Sedan sist har det inte hänt ett endaste dugg här, förutom att det varit extremt varmt och att jag varit sjuk. Jag är fortfarande inte alls bra men bättre än för några dagar sedan, så det går i alla fall åt rätt håll. Så jobbigt när man totalt tappar all ork, speciellt när man har hur mycket som helst att göra.

I morgon åker vi i väg och besiktar husvagnen. Efter det åker vi hem och packar i ett stycke katt, två hundar samt det mesta av bohaget. I varje fall så verkar det så. Vi blir borta ett par veckor och då behövs det lite grejer. Har man dessutom med sig husvagnen plockar man gärna med lite extra. Det KAN ju tänkas att det är något vi behöver...

Vi beräknas anlända till Dalarna på tisdag och efter det får vi se vad som händer. Allt beror på vädret. Blir det bra åker vi ut till sjön med husvagnen och blir det dåligt åker vi hem till Janne. Oavsett vilket så finns det alltid en massa saker att hitta på.

På hundfronten är det inget nytt. Eftersom jag varit sjuk och stackars Heddan hållit på att förgås av värmen har vi inte gjort någonting alls. Tråkigt men sant. Inte ens ett endaste litet sketet lydnadspass har det blivit. Hedvig har dessutom varit lite halt ibland efter vila så efter semestern blir det ett besök hos vår veterinär. Hon har inte varit där sedan i september förra året, vilket är rekord, så det bör väl vara dags igen nu då.

Så mycket bilder har det inte heller blivit men det tar vi igen när vi kommit till Dalarna.


Nu ska jag fortsätta packa. See you later!

I går var det dags för sista onsdagsträningen på klubben för sommaren.
Eftersom det var sista gången var det ingen som egentligen tränade. Onsdagsgruppen hade ordnat så att alla som ville fick prova rallylydnad, vilket verkade vara poppis med tanke på att de flesta som var där valde att testa.

Solen lyste alldeles lagom varm på klubbstugans veranda och det enda som förstörde var väl de hemska myggen. Anna och Snygg-Birka var där, liksom Erika med Birkas fina kullsyster, Ita.
Vi dobermannägare var lite tråkiga och struntade i rallylydnaden. I stället satt vi i solen, fikade och surrade. Det var jätteroligt att höra Anna berätta om Dobermannspecialen i helgen och alla trevliga dobbisar och människor de träffade. Jag tror hon fortfarande har lite svårt att fatta att det gick så himla bra för Birka och hennes syskon.
Anna och Birka
Erika med sin fina Ita
Vi hade en trevlig kväll på klubbens veranda
Tre fina dobermannbrudar

Hedvig fick enbart träna passivitetsträning i går men det blev hon tydligen också trött av. Hon slocknade redan i bilen på väg hem och fortsatte sedan slumra i sitt soffhörn resten av kvällen.

På onsdag kommer Janne och Snoken för att midsommar med oss. Sedan måste han tillbaka och jobba en vecka till innan det äntligen är dags för semester. Längtar...

Nu ska jag och min hund gå ut och aktivera oss lite innan det blir alldeles för varmt.

Jag vet att det är tabu att klaga på värmen men eftersom jag är mer en höst- och vintermänniska så är jag berättigad till att i alla fall klaga lite. Min kropp är inte gjord för denna ryssvärme, så är det bara.

Hedvig tycker också det är jobbigt och därför blir det inte några aktiviteter just nu. Är jätteglad över vår lilla tomt och rönnen vi planterade för några år sedan. Nu är den så pass stor att den ger lite skugga och då går det vara ute även om solen gassar. Förutom några lagom långa prommisar per dag får Heddan sysselsätta sig själv. Det gör hon genom att ligga i skuggan och gnaga på tuggben, ta sig en runda då och då för att spana efter igelkottar, samt hålla koll på Charles. Det verkar alldeles lagom för henne just nu. Hon blir otroligt påverkad av värmen och så här trött och slut blir hon aldrig annars, oavsett hur mycket aktivering hon får.

Jag bryr mig som sagt var inte om att träna någon hund nu när det är så extremt varmt. Det hade så klart varit annorlunda om vi tänkt oss ut och tävla. Då är det ju en fördel att ha en hund som är van vid och klarar de flesta väderförhållanden. Nej, för oss blir det bara lata dagar fram tills vädret blir något svalare.
Gräsätning är något av en favortitsyssla, både för hund och katt.
Charles mår som en prins när han får knata runt utomhus...
och ligga och slappa i mattes solstol.
Hedda tillbringar dagarna i skuggan av rönnen.
Charles blir också trött av värmen.
I dag tog vi en liten prommis i skogen. Alldeles för varmt och alldeles för mycket insekter.

I går var det onsdagsträning, samt träningstävling på klubben. Eftersom temperaturen visade nära + 30 var jag lite i valet och kvalet om vi skulle åka eller ej. Jag beslöt att trotsa värmen och stuvade in oss i lilla renåå-femman och puttrade iväg. Med tanke på att vi inte har någon ac i bilen är det en himla tur att det inte är långt att åka.

Någon träning blev det inte. Däremot hejade vi på Anna och Birka som träningstävlade i Lkl1. De kämpade på i värmen men trots det gick det inte lika bra som förra gången. Det blev i alla fall en 2.a plats totalt i lydnadscupen och det är inte illa för en så ung hund. Känner jag Anna rätt så kommer hon att satsa järnet till höstens lydnadscup.

Stackars Hedvig var mer död än levande, trots att hon mest bara legat på klubbstugans veranda. När vi kom hem, ett antal timmar senare, dök hon ner i soffan och där låg hon ända fram tills det var sängdags. I morse sov hon nästan till kl åtta, vilket händer ytterst sällan. Annars är hon oftast vaken före kl sju så det var faktiskt skönt med lite sovmorgon. Värmen är inte alltid av ondo...

Det råder stiltje på hundfronten...och på alla andra fronter med för den delen.

Heddisen och jag stuffar runt i skogen som vanligt ett par timmar varje dag. Hon får leta reda på saker jag lägger ut bland lingonriset och ute på lägdorna. Vi tränar lydnad och söker efter igelkottar ute på tomten. Ja, det är mest Hedvig som söker iggar, jag försöker hålla koll så att hon inte får fatt i någon. Vårt liv är väl inte direkt spännande just nu, men Hedvig verkar trivas och må bra ändå och det är huvudsaken.
Hedvig har upptäckt en igelkott hos grannen

Min hund har verkligen förändrats det här sista året. Det är konstigt egentligen...Man tragglar och tragglar men det händer liksom inget. Så, helt plötsligt, från en dag till en annan, trillar polletten ner och allt faller på plats i lilla dobermannhjärnan.

Hedvig har alltid varit väldigt mycket uppe i varv. Hon har haft svårt att ta det lugnt och det har krävt en hel del aktiverings- och passivitetsträning för att få henne att slappna av. För två år sedan fick hon tonsillit och blev ordinerad sträng vila i 6-8 veckor. Hennes motion under den tiden bestod av korta kissrundor och det resulterade i att hon lade sig till med en massa olater. Helt plötsligt skulle det göras utfall mot cyklister och andra hundar. Inte roligt alls.

Med detta har vi nu kämpat och kämpat, både höst, vinter, vår, sommar, höst och vinter och ännu en vår. Jag har testat olika metoder men det som fungerat bäst har varit skvallerträning. Varenda hund, varje cyklist och fotgängare vi mött har jag sett som träningsobjekt och mitt mål har hela tiden varit att få min hund koncentrerad på mig och inget annat. Helt plötsligt har all träning gett resultat.

Nu funkar det jättebra med hundmöten och cyklister bryr hon sig knappt om längre. Förutom vissa. Barn på cyklar och sparkcyklar har hon en aning svårt för eftersom hon blivit påkörd. Men även där har det blivit stor skillnad. Ger jag henne en leksak så bryr hon sig knappt alls numera. Sedan har vi det där med inlines-och skateboardåkarna...där har vi tyvärr en hel del kvar att träna på.

Det är inte bara vid hund- och cykelmöten det gått framåt. Heddan har överlag blivit en lugnare och mycket mer harmonisk hund. Hon är mer lyhörd och koncentrerad. Hon har blivit jätteduktig på inkallning, trots att hon har roliga saker i munnen. Hon springer inte fram till människor och andra hundar, inte ens till min pappa och hans daghund som hon träffar så ofta.
Det enda som känns trist är hennes dåliga armbågar. Men det är som det är. Så länge Heddisen klarar sig med den aktivering hon får, utan att få ont, är jag supernöjd.

En annan som ska vara supernöjd är Anna med sin fina Birka. I tisdags åkte jag upp till klubben för att titta och filma när de skulle träningstävla i Lkl1. Trots att de avstod platsliggningen lyckades de skrapa ihop en hel del poäng. Med tanke på att Birka bara är 13 månader så gjorde de ett kanonjobb. Som om inte det var nog blev Birka BIM med jättefin kritik på utställningen i Piteå i helgen, brorsan Ati blev BIR. Mer om tävlingen/utställningen kan ni läsa på deras blogg.
Anna & Birka på klubben

Här fortsätter det att grönska och för varje dag som går upptäcker jag något nytt. Häggen har slagit ut och jag har också hittat en massa smultronblom. Men jag berättar inte var någonstans. Smultron är gott och i det fallet är jag rätt ego och vill behålla alla för mig själv

Och som avslutning blir det några somriga bilder på Heddan.

Förstår inte varför Hedvig alltid sänker svansen när jag ska fota...

Och som alltid när jag inte har ett endaste dugg att skriva om blir det ett jätte jättelångt inlägg...

I dag har vi haft +24 i skuggan, vilket är den varmaste dagen i år.
Det fullständigt exploderar ute och nu är både gräsmattorna och de flesta av träden gröna. Härligt! Väntar nu också på att våra häckar ska slå ut. Vi har gångvägar på båda sidor av huset och trots att de går en bit ifrån är det skönt att slippa insyn. Dessutom blir det mindre för Heddisen att skälla på när hon står i vardagsrumsfönstret och spanar.

Efter den långa, kalla vintern ska vi nu vänja oss vid värmen. Hedvig brukar ha lite problem i början så vi får ta det försiktigt. Gick ut i skogen rätt tidigt i morse men det blev ändå lite för varmt för henne. Vi var ute 1,5 timme och fastän vi tog det lugnt och mest höll oss i skuggan var hon rätt slut innan vi var hemma.
Hedda vädrar rådjur igen
Det var varmt i dag, tyckte Hedvig

När vi kom hem plockade jag fram alla dynor till utemöblerna och pysslade lite på gården. Hedvig älskar att få vara med när jag donar på här ute. Det första hon gör när jag släpper ut henne är att springa till elskåpet och checka om igelkotten är hemma. Det Heddisen inte vet är att matten alltid går en inspektionsrunda för att kolla om kusten är klar innan hon får gå ut. Även om hon är snäll vill jag inte att hon går nära iggen. No, no...
Här, under elskåpet bor "vår" igelkott. Heddan kollar om den är hemma.
Hedvig älskar att vara med ute på gården.

Här testar hon dynorna jag lagt ut.

Eftersom Heddan inte fick leka med igelkotten så försökte hon hjälpa mig rensa i rabatten. Detta är ingen hjälp som uppskattas så hon gick och la sig i skuggan och åt gräs istället. Vår andra gräsätare, hårbollen Charles var också ute. Han är rätt försiktig av sig och höll sig mest på altanen innanför häcken. De få gånger han försökte gå ut på tomten blev han “invallad” av Hedda igen. Det var precis som om tyckte att han skulle hålla sig där hon kunde ha uppsikt över honom.
Två stycken gräsätare
Hedvig håller koll på polaren Charles
Charles fick inte gå så mycket längre än så här innan Heddan "vallade" in honom igen

Efter ett antal timmar ute i värmen var det två trötta djur som somnade i soffan. I kväll ska vi gå ut och träna lite lydnad hade jag tänkt. Om nu Heddan orkar förstås. Vi var ute i går också och då gick det kanoners. Är jätteglad över den extra grinden i staketet som Janne gjorde på baksidan. Helt suveränt att bara öppna altandörren och knata över till fotbollsplanen för lite hundträning när lusten faller på. Det är verkligen något jag saknat under vintern.