet att inse att världen inte kommer att se ut som förr längre?

Den svenska valutan faller fritt och det kunde ha varit en konkurrensfördel om det bara hade funnits några köpare. Men det finns det inte. De devalveringsvinster som Sverige kunnat räkna in i andra kriser är inte längre aktuellt. Det är tvärtom så att ett så exportberoende land som Sverige drabbas extra hårt av en kris som den nuvarande. Sverige måste en gång för alla inse att världen inte längre kommer att betala för det relativa svenska välståndet. Inget är som vanligt. Västvärldens ekonomier måste omstruktureras.

Socialdemokraterna lanserar nu jobben som enda valfråga. Det är ohållbart och förstärker bara intrycket av partiet ser sig som en sorts bättre förvaltare av den borgerliga staten. Något som väljarna inte verkar vara överens om. Vi förlorade 2006 pga det och det lovar inte gott inför 2010. Hur man tror att man skall vinna förtroende bland väljarna är obegripligt. Har svenska folket insett det som den socialdemokratiska ledningen inte begripit: att världen håller på att förändras och politiken måste förändras med den.

Avsaknaden av ett ideologiskt program är uppenbar och skrämmande. Var är frågan om välfärdens utveckling i vården och i socialförsäkringarna? Var är de internationella frågorna? Var är frågan om EU´s utveckling och utvidgning? Var är frågan om demokratin i kommuner, landsting och stat? Var är frågan om regionerna? Var är frågorna om diskrimineringen i samhället? Var är frågan om de låga lönerna och lönesplittringen? Var är förslagen till ett bättre och mera rättvist skattesystem?

När de borgerliga talar om utanförskapet borde vi tala om den nya maktlösheten. Om hur fler och fler människor i vårt samhälle på grund av kön, sjukdom, etnicitet, arbetslöshet, ålder berövas mer och mer av makten att bestämma över sina egna liv.

Vi måste verka för att människor får mer makt i sin vardag, så att de inte utelämnas åt arbetsgivare och byråkrater. Det är socialdemokratins förb-nnade uppgift.

I stället verkar det som om partihögern kring Skånedistriktet och en del manliga LO-förbund tagit makten. De som fronderade mot partistyrelsen i höstas får nu fullt genomslag för sin konservativa och tillbakasträvande politik. De som bara ser statskapitalism och skattehöjningar som sina verktyg. De som tvingade fram den allians med vänsterpartiet som snart kommer att visa vara just det det är, en kvarnsten. I tron att vi kan upprepa 90-talsreceptet vänder vi ”arslet mot framtiden”, för att citera Göran Johansson. Ivrigt påhejade av ett vänsterparti som vill börja om från 70-talet igen. En reaktionär politik som kommer att slå skoningslöst mot de svaga i samhället.

Låt inte detta ske! Vi framstegsvänliga i partiet får sluta huka för högern. Vi som inser att samhället måste förändras, inte bara förvaltas. För vi vet vilka det är som drabbas - de lågavlönade, de sjuka, de diskriminerade.


Andra skriver intressant om partisekreteraren, socialdemokraterna, politik, framtid, valet, alliansen, de rödgröna.