Ett enda liv

Ibland slår det mig hur många mil jag tillbringar i min bil... Man åker till någon träning "bara" sju mil bort det låter ju inte så mycket. Men att jag ska hem också det tänker jag inte på... förens man sitter där frusen och kall.
Och har man haft en dålig träning ... ännu värre.


Helgen tillbringades hemma i Västervik några få timmar då jag sov. Resten av tiden var i Kalmar på Blacknecks kennel. Alltid jätte trevligt folk som är där och som vanligt (oftast) hade vi tur med vädret.
Träningen går framåt men nu börjar jag få ett litet hum om vad vi håller på med och då vaknar pill och pet genen.
Börjar förstå vad jag vill ha och inte. Det är en hel del tassar bla.
Kikat lite på andras träningar på nätet och det finns alltid saker att pilla med.

Just nu har jag en hane som är prima 18 månader exakt och det innebär precis det folk tänker... Han börjar få en del attityd grabben och kräver mera av mig.

Här är några bilder från helgen

Här ser vi tassar...




Fejkas lydnad är väl ok, får en uppflyttning helt säkert den 18 i Oskarshamn men det finns massor att göra. Ska kanske inte vara helt säker men hoppas på att slippa göra om det.
Lägger tiden mest på snabba ställanden, mental uthållighet i fritt följ, apporteringen och rutan.
Stadga är väl något jag inte ens behöver nämna när man har denna typen av hund. Den är med på köpet.
Hon börjar bli galen hunden, turbo fis!

Igår var jag och mötte upp Patrik på Knivsta bk... eller jag va där först eftersom jag bor åt det normala hållet. Det dära jävla Stockholm med sina köer är ju inget man vill bo i.....
Ikväll skulle jag egentligen till Uppsala bk men det fick bara bli två appellspår istället.

Gått och lurat ett tag på Fejkas vinklar, dom är katastrof. Jag lägger näring i spåret och då har jag lagt i första steget och sedan var tionde meter... Men nu har jag gått och funderat lite.. Jag vill att hunden ska tänka att MITT steg leder till något... Inte att godiset leder till något...
Så idag provade jag att gå ut spåret och sedan lägga en korvbit varje meter tre meter innan vinkeln, vinklade helt sonika 90 grader och la en bit korv varje meter tre meter ut...
Sedan hade jag märkt ut vinklarna exakt med flagga..
Hundens reaktion när spåret legat i 50 min.... och inget godis fanns i första stegen var... VAAAAA och hon sniffade runt runt runt och tom PÅ flaggan som va start... Ha där fick hon.
En snurr i första vinkeln och aa jag får säga att jag är nöjd.

Devon spårar helt bra och har en bättre naturlig jävlar inamma än vad Fejka har. Han sniffar istället sig helt slut. Så det finns en del att jobba på där.

Imorrn ska jag få en privat lektion i brukset med Fejka tänkte jag för Thomas Ivarsson (hummelns kennel).
Så dax för Tierp då!

Jag slutar jobba i Uppsala den 25 så nu känns det som att det är lite att styra med innan vi är där.

Tyst med kommentarer i bloggen! Ser ju att det är över hundra besökare om dagen inne!
Skäms på er!!