Svenska Kennelklubben har tagit fram ett mentaltest som kallas BPH, Beteende- och personlighetsbesbeskrivning Hund. Det är nytt för i år och är en lite annorlunda form av brukshundklubbens MH. Jag var så nyfiken på detta att jag var tvungen att anmäla Spica och Tumla. Teddy stod gärna över sa han.
Idag var det dags på Brukshundklubben i Bjuv. Det finns endast på sex testplatser i landet och i Skåne arrangeras det av terrierklubben. Både Tumlas och Spicas resultat stämde hyffsat med hur de är tycker jag. En del kändes lite missvisande men på det hela taget ganska nära verkligheten.
Jag återger momenten i snabbhet här med en del bilder. Det är blandat på Tumla och Spica, men givetvis gick de inte testet samtidigt. Tumla gick precis innan Spica.
Först testades hundarnas intresse för människor, hur de tog kontakt och om de gick att visitera/hantera. Tumla morrade när tassarna skulle kollas av främmande person, otäcka minnen efter hennes sjukdomstid ligger nog bakom det. Spica lät sig visiteras grundligt och stod stilla och bara väntade. För övrigt fann sig både Spica och Tumla i att gå med en främmande person, de är ju ganska vana vid det. Här är Tumla ute och går med testledaren.
Leklusten testades också, både att de lekte med den som höll i kopplet, Eva, och med främmande person. Både Spica och Tumla gillade detta, men Spica gick in allra hårdast för leken som var superkul, vilket ni ser på Spica på bilden nedan.
Nästa moment testades nyfikenhet och matintresse. Ingen var förvånad att Spicas matintresse är betydligt starkare än Tumlas. Tumla missade dock att testledaren gick iväg med godis och lade i burkarna. Det såg däremot Spica som var mycket grundlig vilket ni kan se på bilden nedan.
Från matstationen gick man en bit bort där det flög upp en sådan här charmig gubbe. Både Tumla och Spica skällde ut den rejält, men Spica kom över det snabbare än Tumla. På bilden ser ni hur skeptisk Tumla ser ut till den här gubben.
Samma gubbe fick till slut en puss av Spica och en förfrågan om man fick lek-bita i hans päls/hår.
Direkt efter den otäcka gubben gick man fram till den här maskinen som började skramla rejält. Båda hundarna skällde på den men kom över den relativt snabbt.
Från skrammellådan gick man till ett ställe där den här människan i konstiga solglasögon, rock och hatt gick sakta mot hunden. Hundarna skällde men kom över det direkt när de fick kolla att det var en människa. Här kollar Tumla in figuren och funderar på om hon ska skälla eller inte.
På den här vippen gick föraren tillsammans med hunden för att se om hunden vågade gå på konstiga underlag. Spica var aningen lättare än Tumla här, men det kan bero på att då visste vi att man fick prata med hunden, det gjorde vi inte direkt med Tumla. Men båda gick över och reagerade en del när den vippade men gick ändå med utan konstigheter en andra gång. Eva utstrålade säkerhet och det är säkerligen en hjälp för hundarna i sådana här situationer. På bilden är det Tumla uppe på vippen.
Här testades om hunden ville gå på halt underlag. Det är väl inga problem tyckte mina. Här ser ni Spica.
Sista momentet var skott. Ett skott kom under tiden man gick med hunden och ett när man stod stilla. KUL! sa båda hundarna som nog tyckte att skytten var för dålig som inte träffade någon fågel eller dummy!
Sammanfattningsvis var det relativt överensstämmande. Jag lägger in en länk så småningom till deras resultat på kennelklubbens sida.
My Opera
