Rolling and tumbling

Jag har haft en intressant diskussion med den kloke Peo Wågström från Eskilstuna om skatter och a-kassan. Detta blev min slutkläm där och fungerar bra som bloggtext här.

Det är många som ifrågasätter vad de får för skatter och avgifter, på samma sätt som man häpet upptäcker vad bilförsäkringen egentligen täcker när man behöver den. Men för mig är det ologiskt att vi (socialdemokrater) utan att blinka säger ja till höjning av skatten, några föreslår att familjer ska ha 6000 kronor höjd skatt i månaden, andra tycker att 100% skatt är ett eftersträvansvärt mål, ( det här kan vi läsa om i Tvärdrag och SSK-bloggen bla) MEN vi förfasas över en höjning av a-kasseavgiften eller patientavgiften i vården. På samma sätt tycker jag att det är ologiskt att å ena sidan företräda en gemensam OCH solidarisk finansiering av våra trygghetssystem MEN å andra sidan ursäktar vi, förstår och ömmar för de som smiter undan genom att inte vara med i a-kassan.

Jag får inte det att gå ihop, och det får inte de flesta av väljarna heller. Där har vi ett problem.

Vi vet ju att över 50% av LO´s medlemmar har tagit privata tilläggsförsäkringar som täcker inkomstbortfall vid t.ex. arbetslöshet och sjukdom. När vårt parti sorgfälligt undviker att tala om detta så tror inte heller väljarna på oss. De tycker att vi pratar strunt. Vår verklighetsbeskrivning överensstämmer inte med den som folk upplever. De tror inte på vår framtidsvision eftersom de inte ser den och eftersom vi inte har en riktig samtidsbeskrivning. Och i ärlighetens namn får vi erkänna att vi varken har en framtidsvision eller en trovärdig samtidsbeskrivning. Vår berättelse, som det enligt det moderna språkbruket ska kallas, är en luftpastej. Det är en viktig orsak till att väljarna inte röstar socialdemokratiskt.

Att högavlönade industriarbetare får ett helvete ekonomiskt, särskilt om bägge i en familj sparkas, det är ju fullkomligt klart. Men det kan ju inte komma som någon överraskning. Att de, med sina inkomster, inte har skaffat sig det försäkringsskydd som krävs för den levnadsnivå de önskar, det måste ändå vara en del av individens ansvar. Även för en socialdemokrat.

A-kassans brister drabbar i första hand de lågavlönade, de deltidstvingade och papperslösa. Den drabbar den hälft som lever på löner under medianen, den drabbar inte den högavlönade industriarbeterskan och tjänstemannen. Slår hårt, javisst, men drabbar?

Men för våra lågavlönade, som varje dag i fullt arbete tvingas leva på den lön som beskrivs som helvetesavgrunden för andra, som blir arbetslösa, där har vi inget att tillföra. Vi mobiliserar kring kravet på höjd a-kassa och jublade när Kommunal fick böja ner sig och förnedrade acceptera 0,5% i löneförhöjning, vi hånade Sjuksköterskorna när de strejkade och vägrade stödja dem men jublar när Gruvarbetarna i Malmfälten och Stockholms Renhållningsarbetare kämpar för bonussystem och förmåner. Om vi inte ens kan tala klartext om våra värderingar och ideal inom våra egna led, hur tror ni då att vi ska få trovärdighet i samhället i övrigt.

Jag begär inte återhållsamhet, jag begär bara klartext! Det måste bli ett slut på skitsnacket. Ett slut på fjantarsleriet!

Intressant? Andra skriver om skatter och försäkringar, om krisen och framtiden.

I debatten kring EU-valet har begreppet Människan före marknaden dykt upp. En politisk idé som motsvaras av sagans Rödluvan och vargen eller Skönheten och odjuret, där marknaden är odjuret och människan Skönheten. En i och för sig sympatisk idé men som har föga med verkligheten att göra. Som politisk idé är den rent bedräglig och i bästa fall en saga.

För marknaden är ju inget annat än en plats där varor och tjänster byts. På marknaden agerar köpare och säljare, marknadens aktörer brukar de kallas. Det kan vara individer som du och jag, men det kan också vara organisationer och sammanslutningar där du och jag tillsammans agerar köpare eller säljare, som i fackföreningar, inköpsföreningar, kommuner, företag etc. Marknadens innehåll, vad som säljs och köps, tillgång och efterfrågan, kvalitet och pris m.m bestäms av människorna som befinner sig där.

Och här finns det stora skillnader. Olika intressen möts som kräver någon form av balanserad jämbördighet för att vara till ömsesidig nytta och glädje. En aktör, köpare eller säljare, kan ha en överlägsen styrka och sätta sig över marknadens balans och därmed bestämma varans pris, tillgång, kvalitet och tillgänglighet. Monopol är en sådan ojämlikhet på marknaden. Organisation, våldsmakt, tillgång till teknologi, mediamakt, ryktesspridning är andra medel att rubba balansen. Hela tiden görs dessa försök att skaffa sig fördelar. Därför är en demokratisk stat, som genom en demokratisk lagstiftning och demokratisk kontroll av att spelreglerna upprätthålls via fria media , nödvändig.

Men framför allt krävs starka aktörer som ser till att relationen mellan dem är jämlik och balanserad.

Den svenska arbetsmarknaden och den svenska modellen, salig i åminnelse, är ett sådant exempel på den friaste marknaden vi har i Sverige. Där har marknadens aktörer, fackföreningsrörelsen och arbetsgivarna, sedan lång tid hävdat sin självständighet. Det är arbetsmarknadens parter som ska bestämma spelreglerna och avtalens innehåll. Statens roll har varit att skriva de lagar som bekräftar det som aktörerna kommit fram till och bara vid några få tillfällen så har staten gått självständigt in och sagt vad som gäller. Tack vare en stark fackföreningsrörelse så har den ekonomiskt och politiskt ”svagare” parten, löntagaren, kunnat matcha ägarna till arbetsplatserna. Men också tack vare att arbetsgivaresidan har varit stark och disciplinerad, så har den ”den svenska modellen” varit framgångsrik.

Människan före staten, människan före monopolet, människan före girigheten, människan före privilegierna, ja det finns många ”människan före-” här som jag kan säga ett entydigt ja till, men absolut inte ”Människan före marknaden”. Tvärtemot! Det liknar mera på det tidiga 1800-talets maskinstormare som slogs mot spinnmaskinerna, eftersom att de till synes tog jobben från folk.

Så vad menar egentligen ”de nya maskinstormarna” med sitt ”Människan före marknaden”? Vad är det vi ska ersätta marknaden och starka aktörer med? Ett nytt ekonomiskt system som ser ut hur? Jag ser inga svar på de här frågorna, däremot ser jag en massa populistisk felanvändning av begreppet marknad blandat med en längtan efter en stat som på något sätt skulle sudda ut motsättningar och kraftmätning på marknaden. Och där börjar det lukta riktigt illa.



Intressant?

Frågan är berättigad. Trots ett tvåårigt rådslag kring viktiga politiska områden så har väldigt lite av självkritik och nytänkande presenterats. Rådslagsgrupperna har frågat efter det med lite resultat. I stället har debatten hamnat i en tröstlös höger/vänster-positionering. Med epitet vänster har man ofelbarhets-förklarat sig själva och med högerstämpeln har motståndaren försetts med pestflagg och i ankdammen har sedan de blågula plastankorna simmat kring.

Ett av de mera intressanta inläggen i debatten är Skånedistriktets svar på Rådslag Jobb. Här blandas nytänkande med närmast reaktionärt tankegods. Men istället för att diskutera detta så har debatten kommit att handla om huruvida Skånedistriktet gräver fallgropar för Mona Sahlin och partiledningen. Låt oss lämna detta därhän.

Skåningarna skriver ”Målet för den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken måste vara att återskapa och utveckla den modell som tjänat oss så väl...”. Redan här låser de in sig i en omöjlig hållning - återskapandet av en politik som tjänat oss så väl lägger en effektiv broms för ett självkritiskt förhållningssätt. Och det visar sig också att kritiken inskränker sig till ett förkastande av Persson-eran. Vällovligt men otillräckligt.

En självkritik som inte genomlyser hela den konsolideringsperiod som omfattar de senaste 40 årens socialdemokratiska bygge av välfärdsstaten kan inte heller formulera ett program för framtiden. Det håller inte med att hänvisa till Keynes 30-talsrecept, därtill har samhällets sociala struktur, inte minst genom den socialdemokratiska politiken, förändrats alltför mycket. Det fackliga inflytandet, upphävandet av den borgerliga hegemonin inom utbildning och andra samhällsinstitutioner, löneutveckling, trygghetssystemen osv har skapat nya klassintressen och sociala allianser. Och det är dessa som socialdemokratin måste kunna definiera, eftersom de kommer att kräva andra politiska lösningar. För en framgångsrik socialdemokratisk förändringsrörelse kommer dessa nya grupper att ingå i partiets sociala bas.

Jag talar om de diskriminerade, sjuka, invandrare, funktionshämmade, kvinnor i låglöneträsket, egenföretagare och småföretagare. Här står skånedistriktet utan svar. Skattehöjningar och förstatligande är deras enda svar. Bara tanken på att de skall förverkligas sin idé om förstatligande av 30000 företag inom vårdsektorn får mig att rysa. Och givetvis är det inget annat än ideologiskt snömos, snö som förvandlas till vatten och försvinner, om du tar upp det och formar det i handen.

För det handlar om mer än tre miljoner människor. De är inte betjänta av den politik som återupprättar 70-talets mantra. Tvärtom, med en skattekvot på mer än 70%, kommer det att krävas skattesänkningar, avregleringar och flexibilitet. Socialdemokratins utmaning ligger i att förena det med en politik för Frihet, Jämlikhet och solidaritet.

Alla människors lika värde måste förvandlas från ideologisk floskel på 1 maj till att bli en politisk verklighet och är den enskilt viktigaste uppgiften för det socialdemokratiska partiet under den kommande 15-årsperioden.

Skånedistriktets rådslags-svar försöker förena en del nytt, tankarna på ett inkluderande arbetsliv hämtat från Norge, med det gamla betongpartiets standardfraseologi och det är därför det bestående intrycket av deras tankemöda är en reaktionär inlaga som lämnar en obestämbar känsla av att ha andra mål än de som uttalas, känslan av att det är lanseringen av en egen politisk plattform snarare än ett rådslagssvar. Jag tror att den kommer av avsaknaden av en trovärdigt självkritisk granskning av socialdemokratins historia.

Andra skriver intressant om dessa frågor i DN, SvD, GP