Ett enda liv

Lämnade Uppsala halv tolv efter att ha plockat upp grannens sambo, och tio över nio på kvällen stod vi hemma på våran gårdsplan... jag gillar inte stockholma..och inte midsommar firare...och inte e22an.
Och jag gillar inte att alla måste åka förbi Västervik..exakt den väg jag ska åka...
Men vi kom fram efter diverse problem, det var bla 3,5 timmes bilkö...vi roade oss med att spela dåliga cd skivor... nästan kissa i bilen... och en fin kö i söderköping....där var grannen orolig en sväng för jag satt o grunna på om jag kunde gena över gräsmattan in i samhället istället...

Det var så himla skönt att komma hem, lite förvirrande eftersom jag vart borta 3 veckor. Lite främmande. Men väl hemma åkte kaffet på och Nilly nattsudd och jag höll låda innan jag försökte dränka mig i badkaret vilket bara var hållbart i tio minuter... sedan slockna jag.
Tackar G för däcken, dom kommer pryda min gamla rosthög...

Hemma så träffa jag dom jag ville träffa och livet var avslappnat.

Passade på att låna Visko också som lekte som en tok med Devon. Han var en riktig lekfarbror den. Undrar hur den hunden tog mitt ?? Tackar för lånet iaf!

Jag har haft dom bättre timmarna på länge. Tackar för sällskapet och begrundar framtiden. Det blir aldrig som man tänkt sig men det är väl poängen med livet?
Det är tungt, det gör ont och jag ler ändå.
Men med eller utan?

Hundarnas träning har inte varit så dära superb. Tränar med Thorsten inför tävlingen den 4 juli och valpen.
Jag har prestationsångest och det känns helt plötsligt som jag aldrig sett en hanhund i hela mitt liv. Hur uppfostrar man en sådan?! Tänk om den blir ett monster? Går mig ur hand osv... men varför skulle det ske?
Jag bara är nollställd och lite ???????????

Dax för sängen, som numera bor på ovanvåningen... helt plötsligt har jag för stort så jag inte har några möbler... dax för ikea!!!