Ett enda liv

Klockan är någonstans efter 13 fredag lunch, jag sitter med datorn i knät och kommer formulera en blogg jag aldrig någonsin trodde att jag, Noelle skulle skriva någonsin i mitt liv.

Jag kan inte kalla det en längtan efter att få dö men ändå faccineras jag av slutet. Det som innebär ingenting mer, abslut att det är slut. Ingentinget.

Jag har inte varit i denna sänka tidigare i mitt liv, dåliga down perioder aa visst.
Men här där allt är tråkigt och ingenting spelar någon roll. Här är jag ny.
Kan ingenting om hur allt tar slut, bara att det tar slut. Svart.

Kan inte heller direkt säga att jag funderar på att ta och säga godnatt till allt.
Men jag triggas och faccineras av hur det kanske skulle vara att köra rakt ut frånför timmerbilen som stilla passerar i mörkret på E 22an när jag ska göra sista svängen hem.
Jag ser att den närmar sig, skulle det gå fort? Skulle jag dö? Eller skulle det bara bli en pinsamt uppvaknande på sjukhuset med alla närmsta som anklagande tittar på mig med rödgråtna varför ögon?

Jag vet att min inpulsivitets kontroll är dålig, så jag ställr bilen i parkerings läge numera när jag ska passera över vägen. Ifall..

Känner mig ivägen i allas försök att vara lyckliga, alla gulliga familjer och allt är så bra.
Vi firar jul och sparar pengar till en semester långt bort dit alla andra också åker för den delen.
Der säkra svenska, prova för helvete inget nytt.

Det är fult allt må dåligt i en perfekt värld, vet ni det? Man liksom kommer som ett svart äckligt slem som svärtar ner deras idyll.
Min sambo verkar tro att jag tröttnat, jag avgudar honom. Men hur visar man det när man är ett svart slem som bara kladdar ner allt det perfekta?

Jag har ingen lust bara, hur jag ska få lust ingen aning.
Är det så att man ska må dåligt i det man befinner sig i? Kämpar man eller låter man det bero?
Dom dära pillrena ligger på bänken och hånler... Ät oss så är lyckan tillbaka,med en eller två biverkningar. Men alla tabletter är bra ät oss.

Äter redan tabletter mot både det ena och andra och något jag inte ska... Det liksom är inget som berör men fler vill jag inte ha.

Jag vill bli fri. Men vad det innebär vet jag inte förutom att jag inte vill va kladdig och svart längre...