My OperaTvå klassvinster och total rastlöshet
Thursday, October 28, 2010 9:32:35 AM
Finns väl ingen som läser min blogg längre den är aldrig uppdaterat längre.
Har ju all tid i världen att göra det nu när jag är arbetslös men det är inte mycket som blir gjort.
Eller ska jag vara helt ärlig så använder jag sällan min dator. Den står här på köksbordet och skriker efter umgänge men har man en Åke Ajfån med sig överallt (han funkar bäst i sängen).
Då har man ingen större nytta av en laptopp storlek Extra Large... fattar inte hur jag tänkte när jag köpte den största bärbara dom hade... det är som att bära runt ett kontor...
Därimot så har jag köpt en bra sak och det är en Nikon D90 med 18 200 objektiv... tror det heter så.. Nollställd på dessa hära sakerna...Så nu ska jag lära mig hur den funkar och informationen var ju bara på 300 sidor... på en CD rom skiva... hur värdeöst är det?! Vart tog den fina handboken i papper vägen som man antingen kan ha nytta av i skogen genom att läsa när man inget hajjar av kameran... eller använda som skitpapper vid nödnöd situation??!#
Ibland är inte allt bra i våran moderna och stressade samhälle.
Nog om det ilands problemet.
Ett annat ilands problem jag har är att jag inte äger någon yxa... så varje förbannade gång det ska eldas får jag springa runt och leta vedträn som mått anpassas efter min fin i kanten panna... Så nu jävlar har jag skickat iväg en kompis som beställt en äkta svensk yxa åt mig i mini format så jag som fruntimmer slipper arbeta ihjäl mig.
Så nuuuu ska jag elda... *host* Det är en upplevelse att ha 14 grader inomhus varje morgon. Och det är då när det är kring 0an ute... så vem vet om jag är död här i vinter...
Att elda för värme... är inget jag kommer göra om tror jag. Och vintern är inte här ens... Eller så skaffar jag mig en sambo i form av en frusen karl som tycker att livet på landet är kalas... (dom är svåra att hitta har jag märkt). Att bo i stan har sina fördelar... det finns lyse... och man kan gå runt saker och ting istället för att behöva gå samma väg tillbaka... man ser folk... Men det har jag nog glömt i vår när jag sitter i solen på trappen med kaffet och njuter av livet..
Min kvinnliga sambo flyttar ut om en vecka och det kommer bli ensamt som fanken... fast vi aldrig ser varandra. Det är skönt att ha någon boende här. Någon?!! (skriv en skriftlig ansökan)
Angående hundarna så är det en tävling kvar och det är appellen med Fejka. Spåret har lossnat rejält efter att min käre kupan Patrik sa en smart sak om att det var selen som störde Fejka i spåret, och det hade han helt rätt i. Noomi selen slog henne på svansen när hon spåra och eftersom hunden är jättekänslig så tog hon illa vis sig och spåra inte så värst. Hon spåra men visste väl inte riktigt om det var en korrigering eller vad det var som störde... Så nu spårar jag med en brötcher sele och det funkar hur bra som hellst.
Man får tacka sina tränings kamrater ibland! Dom är bra och ha. Saknar han här nere det är alltid roligt att träna med folk som är lika petiga och noga som en annan... det blir ett par timmar av pill...
Jag har tävlat med Fejka i LK 2 två dagar i rad i helgen och det blev två klassvinster. Den ena tävlingen var 181 poäng och den andra 168 och det var väl inte i min smak dom sista poängen men det var en lärorik tävling och det kommer jag dra nytta av. Sedan är det alltid trevligt att komma ut och träffa folk, länge sedan man såg en del människor
Sedan har jag min nya kupan Lusen i släptåg och hon har en satans bra rottis (det satt långt inne)
Hon kämpar tappert på och det är svårt lusen att byta typ av hund! Du är jätte duktig som håller i och funderar!
Jag har sålt min golden Paavo till en jättefin familj nere i Kalmar och han utvecklas jättemycket och fort. Han var inte världens mest socialtränade vovve när han gick iväg, men när man får vara ensam hund så går det ju mycket fortare än här där det var 5.
Så det kändes verkligen jättebra att lämna över hunden till dom. Saknar han lite faktiskt (erkänner) men en sådan hund är inget för mig. För lätt, om det nu kan bli det?!
Korkat det låter egentligen, men det attraherar inte mig när det är enkla hundar som bara finns.
Hyzz är stel i bakstället just nu och det värker ju i hjärtat då men det är väl så när hunden blir äldre att det tillhör.
Det är täcke på och glucosamin!
Lina var med och träna med mig här för någon dag sedan i veckan och hon har aldrig sett Hyzz... Men hon förstod vad jag mena med att hunden är för jävla galen. 8 år snart och värre än mina tonåringar...
I helgen är det skydds träning och jag har inte bestämt vilken hund jag ska köra med. Antagligen blir det nog Fejka för jag tycker att förra lägret var så bra så det känns som en bra avslutning för säsongen. Devon behöver samla ihop hjärnan milt sagt just nu. Sambons tik löper och han är redan innan det inne i någon rolig jag har bara hjärnan med mig ibland period.... Så jag väljer lydnaden och spåret här just nu. Det är alltid så att saker och ting behöver mogna fram och jag vill hellre lägga tiden på lugna aktiviteter som kräver lite hjärnverksamhet. Jag har aldrig varit så nöjd med en hund som Devon och det är verkligen skit roligt att få tillhanda ha en sådan hund i sin ägo (ihop med havrevingens kennel).
Jag kommer ha en hel del att pilla med i hans lydnads träning här hemma i vinter, bla platsen känns ostadig så hakan ner träning... och svängarna.. Bakdels kontroll med en lastbil...
Annars så är livet som arbetslös helt sjukt tråkigt. Och att söka jobb är ännu tråkigare.
Min inställning klär mig nog jättemycket.... Det är tråkigt att ha så mycket tid.
Har haft ett "erbjudande" om att åka ner till Afghanistan och jobba med hund, det triggar ju inte mig det minsta... men jag valde att tacka nej till att gå vidare med det eftersom jag redan är så väldigt rastlös och har svårt att uppskatta vardagliga saker i livet. Att leva under sådanna extrema omständigheter kommer att förändra mig för all framtid och att hitta stimuli i vardagen här hemma efter det känns som en omöjlighet. Jag vill kunna stanna och njuta men det går inte nu så aa det lär inte hända efter den sådan resa. Givetvis hade det varit väldigt utvecklande och roligt men jag vill inte bli beroende av en sådan vardag.
Sedan innebär det att jag måste avsluta livet här hemma, sälja hundarna bla.
Dax att ta tag i dagen....
Lite bilder från helgen
Såååhääär glad blev Fejka över klassvinsten
Har ju all tid i världen att göra det nu när jag är arbetslös men det är inte mycket som blir gjort.
Eller ska jag vara helt ärlig så använder jag sällan min dator. Den står här på köksbordet och skriker efter umgänge men har man en Åke Ajfån med sig överallt (han funkar bäst i sängen).
Då har man ingen större nytta av en laptopp storlek Extra Large... fattar inte hur jag tänkte när jag köpte den största bärbara dom hade... det är som att bära runt ett kontor...
Därimot så har jag köpt en bra sak och det är en Nikon D90 med 18 200 objektiv... tror det heter så.. Nollställd på dessa hära sakerna...Så nu ska jag lära mig hur den funkar och informationen var ju bara på 300 sidor... på en CD rom skiva... hur värdeöst är det?! Vart tog den fina handboken i papper vägen som man antingen kan ha nytta av i skogen genom att läsa när man inget hajjar av kameran... eller använda som skitpapper vid nödnöd situation??!#
Ibland är inte allt bra i våran moderna och stressade samhälle.
Nog om det ilands problemet.
Ett annat ilands problem jag har är att jag inte äger någon yxa... så varje förbannade gång det ska eldas får jag springa runt och leta vedträn som mått anpassas efter min fin i kanten panna... Så nu jävlar har jag skickat iväg en kompis som beställt en äkta svensk yxa åt mig i mini format så jag som fruntimmer slipper arbeta ihjäl mig.
Så nuuuu ska jag elda... *host* Det är en upplevelse att ha 14 grader inomhus varje morgon. Och det är då när det är kring 0an ute... så vem vet om jag är död här i vinter...
Att elda för värme... är inget jag kommer göra om tror jag. Och vintern är inte här ens... Eller så skaffar jag mig en sambo i form av en frusen karl som tycker att livet på landet är kalas... (dom är svåra att hitta har jag märkt). Att bo i stan har sina fördelar... det finns lyse... och man kan gå runt saker och ting istället för att behöva gå samma väg tillbaka... man ser folk... Men det har jag nog glömt i vår när jag sitter i solen på trappen med kaffet och njuter av livet..
Min kvinnliga sambo flyttar ut om en vecka och det kommer bli ensamt som fanken... fast vi aldrig ser varandra. Det är skönt att ha någon boende här. Någon?!! (skriv en skriftlig ansökan)
Angående hundarna så är det en tävling kvar och det är appellen med Fejka. Spåret har lossnat rejält efter att min käre kupan Patrik sa en smart sak om att det var selen som störde Fejka i spåret, och det hade han helt rätt i. Noomi selen slog henne på svansen när hon spåra och eftersom hunden är jättekänslig så tog hon illa vis sig och spåra inte så värst. Hon spåra men visste väl inte riktigt om det var en korrigering eller vad det var som störde... Så nu spårar jag med en brötcher sele och det funkar hur bra som hellst.
Man får tacka sina tränings kamrater ibland! Dom är bra och ha. Saknar han här nere det är alltid roligt att träna med folk som är lika petiga och noga som en annan... det blir ett par timmar av pill...
Jag har tävlat med Fejka i LK 2 två dagar i rad i helgen och det blev två klassvinster. Den ena tävlingen var 181 poäng och den andra 168 och det var väl inte i min smak dom sista poängen men det var en lärorik tävling och det kommer jag dra nytta av. Sedan är det alltid trevligt att komma ut och träffa folk, länge sedan man såg en del människor
Sedan har jag min nya kupan Lusen i släptåg och hon har en satans bra rottis (det satt långt inne)
Hon kämpar tappert på och det är svårt lusen att byta typ av hund! Du är jätte duktig som håller i och funderar!
Jag har sålt min golden Paavo till en jättefin familj nere i Kalmar och han utvecklas jättemycket och fort. Han var inte världens mest socialtränade vovve när han gick iväg, men när man får vara ensam hund så går det ju mycket fortare än här där det var 5.
Så det kändes verkligen jättebra att lämna över hunden till dom. Saknar han lite faktiskt (erkänner) men en sådan hund är inget för mig. För lätt, om det nu kan bli det?!
Korkat det låter egentligen, men det attraherar inte mig när det är enkla hundar som bara finns.
Hyzz är stel i bakstället just nu och det värker ju i hjärtat då men det är väl så när hunden blir äldre att det tillhör.
Det är täcke på och glucosamin!
Lina var med och träna med mig här för någon dag sedan i veckan och hon har aldrig sett Hyzz... Men hon förstod vad jag mena med att hunden är för jävla galen. 8 år snart och värre än mina tonåringar...
I helgen är det skydds träning och jag har inte bestämt vilken hund jag ska köra med. Antagligen blir det nog Fejka för jag tycker att förra lägret var så bra så det känns som en bra avslutning för säsongen. Devon behöver samla ihop hjärnan milt sagt just nu. Sambons tik löper och han är redan innan det inne i någon rolig jag har bara hjärnan med mig ibland period.... Så jag väljer lydnaden och spåret här just nu. Det är alltid så att saker och ting behöver mogna fram och jag vill hellre lägga tiden på lugna aktiviteter som kräver lite hjärnverksamhet. Jag har aldrig varit så nöjd med en hund som Devon och det är verkligen skit roligt att få tillhanda ha en sådan hund i sin ägo (ihop med havrevingens kennel).
Jag kommer ha en hel del att pilla med i hans lydnads träning här hemma i vinter, bla platsen känns ostadig så hakan ner träning... och svängarna.. Bakdels kontroll med en lastbil...
Annars så är livet som arbetslös helt sjukt tråkigt. Och att söka jobb är ännu tråkigare.
Min inställning klär mig nog jättemycket.... Det är tråkigt att ha så mycket tid.
Har haft ett "erbjudande" om att åka ner till Afghanistan och jobba med hund, det triggar ju inte mig det minsta...
men jag valde att tacka nej till att gå vidare med det eftersom jag redan är så väldigt rastlös och har svårt att uppskatta vardagliga saker i livet. Att leva under sådanna extrema omständigheter kommer att förändra mig för all framtid och att hitta stimuli i vardagen här hemma efter det känns som en omöjlighet. Jag vill kunna stanna och njuta men det går inte nu så aa det lär inte hända efter den sådan resa. Givetvis hade det varit väldigt utvecklande och roligt men jag vill inte bli beroende av en sådan vardag.Sedan innebär det att jag måste avsluta livet här hemma, sälja hundarna bla.
Dax att ta tag i dagen....
Lite bilder från helgen
Såååhääär glad blev Fejka över klassvinsten
