Ett enda liv

Samlade ihop mig för att åka på en helg kurs som var planerad sedan länge. En helgkurs i lydnad för Lotta Linusson, lagkapten för svenska landslaget i lydnad.

Det var ett trevligt gäng, höll mig mest i bakgrunden min sociala kompetens kan man ju ifrågasätta som läget är.
På morgonen innan träningen hade jag ätit min medicin för att kunna koncentrera mig, men gud vet vart koncentrationen åkte.....
Helt lost, ta enkla instruktioner var verkligen svårt. Det kopplade långtsamt.
Så min tränings attityd var i sämsta laget för min stackars Fejka som bara vill och vill.
Så till söndagen valde jag bort medicinen och kunde både lyssna och göra samtidigt.
Det var en aha upplevelse för mig, vilket jag idag under dagens besök hos kuratorn ifrågasatte varför jag står på hög dos på en medicin som gör att jag ska kunna hålla fokus och det funkar bätre utan?!


Kursen var bra och jag gillade upplägget. Kan stark rekomendera det! Bra tänk!!


Jag somna vid halv nio igår kväll och tog mig ur sängen vid elva i fm...
Det tar tid milt sagt för mig, världen runt mig står stilla och jag blir stirrande. Men tänker inget speciellt.

Ikväll lyckades S få med mig på jägarna två och det var skönt och komma ut för det verkar som jag inte är så konstruktiv själv längre...
Men jag förstår min omgivning som tappar tålamodet. Jag svarar kortfattat, utan känsla och är mellan varven svår att nå.
Och sedan tvärtom någon enstaka stund... för stt sedan bara försvinna...

Jag vill ge er alla där ute och här nära en kram för att ni visar den dära omtanken.