My OperaOrdet till Bahareh Andersson!
Tuesday, November 13, 2012 9:53:07 PM
En medeltidsmoské välkomnas i den svenska riksdagen
Liksom millioner muslimer så har jag nu också avslutat att fira Al-Adha Eid även om jag gör det på mitt eget sätt. Jag är nämligen inte bara muslim utan också feminist. Kanske tycker många svenska läsare, vilka träffar muslimer bara genom mediernas friserade förmedling, att jag antingen ljuger eller att driver med dem. Det gör jag inte. Det är nämligen så att jag fick min tro av modersmjölken hemma från mina underbara toleranta föräldrar och samtidigt har jag också lärt mig att utanför hemmet är det maktens skäggiga män som kidnappat min religion. De gjorde min muslimska tro till ett verktyg för att terrorisera medborgarna och de byggde upp en medeltida diktatur där i religionens namn förföljs, fängslas, stenas och avrättas oliktänkande, barn, kvinnor och män. På samma sätt som kyrkan gjorde i Europa femhundra år sedan. Jag själv slapp undan med några förnedrande, dock blodiga piskrapp som straff när moralpolisen hade synpunkter på min filmsmak och därefter fick jag rymma från mitt älskade hemland, Iran. Jag kom från en teokrati till en demokrati och här i mitt andra hemland börjar jag nu efter femton år och till min förskräckelse upptäcka att i vissa avseenden är det nästan svårare att förstå verkligheten här än där borta i diktaturen.
Där i diktaturen hade jag och har alltid haft klart för mig över vem som står för vad. Där borta är makten ärlig och medborgarna har klart för sig om de överskrider yttrandefrihetens gränser för då riskerar de livet. Raka puckar, alltså. Här i Sverige är yttrandefriheten garanterad, jag får säga vad som helst (nästan) så att till synes är detta rena paradiset i relation till en diktatur. Och ändå, när man får tala fritt men ingen makthavare lyssnar fast jag talar om frågor som rör ungdomars liv och död då känner jag att ett demokratiskt styre liknar mera hyckleriets politiska teater än ett frihetens paradis. Jag vill berätta varför jag håller på att bli tokig i detta frihetens land trots att jag inte längre behöver vara rädd för att bli piskad av moralpolisen.
Jag befinner mig alltså inte i Iran utan i Sverige år 2012 och inte år 1202 vilket är svårt att smälta. Dag efter dag, även på min fritid, tar jag hand om den svenska segregationspolitikens offer som tio år efter mordet på Fadime Sahindal har helt enkelt vägrat, trots Fadimes ständiga uppmaningar, att ta itu med dessa klanrasistiska attityder som breder ut sig i många av våra segregerade och av männen dominerade ”invandrartäta förorter”. Det är könsapartheidens förorts öar där jag blev utslängd från kaféerna som kvinna vilka opererar som stat i staten mitt i de svenska könsgemenskapskulturerna.
Jag har alltså varken lust eller tid med att fira Eid festen men det har man uppenbarligen i Riksdagen. Riksdagen blir nämligen en moské på tisdagen där den moderata riksdagsmannen i försvarsutskottet Abdirizak Waberi med sin broder Mehmet Kaplan firar Eid och bjuder maktens representanter på orientalisk och afrikans buffé. Inte dåligt. Maktens män har tid och pengar och lite ”mångkulturellt” exotisk kul skall de också ha. Problemet är bara att den islam som riksdagsmannen Waberi står för skapar de offren på löpande band som jag, och många andra, får ta hand om. Det är minst sagt chockerande att våra politiker i riksdagen inte ser eller vill inte se detta sammanhang.
För drygt ett år sedan så skrev jag en artikel om att herr Waberi som skolrektor i den bästa sändningstiden i SvT förkunnade att muslimska kvinnor inte får dansa, att de skall vara oskulder när de gifter sig (essensen av hederskulturer), att homosexualitet är otillåtet och att muslimska män har rätt till fyra fruar men inte kvinnor till fyra män. Jag höll på i månader att försöka få ett svar från de ansvariga hos moderaterna om hur det är möjligt att en sådan medeltidsprofet sitter i den svenska riksdagen och bokstavligen alla dussintals personer vilka jag försökte kontakta höll tyst i saken. Närmast till svar kom jag till på en Axess seminarium där jag var inbjuden talare tillsammans med det moderata kvinnoförbundets ordförande och hennes medarbetare som också vägrade att svara offentlig på mina frågor men gav ett informellt svar i pausen: ”Waberi säger inte sådana saker i Riksdagen, i privatlivet får han säga vad han vill”. Innanför riksdagen skall man alltså vara för jämställdhet men ”privat” kan man predika medeltid. Ok.
Men vilken av Waberis identitet bjuder våra makthavarna på Eidfesten då? Hans riksdagsidentitet eller den privata? Tja, det beror kanske på om det blir på arbetstid eller efter kl. 17.00. I fall det är efter arbetstid då dyker det kanske upp några med fyra fruar i följd av rena oskulder som döttrar för att göra festen riktig exotisk och mångkulturell. Jag undrar om jämställdhetsministern också festtalare på palatsen men tror att det blir nog den moderata partiledningen som får denna ärofyllda roll (de som vägrar att svara på mina frågor).
Miljöpartisten Mehmet Kaplan, tidigare talesperson för Unga muslimer har kanske varit smartare och inte uttalat sig om fyra fruar utan han som riksdagsman blev känd för att ha lagt ned mycket engagemang, tid och pengar på att segla ute på världshavet (under mediernas flitiga bevakning) för att protestera mot att israelerna, må vara orättfärdigt, dödade nio människor vilka ville bryta mot den, må vara orättfärdiga, israeliska blockaden mot Gaza. Men jag har inte hört talas om att riksdagsmannen M. Kaplan har lagt lika mycket tid och engagemang på att segla mot den syriska kusten där fram till idag dödades nära fyrtiotusen (!) människor, visserligen inte av israeler eller amerikaner så att saken låter nog mindre spännande för de svenska tidningarna. Jag har inte hört heller att herrarna Waberi & Kaplan hade uttalat sig om att i detta land som de styr genom deras makt i Riksdagen finns sjuttiotusen ungdomar som lever i hederskulturers skugga och att dessa ungdomar inte kan bestämma över sina livsval och kärlek. Dessa makthavare med ”invandrarbakgrund” borde tala högt från sina fina varma riksdagsstolar om att kärleken är fri för alla och även invandrarungdomar skall ha rätta att bli kär och sambo med svenskar, finnar, buddhister, hinduer, ateister eller precis vem som helst. Det är dessa herrar som borde tala högt om att kärleken, den mest elementära urkraften som kan uppstå mellan två ungdomar, är en mänsklig rättighet och det är något man väljer själv oberoende om man är hetero eller homosexuell.
Men vad som sker är raka motsatsen! Herr Waberi har i alla fall mod att predika medeltid i SvT (i sin privata tid). Och jag har inte hört talas om att Mehmet Kaplan hade upplyst sin riksdagskamrat om att fyra fruar och oskuldsterror mot unga flickor inte passar in i en demokratisk variant av Islam och ännu mindre i den svenska riksdagen. Inte efter kl 17.00 heller.
Här kommer jag till punkten när jag tror att jag håller på bli galen. Är jag verkligen i Sverige, i ett demokratiskt land? I Riksdagen avlönas en medeltidsprofet (nog med mycket högre lön än min som sliter för hedersvåldsutsatta flickor) som bjuder makthavarna på fest och dessa makthavare struntar konsekvent i att ens svara på frågor ställda av en feministisk muslim? Hur kommer det sig att de festar ihop och därmed legitimerar dem som tänker som talibaner medan jag som med all kraft jag orkar försöker kämpa för en demokratisk, feministisk islam som skulle garantera samma rättigheter för våra ungdomar och kvinnor som svenskarna har, vägras svar på mina frågor som jag ställde i Newsmill ett halvt år sedan.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/15/waberis-medeltida-sikter-accepteras-f-r-att-han-r-invandrare
Socialdemokraten Carina Hägg talar om islamisternas farmfart på maktens korridorer och hon anser att det handlar om ”röstmaximering” (då skrev hon på Newsmill om en annan ”politiker” eller islamist bland just socialdemokraterna). Hon har nog inte fått heller svar på sina frågor. Min sista hopp är att jag hittar en modig och inflytelserik journalist som vågar skriva en ledare och starta en debatt om att våra makthavares fraterniseringen och stöd till dessa medeltida islams representanter är ett stöd för könsapartheidens och hederskulturers utbredning på våra förorter. På samma sätt när den svenska kungen skickas på uppdrag till Saudiarabien för att dekorera kvinnoförtryckarnas konung med svensk hedersmedalj (!) och vår försvarsminister som vägrar beskriva Saudiarabien som en diktatur så vet vi att våra svenska makthavare legitimerar medeltiden i dessa länder där kvinnor med lagen och terrorns hjälp hålls bakom slöjan och hemmets fyra väggar.
Våra svenska politiker var tvungna hittills att spendera 530 millioner kronor för att ta hand om hederskulturers offer medan de Eidfestar med de som stimulerar och bygger dessa könsegregationskulturer. Finns det några ärliga riksdagsmän/kvinnor som skall stå där vid de orientaliska och afrikanska kökens härligheter i riksdagen och ställa frågor om hur det går ihop att predika könsapartheid, oskuldsterror och polygami i privat tid men i arbetstid sitta och festa i den svenska riksdagen? Jag undrar om våra politiker är medvetna om att dessa vänskapsrelationer med den medeltida islams representanter förstärker inte bara hederskulturerna men också hjälper till våra invandrarfientliga krafter som tror att islam är identisk med kvinnoförtryck och polygami som festarrangören Waberi och många andra står för. Ju mera makt de ger åt dessa krafter desto fler anhängare får Jimmy Åkesson och Gert Wilders i Holland, för de lever på att identifiera islam med medeltidens mörker.
Jag vägrar ändå att konvertera till kristendom eller ateism som många tjatar på mig för. En dag kommer vi också att ha moderna moskéer där kvinnor får vara imamer för både män och kvinnor, där kärlek välsignas oberoende av äktenskap och kön precis som i svenska kyrkan. Muslimska kvinnor skall inte alltid förbli mindre värda än svenska kristna kvinnor. Samma jämställdhet inom islam kräver muslimska feminister som Seyran Ates i Tyskland eller Irsahd Manji i Kanada och jag följer dem. Jag begriper bara inte varför våra makthavare gillar att stödja och legitimera våra förtryckare istället för att lyssna på muslimska feministers röster. Vi är visserligen i minoritet idag men vi kommer, liksom de svenska kvinnorna har redan gjort, att ändra på dessa maktförhållanden. Tänk på det när ni äter och dricker gott på Eidfesten i sällskap med gubbarna som arbetar för könsegregationskulturer, i privat tid.
Upplagd av Baharehandersson kl. 12:29
Liksom millioner muslimer så har jag nu också avslutat att fira Al-Adha Eid även om jag gör det på mitt eget sätt. Jag är nämligen inte bara muslim utan också feminist. Kanske tycker många svenska läsare, vilka träffar muslimer bara genom mediernas friserade förmedling, att jag antingen ljuger eller att driver med dem. Det gör jag inte. Det är nämligen så att jag fick min tro av modersmjölken hemma från mina underbara toleranta föräldrar och samtidigt har jag också lärt mig att utanför hemmet är det maktens skäggiga män som kidnappat min religion. De gjorde min muslimska tro till ett verktyg för att terrorisera medborgarna och de byggde upp en medeltida diktatur där i religionens namn förföljs, fängslas, stenas och avrättas oliktänkande, barn, kvinnor och män. På samma sätt som kyrkan gjorde i Europa femhundra år sedan. Jag själv slapp undan med några förnedrande, dock blodiga piskrapp som straff när moralpolisen hade synpunkter på min filmsmak och därefter fick jag rymma från mitt älskade hemland, Iran. Jag kom från en teokrati till en demokrati och här i mitt andra hemland börjar jag nu efter femton år och till min förskräckelse upptäcka att i vissa avseenden är det nästan svårare att förstå verkligheten här än där borta i diktaturen.
Där i diktaturen hade jag och har alltid haft klart för mig över vem som står för vad. Där borta är makten ärlig och medborgarna har klart för sig om de överskrider yttrandefrihetens gränser för då riskerar de livet. Raka puckar, alltså. Här i Sverige är yttrandefriheten garanterad, jag får säga vad som helst (nästan) så att till synes är detta rena paradiset i relation till en diktatur. Och ändå, när man får tala fritt men ingen makthavare lyssnar fast jag talar om frågor som rör ungdomars liv och död då känner jag att ett demokratiskt styre liknar mera hyckleriets politiska teater än ett frihetens paradis. Jag vill berätta varför jag håller på att bli tokig i detta frihetens land trots att jag inte längre behöver vara rädd för att bli piskad av moralpolisen.
Jag befinner mig alltså inte i Iran utan i Sverige år 2012 och inte år 1202 vilket är svårt att smälta. Dag efter dag, även på min fritid, tar jag hand om den svenska segregationspolitikens offer som tio år efter mordet på Fadime Sahindal har helt enkelt vägrat, trots Fadimes ständiga uppmaningar, att ta itu med dessa klanrasistiska attityder som breder ut sig i många av våra segregerade och av männen dominerade ”invandrartäta förorter”. Det är könsapartheidens förorts öar där jag blev utslängd från kaféerna som kvinna vilka opererar som stat i staten mitt i de svenska könsgemenskapskulturerna.
Jag har alltså varken lust eller tid med att fira Eid festen men det har man uppenbarligen i Riksdagen. Riksdagen blir nämligen en moské på tisdagen där den moderata riksdagsmannen i försvarsutskottet Abdirizak Waberi med sin broder Mehmet Kaplan firar Eid och bjuder maktens representanter på orientalisk och afrikans buffé. Inte dåligt. Maktens män har tid och pengar och lite ”mångkulturellt” exotisk kul skall de också ha. Problemet är bara att den islam som riksdagsmannen Waberi står för skapar de offren på löpande band som jag, och många andra, får ta hand om. Det är minst sagt chockerande att våra politiker i riksdagen inte ser eller vill inte se detta sammanhang.
För drygt ett år sedan så skrev jag en artikel om att herr Waberi som skolrektor i den bästa sändningstiden i SvT förkunnade att muslimska kvinnor inte får dansa, att de skall vara oskulder när de gifter sig (essensen av hederskulturer), att homosexualitet är otillåtet och att muslimska män har rätt till fyra fruar men inte kvinnor till fyra män. Jag höll på i månader att försöka få ett svar från de ansvariga hos moderaterna om hur det är möjligt att en sådan medeltidsprofet sitter i den svenska riksdagen och bokstavligen alla dussintals personer vilka jag försökte kontakta höll tyst i saken. Närmast till svar kom jag till på en Axess seminarium där jag var inbjuden talare tillsammans med det moderata kvinnoförbundets ordförande och hennes medarbetare som också vägrade att svara offentlig på mina frågor men gav ett informellt svar i pausen: ”Waberi säger inte sådana saker i Riksdagen, i privatlivet får han säga vad han vill”. Innanför riksdagen skall man alltså vara för jämställdhet men ”privat” kan man predika medeltid. Ok.
Men vilken av Waberis identitet bjuder våra makthavarna på Eidfesten då? Hans riksdagsidentitet eller den privata? Tja, det beror kanske på om det blir på arbetstid eller efter kl. 17.00. I fall det är efter arbetstid då dyker det kanske upp några med fyra fruar i följd av rena oskulder som döttrar för att göra festen riktig exotisk och mångkulturell. Jag undrar om jämställdhetsministern också festtalare på palatsen men tror att det blir nog den moderata partiledningen som får denna ärofyllda roll (de som vägrar att svara på mina frågor).
Miljöpartisten Mehmet Kaplan, tidigare talesperson för Unga muslimer har kanske varit smartare och inte uttalat sig om fyra fruar utan han som riksdagsman blev känd för att ha lagt ned mycket engagemang, tid och pengar på att segla ute på världshavet (under mediernas flitiga bevakning) för att protestera mot att israelerna, må vara orättfärdigt, dödade nio människor vilka ville bryta mot den, må vara orättfärdiga, israeliska blockaden mot Gaza. Men jag har inte hört talas om att riksdagsmannen M. Kaplan har lagt lika mycket tid och engagemang på att segla mot den syriska kusten där fram till idag dödades nära fyrtiotusen (!) människor, visserligen inte av israeler eller amerikaner så att saken låter nog mindre spännande för de svenska tidningarna. Jag har inte hört heller att herrarna Waberi & Kaplan hade uttalat sig om att i detta land som de styr genom deras makt i Riksdagen finns sjuttiotusen ungdomar som lever i hederskulturers skugga och att dessa ungdomar inte kan bestämma över sina livsval och kärlek. Dessa makthavare med ”invandrarbakgrund” borde tala högt från sina fina varma riksdagsstolar om att kärleken är fri för alla och även invandrarungdomar skall ha rätta att bli kär och sambo med svenskar, finnar, buddhister, hinduer, ateister eller precis vem som helst. Det är dessa herrar som borde tala högt om att kärleken, den mest elementära urkraften som kan uppstå mellan två ungdomar, är en mänsklig rättighet och det är något man väljer själv oberoende om man är hetero eller homosexuell.
Men vad som sker är raka motsatsen! Herr Waberi har i alla fall mod att predika medeltid i SvT (i sin privata tid). Och jag har inte hört talas om att Mehmet Kaplan hade upplyst sin riksdagskamrat om att fyra fruar och oskuldsterror mot unga flickor inte passar in i en demokratisk variant av Islam och ännu mindre i den svenska riksdagen. Inte efter kl 17.00 heller.
Här kommer jag till punkten när jag tror att jag håller på bli galen. Är jag verkligen i Sverige, i ett demokratiskt land? I Riksdagen avlönas en medeltidsprofet (nog med mycket högre lön än min som sliter för hedersvåldsutsatta flickor) som bjuder makthavarna på fest och dessa makthavare struntar konsekvent i att ens svara på frågor ställda av en feministisk muslim? Hur kommer det sig att de festar ihop och därmed legitimerar dem som tänker som talibaner medan jag som med all kraft jag orkar försöker kämpa för en demokratisk, feministisk islam som skulle garantera samma rättigheter för våra ungdomar och kvinnor som svenskarna har, vägras svar på mina frågor som jag ställde i Newsmill ett halvt år sedan.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/15/waberis-medeltida-sikter-accepteras-f-r-att-han-r-invandrare
Socialdemokraten Carina Hägg talar om islamisternas farmfart på maktens korridorer och hon anser att det handlar om ”röstmaximering” (då skrev hon på Newsmill om en annan ”politiker” eller islamist bland just socialdemokraterna). Hon har nog inte fått heller svar på sina frågor. Min sista hopp är att jag hittar en modig och inflytelserik journalist som vågar skriva en ledare och starta en debatt om att våra makthavares fraterniseringen och stöd till dessa medeltida islams representanter är ett stöd för könsapartheidens och hederskulturers utbredning på våra förorter. På samma sätt när den svenska kungen skickas på uppdrag till Saudiarabien för att dekorera kvinnoförtryckarnas konung med svensk hedersmedalj (!) och vår försvarsminister som vägrar beskriva Saudiarabien som en diktatur så vet vi att våra svenska makthavare legitimerar medeltiden i dessa länder där kvinnor med lagen och terrorns hjälp hålls bakom slöjan och hemmets fyra väggar.
Våra svenska politiker var tvungna hittills att spendera 530 millioner kronor för att ta hand om hederskulturers offer medan de Eidfestar med de som stimulerar och bygger dessa könsegregationskulturer. Finns det några ärliga riksdagsmän/kvinnor som skall stå där vid de orientaliska och afrikanska kökens härligheter i riksdagen och ställa frågor om hur det går ihop att predika könsapartheid, oskuldsterror och polygami i privat tid men i arbetstid sitta och festa i den svenska riksdagen? Jag undrar om våra politiker är medvetna om att dessa vänskapsrelationer med den medeltida islams representanter förstärker inte bara hederskulturerna men också hjälper till våra invandrarfientliga krafter som tror att islam är identisk med kvinnoförtryck och polygami som festarrangören Waberi och många andra står för. Ju mera makt de ger åt dessa krafter desto fler anhängare får Jimmy Åkesson och Gert Wilders i Holland, för de lever på att identifiera islam med medeltidens mörker.
Jag vägrar ändå att konvertera till kristendom eller ateism som många tjatar på mig för. En dag kommer vi också att ha moderna moskéer där kvinnor får vara imamer för både män och kvinnor, där kärlek välsignas oberoende av äktenskap och kön precis som i svenska kyrkan. Muslimska kvinnor skall inte alltid förbli mindre värda än svenska kristna kvinnor. Samma jämställdhet inom islam kräver muslimska feminister som Seyran Ates i Tyskland eller Irsahd Manji i Kanada och jag följer dem. Jag begriper bara inte varför våra makthavare gillar att stödja och legitimera våra förtryckare istället för att lyssna på muslimska feministers röster. Vi är visserligen i minoritet idag men vi kommer, liksom de svenska kvinnorna har redan gjort, att ändra på dessa maktförhållanden. Tänk på det när ni äter och dricker gott på Eidfesten i sällskap med gubbarna som arbetar för könsegregationskulturer, i privat tid.
Upplagd av Baharehandersson kl. 12:29
You must be 
