My OperaNär fittasta dog en andra gång....
Thursday, August 6, 2009 9:59:21 PM
Jobbade som vanligt imorse och sedan skulle jag bege mig söderut närmare bestämt hemåt västervik...
Fittasta laddades med olja och vatten och annat som skulle tänkas göra den gamla surhaggan gladare...
Hundarna i och alla nöjda o glada så här långt... Jo men Asta (som hon fick heta till norrköping...)hon kämpade på för glatta livet och vi höll gott tempo och jag va glad i minen....
Men sedan så när vi kom till Söderköping....dåå i ännu en bilkö...(iofs inte kl 4 på essinge leden..) DÅÅÅ börjar den satansa lilla surhaggan fittasta KOKA IGEEEEEN!
Av i renen..... jaha... nu då?!
Ringde ett kort sammanbitet samtal till min milkompanjon Nilly, the driver.
-Hämta mig, klick.
Min sura min gick inte att ta miste på och jag svalde en gång starta bilen och tog satts mot bilkön ,, mätarn uppe i hundra direkt, mejjande mig in i vänster filen och gasa mig ut mot rött fick tvärbromsa mellan två bilar som startat sin färd enligt laglig rätt....*host*. Och tog satts igen glömde nog växla och bilen vråla på höga varv men fan genom korsningen kom jag och in på statoil.
Men jag hitta en parkering och öppnade lite halv proffsigt min huv och såg lite cool ut (precis som JR i dallas) och verkligen såg ut som jag visste vad jag gjorde...
Men egentligen kändes det Men jag visste ju att snart kommer räddaren i nöden v 70 in med the driver i.
Och jag fördrev en timme på rygg i sveriges parkerings paradis på sveriges i särklass fulaste mack i södra sverige............. Jag låg där i min kort korta kjol och fundera på hur livet skulle ha varit utan fittasta. Förmodligen hade jag inte haft årets värsta minnen med mig.... men inte heller dom gapskratt dom gett mig på essinge leden i stockholm där vi slet av spaken och vajern till huven... som två mongon försökte vi öppna huven med sax.... men den som uppfann opeljävlarna dom visste vad dom gjorde. Rosta ford och släpp för helvete inte in någon.....
Men nu sitter jag hemma i viken och fittasta hon blev kvar i ringarum... och ingen är gladare än jag.
RIP Fittasta:headbang:
Fittasta laddades med olja och vatten och annat som skulle tänkas göra den gamla surhaggan gladare...
Hundarna i och alla nöjda o glada så här långt... Jo men Asta (som hon fick heta till norrköping...)hon kämpade på för glatta livet och vi höll gott tempo och jag va glad i minen....
Men sedan så när vi kom till Söderköping....dåå i ännu en bilkö...(iofs inte kl 4 på essinge leden..) DÅÅÅ börjar den satansa lilla surhaggan fittasta KOKA IGEEEEEN!
Av i renen..... jaha... nu då?!
Ringde ett kort sammanbitet samtal till min milkompanjon Nilly, the driver.
-Hämta mig, klick.
Min sura min gick inte att ta miste på och jag svalde en gång starta bilen och tog satts mot bilkön ,, mätarn uppe i hundra direkt, mejjande mig in i vänster filen och gasa mig ut mot rött fick tvärbromsa mellan två bilar som startat sin färd enligt laglig rätt....*host*. Och tog satts igen glömde nog växla och bilen vråla på höga varv men fan genom korsningen kom jag och in på statoil.
Men jag hitta en parkering och öppnade lite halv proffsigt min huv och såg lite cool ut (precis som JR i dallas) och verkligen såg ut som jag visste vad jag gjorde...
Men egentligen kändes det
Men jag visste ju att snart kommer räddaren i nöden v 70 in med the driver i.Och jag fördrev en timme på rygg i sveriges parkerings paradis på sveriges i särklass fulaste mack i södra sverige............. Jag låg där i min kort korta kjol och fundera på hur livet skulle ha varit utan fittasta. Förmodligen hade jag inte haft årets värsta minnen med mig.... men inte heller dom gapskratt dom gett mig på essinge leden i stockholm där vi slet av spaken och vajern till huven... som två mongon försökte vi öppna huven med sax.... men den som uppfann opeljävlarna dom visste vad dom gjorde. Rosta ford och släpp för helvete inte in någon.....
Men nu sitter jag hemma i viken och fittasta hon blev kvar i ringarum... och ingen är gladare än jag.
RIP Fittasta:headbang:
