Ett enda liv

Det händer en hel del här bakom kulisserna, både negativa och bra saker.

Kom inte in på skolan, och om jag hade gjort det så är jag rätt säker på att det blivit ett nej. Hade hemskt gärna gått den. Men mitt liv tillåter inte den ekonomin... Bara hundarnas försäkringar kostar 780 kr mån... Det finns inte ens en rimlig chans...
Inom två veckor slutar jag jobba här i Uppsala, det känns både och. Skönt att slippa åka så mycket bil men det är ju något jag valt. Men det kommer bli tomt eftersom här har jag haft mycket folk runt mig senaste.
Samtidigt kan jag knappast säga att jag saknar Västervik, på ett sätt älskar jag det.
Men jag vantrivs när jag är där, förutom när jag är hemma i min trygghet, Lägenheten.
Alla möten med folk är jätte jobbiga och jag har kommit på mig själv flera gånger när jag är där och passerar eller vistas inne i centrum. Så stirrar jag blint rakt fram och ser ingenting.
Jätteskumt.

Inga problem att umgås med folk jag har nära men oplanerade möten är mindre spännande och jag drar mig fort därifrån.
Att jobba på krogen är inte alls samma sak, fast jag möter massa folk i entren då. Det är ett jobb och framförallt kul.
Kommer bli en omställning att bo i en håla igen, här njuter jag av att vara nobody.
Som det känns kommer jag bara landa i Västervk ett tag fundera på vad jag vill, vart jag ska osv Frågan är vart livet bär mig...

Har två jobb som det ser ut och kommer använda mig av företaget en del tror jag i höst. Det blir någon enstaka pensionat hund och lite privat träningar.
Men min tid kommer att läggas på mina egna hundar nu känner jag. Det finns en del att ta igen och en del tävlingar.

Devon kommer snart att bli MH testad, 2 okt i Oskarshamn är inplanerat. Tack
Har skikte på att försöka få till två tävlingar med honom innan året är slut. Men det är försök ingen plan jag följer blint. Lydnads och spårmässigt ligger han långt efter och jag har en del att göra.

Fejka och jag tävlade i Valdemarsvik i helgen som var, vi fick bara ihop 184 poäng. Mycket slarv i avsluten. Hon har fått slarva och jag ser en annan hund utvecklas i henne just nu. Hon börjar likna sin mor allt mera och bli galen.

Igår var en sådan dära dag som borde raderas. Från att jag gick upp til att jag sov va hela dagen verkligen skit.
Humöret va ruttet redan när jag vakna....
Fick ett telefonsamtal som sved. Förstod tanken men vet inte vad jag ska be om ursäkt för så det kan jag inte göra. Och om det var en så stor grej kanske man berättar innan hur man funkar kan jag tänka såhär i efterhand. Hur som haver backar och låter det va så då. En förlust.

Sedan ringer min pappa och berättar att min farbror ligger på HIA och legat där ett par dagar. Läget är illa. .
Sedan en annan döende i canser. Det är vid sådanna tillfällen man förstår hur ömtåligt livet är och man önskar man var mera öppen för att vårda det hela tiden och se dom stora sakerna kring sig istället för att dom växer vid bara dessa tillfällen.
Jag önskar jag kunde vakna imorgon och inte ta livet för givet. Njuta mera av nuet och ge mer av mig själv.

Imorrn åker jag ner till Västervik och vänder. Känner inte för att vara där.
Blacknecks för skydds läger lör till söndag. Avkopplande!